Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjörn - Tjörnarp - Tjörnekalf - Tjörns härad - Tjörns pastorat - Tjötta - T. K. - T-karta - Tkvibuli - T. L. - Tl - Tlasteker - Tlaxcala - Tlemsen (Tlemcen, Tilimsan) - Tlepolemos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapell. – Jfr Stenkyrka 2 och Tjörns härad.
N. H-m.
Tjörnarp, socken i Kristianstads län, Västra Göinge
härad. 4,129 har. 1,104 inv. (1917). Annex till Norra
Mellby, Lunds stift, Västra Göinge kontrakt. Inom
socknen, på den s. k. Vetteryds hed, ligger ett
graffält från äldre järnåldern, med flera hundra
resta stenar.
Tjörnekalf (Stora och Lilla Tjörnekalf),
municipalsamhälle (där på grund af k. br. 29
jan. 1886 hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad
tillämpas), i Rönnängs (före 1 jan. 1918 Stenkyrka)
kommun, Göteborgs och Bohus län, beläget invid Tjörns
sydligaste udde. 79 har. 230 inv. (1917). Tax.-v. å
bevillningsskyldig fast egendom (1918) 88,800 kr.,
tax. inkomst af kapital och arbete 71,331 kr.;
ingen uttaxering af municipalskatt (s. å.).
L. Wll.
Tjörns härad, i Göteborgs och Bohus län, ingår i
Orusts och Tjörns härads tingslag, Orusts och Tjörns
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Stenkyrka,
Rönnäng, Klädesholmen, Valla, Klöfvedal. 15,966
har. 9,618 inv. (1917).
Tjörns pastorat. Se Stenkyrka 2.
Tjötta, härad och pastorat i Nordland fylke, Norge,
kring den yttre delen af Vefsenfjorden. 866,80
kvkm. 2,389 inv. (1917). Omkr. år 1000 bodde på
ön T. den bekante höfdingen Harek af Thjotta
(se denne). Under en senare tid hörde T. till
ärkebiskopsstolen i Nidaros och var under 1800-talet
hufvudgård för ett af familjen Brod-korbs stora
jordagods i Nordlanden.
T. K., förkortning för teologie kandidat.
T-karta. Se Geografi, sp. 966.
Tkvibuli, ort i ryska guv. Kutais af Transkaukasien,
med stenkolslager, 12–15 m. mäktiga och nående
upp i dagen. T. är den enda plats i Kaukasus,
hvarest stenkolsbrytning i större omfattning och
sedan åtskilliga år försiggår. T. är genom en
bibana förenadt med Rion (i närheten af Kutais)
vid Transkaukasiska järnvägen. H. W-k.
T. L., förkortning för teologie licentiat.
Tl, beteckning för metallen talliums atomvikt.
Tlasteker, folkstam. Se Indianer, sp. 497.
Tlaxcala [tlachkāla] l. Tlascala (mexik.,
"brödhus"). 1. Stat i republiken Mexico, 3,974
kvkm., med 184,170 inv. (1910), upptar delvis den
östligaste, omkr. 2,200 m. ö. h. belägna af de
afdelningar, i hvilka Anahuacs högslätt delas af
bergskedjor, och sammanfaller nära med den gamla
republiken T. Befolkningen, som nästan uteslutande
består af indianer, idkar företrädesvis jordbruk,
men äfven något bergsbruk (silfver, koppar, bly och
stenkol) samt förfärdigar väfnader af ull, bomull och
magueyfibrer. - 2. Hufvudstad i nämnda stat, ligger
2,225 m. ö. h. vid en biflod till floden Atoyac
(fordom Zahuatl) och är genom en bibana förenad
med järnvägen mellan Mexico och Vera Cruz. Österut
från staden reser sig öfver högslätten vulkankäglan
Faldas-Malintzin (4,460 m. ö. h.). Staden anlades
sannolikt i slutet af 1200-talet. Tlascaltekerna
l. tlaxcalanerna, aztekernas fränder och arffiender,
blefvo 1519 spanjorernas trogna bundsförvanter,
hvilkas samverkan i hög grad bidrog att störta
aztekernas rike. Följden blef ock Tlascala-samhällets
egen undergång.
