Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjutten - Tjuvasserna - Tjydron - Tjåberget - Tjåfva - Tjålmejaure - Tjåmotesjaure - Tjädern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvkm. En mindre del af Öst-T:s vatten afrinner dock till
Mellan-T. genom bifurkation.
E. O. E-m.
Tjuvasserna, Tjuvasjerna, ett turko-tatariskt
folk, som till ett antal af 843,755 pers. (1897)
är bosatt på bägge sidor om Volga s. om
Kazan, hufvudsakligen i guv. Kazan, men äfven i
guv. Simbirsk, Samara och Ufa m. m. Deras förfäder
kommo till Europa med hunnerna och stannade kvar
där efter dessas aftågande samt blandade sig med de
finsk-ugriska tjeremisserna och permierna, hvilka
de än i dag i antropologiskt, men icke språkligt
afseende stå närmast. I historien uppträda de och
deras land under namnet bulgarer (se d. o.) och
Bolgary (se d. o.). Nu äro de flitiga jordbrukare
och grekisk-ortodoxa kristna. Deras språk, hvars två
hufvuddialekter kallas anatri och virjal, skiljer sig
högst väsentligt från de egentliga turko-tatariska
språken och torde vara en omedelbar fortsättning af de
första till Europa komna turko-tatariska stammarnas
idiom. Det är af stor språkhistorisk betydelse
såsom (i sin ursprungliga form) källa för en mängd
gamla viktiga lånord i ungerskan, tjeremissiskan,
mordvinskan och de permiska språken. Grammatik af
N. Aschmarin (1898), ordböcker af N. Zolotnitskij
(1875) och H. Paasonen (1908).
K. B. W.
Tjydron, bot., namn på arter af släktet Cotoneaster.
Tjåberget, en 680 m. hög bergstopp i Orsa socken,
Kopparbergs län, 15 km. s. om Ämådalens station.
Tjåfva. Se Tidavad.
Tjålmejaure, sjö inom Sorsele socken, Västerbottens
län, 750 m. ö. h., på alla sidor omgifven af höga,
branta fjälltoppar, Svaipa (1,426 m.) i n., Tjekam
(1,175 m.) i n. v. samt Gavasvare (1,031 m.) i
s. ö. Dess yta utgör 7,5 kvkm. samt nederbördsområde
280 kvkm., till hela sin utsträckning beläget ofvan
skogsgränsen. Sjön är delad i två ungefär lika delar
förenade genom en smal kanal och med hvar sitt
utlopp, hvilka förena sig i den österut belägna
Gavasjaure, hvarefter vattnet genom Bodasjokk
afbördas i Laisälfven, biflod till Vindelälfven.
E. O. E-m.
Tjåmotesjaure, sjö, 297 m. ö. h., 13,6 kvkm.,
inom Jokkmokks socken, Norrbottens län, utgör
en utvidgning af Lilla Lule älf och ett led i
det långsträckta sjösystem denna älf bildar från
Kvikkjokk ned till Jokkmokk och som utgör den enda
samfärdsleden upp till dessa trakter. Nära sitt
utlopp mottager T. fr. n. Blackälfven (se
Tjaktjajaure). Sjön ligger inpressad i ett berglandskap
omgifven af flera toppar på höjderna 500 till 790
m. ö. h. Nederbördsområdet utgör ofvan utloppet
4,400 kvkm.
E. O. E-m.
Tjädern, Teftrao uroga’llus, zool., den största
och ståtligaste af våra inhemska hönsfåglar,
tillhör underfam, orrfåglar, Tetraonince. (Se
vidare Orrfåglar och Orrsläktet.) Tjädern skiljes,
förutom genom sin storlek, lätt från orren på sin
rundade stjärt. Könen visa såväl i storlek som
färg betydlig olikhet, erbjuda alltså exempel på
höggradig könsdimorfism. Hannen (tuppen, fig. 1) har
hufvud, hals och f ramrygg fint vatt-rade af svart
och ljusgrått, mer eller mindre stötande i blått,
skuldror, vingtäckare och armpennor bruna med svart
och ljusgrå vattring, hand-
pennor gråbruna; armpennorna ha hvitaktig spets,
och handpennorna äro i utfanet kantade med hvitt;
bakryggen, öfvergumpen och öfre stjärttäckarna äro
svarta med gråhvit vattring, de senare med
Fig. 1. Tjädertupp.
hvita spetsar; stjärten svart, ofta med hvita, i
tvärrad ställda fläckar på midten; armhålsfjädrarna
hvita, bildande en fläck vid vingvecket; bröstets
främre del grönaktig med stark metallglans;
återstoden af bröstet, buken, undergumpen och undre
stjärttäckarna svartaktiga med hvit vattring och
sparsamma hvita fläckar. Näbben är hos äldre individer
gulhvit, hos yngre mörkare.
Fig 2. Tjäderhöna.
Längden är 85-98 cm. Honan (hönan, fig. 2) är
spräcklig i brunsvart, rostgult, grått och hvitt;
strupen och frambröstet äro gulbruna, en liten
fläck vid vingvecket hvit; stjärten svart med
oregelbundna rostbruna tvärveck och smal, hvit kant
i stjärtpennornas spets; undre stjärttäckare med
hvita spetsar. Längden är 60-66 cm. Den sterila hönan
antar mer eller mindre tuppens dräkt: först mörknar
bröstet och blir brunaktigt, ofta med grönaktig glans,
vingarna bli mörkbruna; senare blir ryggen gråvattrad,
öfvergumpen blågrå och stjärten brunsvart. Ännu längre
gående tupplikhet är anträffad; dock bibehållas alltid
vissa hönkaraktärer: sålunda behålla undersidans
fjädrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
