Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjetjentser - Tjetvert - Tjidtjakk tuoddar - Tjigirin - Tjikakol - Tjikisjljar - Tjikoj - Tjimkent - Tjin - Tjinovnik - Tjinuker - Tjirikov, Jevgenij Nikolajevitj - Tjistopol - Tjita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ö. och s. ö. avarer, andier och dido, i s. georgier
samt i v. ryssar, osseter och tjerkesser. De
tillhöra de nordkaukasiska bergfolken och inta
en mellanställning mellan tjerkesserna i v. och
lesgerna i ö. Ofta räknas de till lesgerna
och bilda då tillsammans med dessa den östliga
gruppen i motsättning till tjerkesser och abchaser,
såsom den västra. Tjetjentsernas antal var 1908 i
prov. Terek omkr. 240,000, i prov. Tiflis 2,500,
i Dagestan 900, alltså inalles 243,400. De förnämsta
stammarna äro ingusjer och karabulaker i n. och v.,
egentliga tjetjentser i midten mellan karabulakerna
och Aksai-floden, itsjkeriner i ö. och tusjeris. De
tillhöra samma rastyp som tjerkesserna, den armenoida,
men äro mörkare i hudfärgen än dessa. Deras byar
(aul) ligga ofta i otillgängliga bergstrakter och
skilja sig genom terrassformiga tak och torn från
tjerkessernas. Deras klädedräkt, näringsfång
och sociala förhållanden likna ungefärligen
tjerkessernas. – Redan omkr. 800-talet muhammedaner,
ha de liksom lesgerna bland alla kaukasiska folk varit
ryssarnas grymmaste och oförsonligaste fiender. De
egentlige tjetjentserna måste 1818 underkasta sig
Ryssland. Ett 1827 utbrutet uppror undertrycktes,
men under upprorsrörelserna 1839–59 under Schamyl
blefvo de fria och anslöto sig till denne, som
gjorde Tjetjenja till ett ståthållarskap. Sedan
det under rysk-turkiska kriget 1877 utbrutna
upproret undertryckts, har en stor del utvandrat
till Turkiet. – Tjetjentsiska språket, grammatiskt
bearbetadt af Schiefner (1850), saknar egen litteratur
och räknas – utan att förete bestämda släktskapsmärken
– tills. med lesgiskan till östra grenen af de
nord-kaukasiska språken; bättre skäl synes föreligga
att låta tjetjentsiskan utgöra en mellangrupp mellan
den västra (tjerkessiska) och östra (lesgiska)
gruppen (se Kaukasiska språk). Jfr f. ö. Schiefner,
"Tschtschenzische studien" (i "Mémoires de l’Académie
de S:t Petersbourg" VII, 1866), Bergé, "Tjetjna och
tjetjentserna" (på ry., Tiflis, 1850) samt tillämpliga
delar af den under Kaukasiska språk och Tjerkesserna
nämnda litt.
K. F. J.
Tjetvert ("fjärdedel"), ryskt rymdmått. Se Ryssland,
sp. 1412. – Tjetvertak, en fjärdedels rubel (se
d. o.).
Tjidtjakk tuoddar, en 1,579 m. hög bergstopp i
Arjepluogs socken, Norrbottens län, 28 km. n. v. om
Löfmokk.
Tjigirin, kretsstad i ryska guv. Kiev (Ukraina),
vid Dnjeprs högerbiflod Tjasmin, i kuperad
och bördig stäpptrakt. Omkr. 10,000 inv. Staden
uppstod på 1500-talet som hufvudort för småryska
kosacker. 1677–78 belägrades och intogs T. af
turkarna, som dock ej länge förmådde hålla sig kvar på
platsen. Dessa strider voro de första direkt mellan
ryssar och turkar utkämpade och ha fått benämningen
"Tjigirinfälttågen". H. W-k.
Tjihatjev [-jeff], Peter, rysk geolog, biolog och
upptäcktsresande, f. 1812 i Gattjina, d. 1890
i Florens, från början diplomat, utforskade
Altaigebitet 1842–43 och egnade sedan ingående
studier åt Mindre Asien. Han utgaf Voyage
scientifique, dans l’Altai et dans les contrées
adjacentes (1846) och Asie mineure (8 bd och 3
atlaser 1852–69).