Den gamla staden, med omkr. 100,000 inv., väckte stor
beundran hos Cortez, hvilken, något öfverdrifvet,
satte den öfver Granada med afseende på storlek och
skönhet. Den nuv. staden har omkr. 3,000 inv. (2,810
år 1910). Biskopssäte.
1–2. (H. W-k.)
Tlemsen (Tlemcēn, Tilimsān), stad i
Algeriet, dep. Oran, ligger 45 km. s. om kusten,
på 830 m. höjd på en afsats utmed norra sluttningen
af en bergskedja och är genom järnväg förenadt
med Oran (vid Medelhafvet). 39,875 inv. (1912),
infödingar, européer (omkr. 4,000) och judar. Staden
har härligt klimat och utomordentligt vackert läge,
och dess hvita minareter, torn och tinnar höja sig
pittoreskt öfver den omgifvande rika grönskan, närd
af en mängd källor, som gåfvo anledning till stadens
latinska namn Pomaria. På grund af byggnadsminnen,
till större delen från 1200–1300-talen, och dem
infattande grönska har T. kallats "ett Granada i
smått". De arkitektoniska monumenten i T. ha den
fördelen framför de andalusiska städernas, att de
undergått färre ombyggnader och förändringar än
dessa. (Se P. Clerget, "De Tanger à Tlemsen par les
cités maures d’Andalousie" i "Bulletin de la société
neuchâteloise de géographie", bd 21). Af citadellet,
Mechuar (från 1145), som var de forne härskarnas
praktfulla residens, återstå en del af moskén och en
krenelerad mur, som innesluter, jämte flera vackra
trädgårdar, de flesta militära inrättningarna
(sjukhus, kaserner m. m.). Af de 64 moskéer, som
funnos vid den franska eröfringen, återstå 32; de
öfriga ha försvunnit eller ligga i ruiner. T. eger
en vacker, modern katolsk kyrka i bysantinsk stil
och 5 synagogor. Utanför staden ligger en stor murad
bassäng, som nu används för vattning. Sevärdheter
i omgifningarna äro två minareter, den ena vid
Mansoura, den andra vid romerska militärstationen
Pomaria. Hvad som återstår af Kissaria, den forna
stadsdel, där köpmän från Pisa, Genua, Katalonien och
Provence med full religionsfrihet voro bosatta under
almoraviderna, är nu spahis’ baracker. Staden har en
icke obetydlig industri, särskildt i läder och ylle
och med matt- och vapentillverkning, och trädgårdarna
lämna rik afkastning. Handeln med det inre Algeriet
och med Marokko är mycket liflig. – Staden T. delade
efter romerska kejsarrikets fall nordafrikanska
kustens öden och innehades af olika muhammedanska
dynastier. Sin rikaste blomstring hade den under
1200–1500-talen, då dess folkmängd uppgick till mer än
100,000 pers. Den spanska ockupationen af Oran (1509)
blef ett hårdt slag för den europeiska handeln på T.,
som småningom förlorade sitt område till turkarna. T.,
som var befäst med ringmur och citadell, förstördes
nästan h. o. h. efter upproret 1760. Det eröfrades
1830 af kejsaren af Marokko och anfölls 1833 af
Abd-el-kader, men Mustapha höll sig i citadellet,
tills han 1836 undsattes af fransmännen under Clausel,
hvarefter T. fick fransk besättning. Sedan 1842 har
det tillhört Frankrike.
(H. W-k. L. W:son M.)
Tlepolemos (grek. TÅfjjtoÅsfÄO?), son af Hera-kles
och Astyoche, broder till T el ef o s, slog ihjäl
en nära släkting i Argos och flydde till Rhodos,
där han grundlade flera städer, drog sedan till
Tröja och dödades där af Sarpedon (se d. o.).
J. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
