Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjerna - Tjernaja - Tjernajev, Michail Grigorjevitj - Tjerniak, Jankel - Tjernigov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsätter sedan mot n. Under Världskriget har
särskildt mellersta T.-afskärningen ofta spelat en
framstående roll. Fransmän och serber besatte 11
nov. 1915 byarna Krusevitza och Sirkovo på T:s
vänstra strand, men återkastades öfver floden redan
s. d., och den 26 besatte bulgarerna serbernas sista
ställning vid T. på vägen Prilep–Monastir,
hvarefter de allierade måste utrymma högra stranden
och spränga bron vid Gradsko samt broarna vid
Vosartzi och öfver Balastitza. 6. dec. lämnade
de äfven sina ställningar i linjen T.
(Karasa)–Vardarkröken. Först 17 sept. 1916 fingo
serberna framgång ö. om T., som de började öfvergå
n v. om Ostrovosjön, och efter ytterligare framgång
på Nidsjeberget 3 okt. öfvergingo de allierade
T. äfven vid Dobroveni och Brod den 4,
hvarefter en mängd strider utkämpades särskildt i
T.-kröken. 15 nov. nödgades de förbundne gå tillbaka
i T.-afskärningen till af dem förut anordnade
upptagsställningar, hvarefter de allierade den 17
intogo Monastirhöjden. Efter ytterligare motgångar
måste de förbundne den 19 utrymma Monastir,
hvarefter de allierade framryckte i linjen T.–Prespasjön,
men efter nya strider i T.-kröken hejdades
general Sarrails offensiv i midten af maj 1917,
och först 20 juni, 27 juli, 1 sept. samt 10 och 15
okt. utkämpades utan större resultat några smärre
strider i dessa trakter. Sedan rådde där relativt
lugn till 15 sept. 1918, då de allierade påbörjade
en offensiv och tvingade bulgarerna att draga sig
tillbaka n. om T., hvarefter Prilep besattes den
25, och stillestånd slöts den 30.
L. W:son M.
Tjernaja [tjå′rnaja], ry. (”den svarta”, näml.
floden), kustflod på södra Krim, upprinner på
Jailabergets sydvästra sida och utmynnar i
Sevastopolviken. Om striden vid T. 1855 se
Krimkriget, sp. 1324.
(H. W–k.)
Tjernajev [-jeff], Michail Grigorjevitj,
rysk militär, f. 1828, d. 1898, eröfrade
1865 Taschkend och skapade den ryska provinsen
Turkestan, men kallades 1875 från sitt verksamhetsfält
i Asien till följd af sina motgångar emot
emiren af Buchara. Han lämnade den ryska
tjänsten och uppträdde 1876 som öfverbefälhafvare
öfver serbiska armén vid utbrottet af kriget mot
Turkiet. Efter sitt grundliga nederlag vid
Aleksinats (okt. s. å.) miste han dock serbernas
förtroende och lämnade landet. Därefter, liksom
förut, verkade han som panslavistisk agitator och
häktades 1879 i Öst-Rumelien. Utlämnad till
Ryssland, utnämndes han 1882 ånyo till
generalguvernör i Turkestan, men måste 1884
återkallas på grund af sin utmanande hållning emot
det brittisk-indiska riket. Sin då vunna plats
i riksrådet miste han 1886, emedan han
intrigerade emot ledarna af de transkaspiska
järnvägsbyggnaderna.
C. O. N.
Tjerniak, Jankel, rysk revolutionär af judisk
börd, tillhörde det socialrevolutionära partiet och
företog i dess ärenden hösten 1906 flera resor
Paris–Finland öfver Stockholm. Han arresterades
1 dec. 1906 i Stockholm, och ryska regeringen
begärde hans utlämning under förevändning, att
han skulle ha varit delaktig i ett 27 okt. s. å.
på Fonarnijgatan i Petersburg mot en posttransport
begånget rån i förening med mord. Rånet hade
anstiftats och utförts af en annan revolutionär
organisation, den maximalistiska, och T. befann
sig 27 okt. bevisligen på resa Paris–Stockholm.