Tjikakol, stad. Se Chicacole.
Tjikisjljar, beläst ort i förra Transkaspiska
provinsen af ryska Turkestan, vid sydöstra hörnet
af Kaspiska hafvet, något n. om rysk-persiska
gränsfloden Atreks (se d. o.) mynningsvik Hassan-Kuli.
H. W-k.
Tjikoj, östlig biflod till Baikalsjöns tillflöde
Selenga, i rysk-sibiriska prov. Transbaikalien,
upprinner i sydvästra Jablonoibergen, bildar under
78 km. gränsen mot kinesiska Mongoliet och utmynnar
i Selenga efter 520 km. lopp n. om Kiachta, vid
Novoselenginsk. H. W-k.
Tjimkent, kretsstad i prov. Sir-Darja af
förra rysk-centralasiatiska guv. Turkestan,
vid floden Sir-Darjas tillflöde Argys, 503
m. ö. h., nedanför västsluttningen af provinsens
gränsberg mot Fergana. Omkr. 11,000 inv., mest
ryssar och sarter. Utom handel idka de jord- och
trädgårdsbruk. För bevattning af trädgårdar och
fält är ett omfattande kanalsystem upprättadt.
H. W-k.
Tjin, ry., rang. Se vidare Tabel o rangach.
Tjinovnik, ry., ämbetsman, innehafvare af en viss
tjin (rang, grad). Se vidare Tabel o rangach.
Numer är tjinovnik brukligt som lånord i främmande
språk, stundom med sarkastisk betoning, liktydigt med
"byråkrat".
A-d J.
Tjinuker, indianstam. Se Chinooks.
Tjirikov [-kåff], Jevgenij Nikolajevitj, rysk
författare, f. 1864, gjorde sig redan 1893 känd
i ryska tidskrifter som skildrare af lifvet på
landsbygden och i universitetsstäder. Han har en skarp
iakttagelseförmåga i förening med fin ironi. Äfven
som skådespelsförfattare har han försökt sig. Han
tillhörde Gorkijs grupp och har publicerat en del af
sina arbeten i dennes "Znanie"-förlag. På svenska
finnas af T. "Humoresker" (öfv. af Ottar Stahre,
pseudonym för John Annell, 1906), skådespelet
"Hebreerna" (öfv. af E. Nordenström) och romanen
"Ungdom" (af H. Wanberg 1916) samt berättelsen
"Savelij" (af R. Lindquist i "Det unga Ryssland"
II, 1903).
A-d J.
Tjistopol [-åpål], kretsstad i ryska guv. Kazan,
på vänstra stranden af floden Kama. Omkr. 20,000
inv. Det var före 1781 blott en by (Tjistoe pole),
anlagd af förlupna lifegna, men är nu den mest
betydande spannmåls- och trävaruhamnen vid Kama och
en fabriksstad, med kvarnar och bomullsväfverier
m. m. (H. W-k.)
Tjita l. Tschita (eng. Chita), hufvudstad i
rysk-sibiriska prov. Transbajkalien (Zabaikal),
vid floden Tjita, något ofvanför dess förening
med Ingoda samt vid Sibiriska järnvägen. 77,800
inv. (1913). T. betecknas af resande som
en af de smakfullast bebyggda och därigenom
trefligaste af Sibiriens städer. Före 1825 fanns
där blott en kosackby med 20–30 hyddor, men de
följande åren kom dit ett stort antal på grund
af "dekabristernas" uppror af Nikolaus I (se
d. o., sp. 1003) förvisade, hvilka efter några års
fängelsetid försattes på fri fot med förpliktelse
att kvarstanna i Transbajkalien. Äfven för en
ström af nybyggare, ditlockade af guldfyndigheter,
blef T. samlingsort. Det utsågs 1851 af militära
skäl till hufvudstad i Transbajkalien. Ännu 1870
var inv.-antalet (enl. Venjukov) endast 3,650. De
krigsförråd, som hvarje år därifrån sändes till
Amurlandet, lastades i T. på båtar, som fingo följa
med floden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
