Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjordes 1615 vid Amersfoort i prov. Utrecht. Troligen
var det genom norrmännens samfärdsel med England,
som tobaksrökningen vann insteg jämväl i Norge (såsom
man antar redan 1616). I Tyskland började tobaken
användas som njutningsmedel under Trettioåriga kriget,
och bruket anses ha blifvit där infördt af engelska
krigsmän 1620. Tio år därefter uppträdde äfven
svenska soldater i Gustaf II Adolfs här med pipan
i munnen. Den preussiske konungen Fredrik Vilhelm I
(se denne) är känd som en af sin samtids väldigaste
rökare, och hans intimare militära umgängeskrets,
som likaledes utgjordes af starka rökare, har vunnit
europeisk ryktbarhet under namnet "Tobakskollegiet". –
Genom engelska sjömän och köpmän infördes tobaken i
Ryssland i slutet af 1500-talet och i Turkiet i början
af 1600-talet. I Ryssland utfärdades 1634 förbud mot
dess försäljning och bruk, emedan man trodde, att det
var oförsiktighet af tobaksrökarna, som vållade de
ständiga eldsvådorna. (Förbudet förnyades 1650, men
upphäfdes af Peter den store 1697.) Af samma anledning
blef i Turkiet tobaksrökning (turkarnas pipa heter
"tschibuk") af sultanen Murad IV (1623–40) belagd
med dödsstraff. Förbudet upphäfdes dock snart af
Muhammed IV (1648–87). Af européerna infördes tobaken
slutligen äfven till Asien, Afrika och Australien,
och bruket af tobak som njutningsmedel är nu allmänt
öfver hela världen, hos såväl civiliserade som vilda
folk. Hela jordens produktion af tobaksblad uppskattas
f. n. i rundt tal till 1,000 mill. kg. årligen, och
man har beräknat, att 2/3 (andra antaga t. o. m. 4/5)
af mänskligheten begagnar tobak som njutningsmedel
i en eller annan form. Säkert är, att intet annat
njutningsmedel haft eller har så stor utbredning
som detta. Den största mängd tobak, beräknad
per individ, konsumeras i Nord-Amerika, Holland,
Belgien och Schweiz, den minsta mängd i Finland,
Rumänien och Spanien; de skandinaviska länderna inta
en mellanställning. I allmänhet äro de germanska
folken mera begifna på tobak än de romanska.
Den äldsta kända uppgiften om tobaksnjutningens
förekomst i Sverige finnes i ett af Uppsala
universitets konsistoriiprotokoll för 1629, hvaraf
framgår, att tobaksrökning då var i bruk bland
studenterna där. Svenska språket var då ännu icke
färdigt med uttrycket "röka" tobak: man sade "dricka"
eller "supa" tobak. Äfven i de öfriga europeiska
språken behandlades tobaksröken till en början som
dryck (fr. boire, ty. trinken, o. s. v.). Detta
är ännu fallet i de österländska språken; och
denna tillfällighet torde vara orsaken till,
att wahhabiterna (en muhammedansk sekt; se Islam,
sp. 921) strängt förbjuda tobakspipan, stödjande
sig på profetens förbud mot nyttjandet af starka
drycker. 1633 utkom det första i Sverige tryckta
arbetet om tobak: Uppsalaprofessoren Joh. Francks
akademiska afh. "De praeclaris herbæ Nicotianæ sive
Tabaci virtutibus", hvari förf. redogör för flera af
dess förmenta medicinska egenskaper. Tobaksrökandet
(tuggning och snusning kommo senare i bruk) tog äfven
hos oss rask fart (hvartill de från Trettioåriga
kriget hemvändande soldaterna nog icke litet bidrogo),
så att i den skrifvelse, med
hvilken drottning Kristina 12 jan. 1641 gaf det
s. k. Söderkompaniet privilegium på tobakshandeln,
det kunde med afseende härpå talas icke blott
om en "inritadt ovana", utan äfven om ett "stort
missbruk". (Rörande tobakshandeln i Sverige under
1600-talet se Tobakskompanierna.) Den växande smaken
för tobak föranledde i flera länder regeringarna att
söka skaffa sig inkomster genom att göra tobakshandeln
till ett statsmonopol (så England 1625, Frankrike
1674) eller belägga införseln af tobak med hög tull
(jfr Tobaksskatt). I Sverige experimenterades under
1600-talet på detta område än med privilegier, än med
monopolisering. 1685 höjdes tullen på införd tobak,
och 1687 förbjöds all införsel af bearbetad tobak
för att gynna de inhemska tobaksspinnerierna. Under
1700-talet utfärdades en mängd förordningar till
främjandet af svenska tobakshandteringen, och
tillika började då tobak äfven odlas i Sverige. I den
lilla botaniska trädgård, som O. Rudbeck d. ä. 1655
anlade i Uppsala, förekom också tobaksväxten, som
han hemfört från Holland, och något öfver hundra
år senare odlade Linné i sin botaniska trädgård ej
mindre än sju arter af detta släkte. Grundläggaren
af en på inhemsk produktion hvilande tobaksindustri
i Sverige blef emellertid Jonas Alström (Alströmer),
som 1725 anlade en tobaksplantage vid Alingsås och
följande år fick privilegium på ett tobaksspinneri i
samma stad. Ungefär samtidigt började man odla tobak
äfven på andra orter, såsom vid Göteborg och framför
allt i Skåne, vid hvars större städer (i synnerhet
Malmö) 1749 funnos betydande plantager. Från de
sydliga provinserna spred sig tobaksodlingen snart
norr ut (Stockholm omkr. 1735, Norrköping 1741, Gäfle
o. s. v.), ja den tog sådan fart, att åtskilliga
fosterlandsvänner (bland dem Linné) varnade för dess
förläggande till landsbygden, emedan de fruktade,
att bönderna af densamma skulle lockas bort från
sädesodlingen. Lusten att odla tobak kvarstod dock
i vårt land ända till 1800-talets midt (ställvis
inpå 1860-talet). Nu för tiden odlas tobak i stort
egentligen endast i Skåne (i synnerhet vid Åhus i
Kristianstads län) och vid Stockholm, där plantagerna
emellertid på senare år måst maka åt sig genom stadens
pågående raska tillväxt. År 1916 skördades i Sverige
738,000 kg. tobak, hvaraf 565,000 i Kristianstads,
90,000 i Malmöhus, 64,000 i Stockholms län och
stad. Om tillverkningen af tobak i Sverige må nämnas
följande. Röktobak tillverkas hufvudsakligast af
grekisk och virginiatobak; i mindre mängder förekomma
bl. a. ohio, kina och kentucky. Dessutom användas
i ganska stor utsträckning svensk tobak och stjälk,
som i cigarrfabrikerna stripats från olika sorter,
men icke vidare där kan användas. Stjälken fuktas
därefter på nytt, valsas platt och tunn som ett
löf och behandlas sedan som vanliga blad. De olika
tobakssorterna blandas väl och fuktas med en särskildt
tillredd sås, hvari ingå utom en del för lukt och
smaksinnet värdefulla ingredienser äfven dylika för
erhållandet af god brand, vackert utseende och god
konsistens. Den sålunda fuktade tobaken får genomgå
en sorts mogningsprocess, hvarefter den skäres i en
eller annan mm. smala strimlor. Tobaken torkas sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