När T:s arrestering omsider blef känd, bestormades
svenska regeringen med protester mot eventuell
utlämning, bl. a. från Georg Brändes och D’Estournelles
de Constant, och saken framfördes i svenska
riksdagen genom interpellation af Hj. Branting.
Svenska regeringen betraktade ej det i den
ryska utlämningsbegäran åberopade rånet som
politisk förbrytelse, men beslöt söka hindra, att T.
efter verkställd utlämning skulle straffas för
eventuella politiska förbrytelser, som ej utgjorde
behörig utlämningsanledning. Därför uppställdes
(jan. 1907) som villkor för utlämning, att T. ej
skulle få dömas för annat brott än det i
utlämningsbegäran nämnda och att han, om han i detta
mål ej kunde sakfällas, skulle ha sig tillförsäkrad
viss tidsfrist att oantastad åter lämna Ryssland.
Då ryska myndigheten ej hade utsikt att kunna
öfverbevisa T. om minsta delaktighet i rånmordet
och hela saken blifvit föremål för en för tsarregeringen
besvärlig internationell presskampanj, lät
ryska regeringen (7 febr.) meddela, att den fann
ett af de svenska villkoren oantagligt såsom
stridande mot rysk lag. S. d. afslogs då dess
utlämningsbegäran, och T. frigafs med förständigande
att omedelbart lämna Sverige. Han afreste 8 febr.
från Göteborg med ångaren ”Olof Wijk” till
Antwerpen, men vid ångarens ankomst dit (12 febr.)
befunnos T. och tre andra passagerare (en fransman
och två svenskar) ha natten till 11 febr.
aflidit, enligt i Antwerpen företagen obduktion till
följd af giftiga gaser. Fantastiska rykten spredos
och troddes, att de fallit offer för ett af ryska
regeringen mot T. företaget mordanslag. En af
svenska regeringen anordnad omfattande
rättskemisk utredning ådagalade emellertid, att
dödsfallen vållats af ren olyckshändelse, utveckling af
giftiga gaser från kiseljärn i ångarens last. – S. å.
publicerades från ryskt revolutionärt håll i franska
och ryska tidningar några bref, som skulle visa,
att T. förgiftats af en rysk polisagent, A. Viktorov,
som i hans hytt skulle ha placerat en melinitbomb,
och att de ryske ministrarna Izvolskij,
Stjeglovitov och Stolypin brefväxlat om belönings
tillerkännande härför åt Viktorov. Hösten s. å.
bekände en lägre rysk kanslitjänsteman, Solovjev,
att han förfalskat och sålt ministerbrefven för
användning vid en på våren af riksdumans yttersta
vänster planerad interpellation. De fyra påstådda
ministerbrefven publicerades efter ryska revolutionen
ånyo (sept. 1918), nu i den officiella tidningen
”Isvestija”. Deras innehåll strider delvis mot
säkert betygade data (det första är t. ex. dateradt
före T:s död), och om något af dem skulle vara
autentiskt, så bevisas därmed endast, att en rysk
polisagent lyckats tillnarra sig belöning genom att
utge sig för att vara T:s baneman. – ”Tjerniak-mysteriet”
företer sålunda alltjämt flera dunkla
punkter, men till dem hör ej T:s och hans
fullkomligt opolitiska medpassagerares dödsorsak, en
olyckshändelse, af rättskemiska auktoriteter med
största anspråk på trovärdighet tillskrifven
kiseljärnet i ångaren ”Olof Wijks” last.
V. S–g.
Tjernigov [-gåff], ukrainskt Tjerny′hiv. 1.
Guvernement i Lill-Ryssland, på vänstra stranden
af Dnjepr, omgifvet af Mohilev och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
