Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjärby - Tjärdal - Tjärfven - Tjärfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjärby Tjärfärger
228
Tjärby, socken i Hallands län, Höks härad. 1,888
har. 1,160 inv. (1917). Annex till Veinge, Göteborgs
stift, Laholms kontrakt.
Tjärdal, tekn. Se Tjärbränning.
Tjärfven, fyr, belägen i Stockholms län vid 59° 47’
35" n. br., 19° 22’ 30" ö. lgd, på en liten klippa
i Ålands haf, omkr. 5 km. n. n. v. från Söderarms
fyr. Fyren uppfördes 1902-03 för en kostnad af
något mer än 72,000 kr. och tändes första gången
l nov. 1903. Fyrhuset utgöres af en fyrkantig,
kastell-liknande byggnad med platt tak, omgifvet af
en krenelerad bröstmur. I östra hörnet är det runda
fyrtornet vidbyggdt och vid det västra ett likaledes
rundt mindre hängtorn. Nedre delen af byggnaden är,
för att kunna motstå sjögång och isskjutning, uppförd
af granit och inrymmer diverse förvaringsrum m. m.,
öfre delen, som har fasad af gult klinkertegel med
list-verk och bröstmursbetäckningar af huggen granit,
inrymmer i första våningen logement och dagligrum,
kök med matrum m. m., i andra våningen expeditionsrum,
maskinrum och vaktrum, från hvilket en trappa leder
upp till fyrrummet och lanter-ninen. Fyrapparaten
utgöres af en 4:e ordningens linsapparat, som roterar
ett hvarf på 10 sek. och under denna tid visar 3
tätt på hvarandra följande hvita ljusblänkar. För
att i möjligaste mån undvika friktioner uppbäres
apparaten af en i kvicksilfver flytande ringformig
flottör. Ljuskällan utgöres af en luxlampa. Blänkens
ljusstyrka är omkr. 14,000 hefnerljus. Fyrlågans
höjd öfver medelvattenytan är 17,5 m. och lysvidden
13 latitudsminuter. Mistsignalering sker medelst en
af fotogenmotorer drifven mistlur för komprimerad
luft, som under tjocka hvarje minut ger 3 tätt på
hvarandra följande ljudstötar af hvardera 6 sekunders
varaktighet. Fyrpersonalen (fyrmästare, 2 fyrvaktare
och 2 fyrbiträden) är bosatt vid Söder-arms fyr och
har att sköta båda dessa fyrar. U- G.
Tjärfärger, kem., gemensam benämning på de
färgämnen, som erhållas genom kemisk behandling
af stenkolstjärans produkter. Upptäckten och
framställningen af dessa ha gått hand i hand med
framstegen inom stenkolstjäreindustrien. Så var det
tack vare Perkins framställning af mauveïn 1856 och
Verguins af fuksin 1858, som man mera i stort började
bearbeta stenkolstjäran. Därvid upptäcktes en hel
del nya, värdefulla produkter i tjäran, och dessa
blefvo i sin tur utgångsmaterial för nya färgämnen,
t. ex. det 1869 ur antracen framställda viktiga
färgämnet alisarin. Undan för undan upptäcktes
det ena färgämnet efter det andra, och i synnerhet
under de senare åren har antalet nya färgämnen starkt
ökats. För att ge ett begrepp härom kan nämnas, att 10
firmor 1908–12 tillsammans uttogo patent på 1,136 nya
tjärfärger. Då antalet tjärfärgfabriker före kriget
uppgick till öfver 60, kan man med säkerhet säga,
att hvarje dag framställes ett nytt färgämne. Större
delen af dessa få dock aldrig någon större betydelse
och försvinna därför snart åter.
Då man till omkr. 1860 använde nästan uteslutande
växtfärger till färgning och tryckning, framställas
nu så godt som alla organiska färgämnen ur
stenkolstjära. Endast ett fåtal erhålles ännu ur
växtvärlden, och deras antal minskas alltefter de
framsteg, som den syntetiska färgkemien gör. Så
ha Graebe och Liebermann lyckats isolera och
syntetiskt framställa det röda färgämnet i
krapproten, alisarin, och Baeyer har framställt
indigoväxtens blå färgämne, indigo. – På allra sista
tiden har växtfärgningen åter kommit till heders i
synnerhet till färgning af s. k. hemslöjdstyger, tack
vare den lätthet den enskilde har att med tillhjälp
af växtfärgämnen erhålla vackra färgnyanser, då de ju
redan så att säga finnas färdigblandade i växten. Af
tjärfärger kan man dock erhålla alldeles samma
färgtoner; och i fråga om regelmässighet i färgnyans,
motståndskraft mot sol och väder och tillförlitlig
renhet kunna tjärfärgerna ej öfverträffas af några
andra färger, vare sig mineral- eller växtfärger.
Den första tjärfärgfabriken anlades 1857 i
Greenford Green, i närheten af London, af Perkin
and sons för framställning af mauveïn. 1859 började
sidenfärgerifirman Renard frères et Frank i Lyon att
framställa fuksin. Snart därpå tog dock Tyskland
ledningen, och där har tjärfärgindustrien nått
sina viktigaste resultat och sitt största uppsving
(se Anilinfärger, sp. 1032, och Kemi,
sp. 1404). Möjligen med undantag af Schweiz har också
hela världen varit hänvisad till Tyskland för att
tillgodose sitt behof af tjärfärger, ett beroende, som
under Världskriget var ytterst olägligt för Tysklands
motståndare och som hade till följd anläggning af
väldiga fabriker i de allierade länderna. Den tyska
färgindustrien, som före kriget ensam med mer än 4/5
bidrog till världsproduktionen, kommer utan tvifvel
att efter kriget bli starkt lidande därpå. Den
tekniska framställningen af tjärfärgämnena är
oftast mycket enkel. Svårigheterna ligga mera
i framställningen af mellanprodukterna. Utom
tekniska komplikationer erhåller man nämligen härvid
oftast en stor del biprodukter, som, för att göra
företaget rentabelt, på ett eller annat sätt måste
användas. Hvarje färgfabrik framställer därför alltid
en hel del olika färgämnen. Dessutom komplettera
de vanligen sin verksamhet med framställning af
syntetiska läkemedel, sprängämnen m. m.
Hvad åsikterna om tjärfärgämnenas natur beträffar,
ansluter man sig i det väsentligaste fortfarande
till Witts "kromoforteori". Enligt denna erfordras,
för att ett ämne skall vara färgadt, att det
innehåller en s. k. färgbildande l. kromofor grupp
(af grek. chrōma, färg, och foro’s, bärande). Det
utmärkande för dessa grupper är, att de innehålla en
eller flera dubbelbindningar. Bland de viktigaste
må nämnas nitrogruppen, –NO2, azogruppen, –N = N–,
karbonylgruppen, >C = O, och den kinoida bindningen,
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
