Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - To be or not to be, that is the question - Toberentz, Robert - Tobermory - Tobiae comedia - Tobias - Tobias' bok - Tobis - Tobisgrisslan - Tobiskungen - Tobit - Tobitschau - Toblach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toberentz-Toblach
254
Shaksperes "Hamlet’’ (se d. o.), akt 3,
scen l med tanke på människans lif efter detta.
Toberentz [tå7-], Robert, tysk skulptör, f. 1849 i
Berlin, d. 1895, studerade vid akademien i Berlin och
för J. Schilling i Dresden, vistades 1872-75 i Rom,
blef 1879 professor i Breslau och var sedan 1891
verksam i Berlin. Han började i Rauchs ideella stil
och öfvergick i Rom till den riktning, som R. Begås
representerar. Bland hans verk äro Hvilande hjort
(brons 1877, Nationalgalleriet i Berlin), Forngrelcisk
bildhuggarinna (naken figur, liggande), Barbarossas
ryttarstaty för Kaiserhaus i Goslar. T. fullbordade
det af P. Otto komponerade Luthermonumentet i Berlin.
G-g N.
Tobermory [tål^bomäori], hamn. Se Mull.
TobFae comedia (lat., "Tobiasspelet") är, såvidt
man känner, Sveriges äldsta utgifna bibel-drama
under nyare tid (1550), visserligen anonymt, men
med all sannolikhet författadt af Olaus Petri
(se denne). Skådespelet, som ej ofta höjer sig
till skaldelyftning, följer troget den bibliska
berättelsen, liksom fallet är i de danska, tyska
och latinska dramer, som behandla samma ämne (se T
o-bias). Såsom Schiick anmärkt, är Sara en ung kvinna,
som förverkligar den tidens anspråk på en husmoder,
hennes make "unge Tobias" en man, som kunde uppställas
som mönster för skolungdomen. Stundom frambryter dock
poetisk kraft, och genom det hela går en bergfast
tro på Herrens barmhärtighet. Under ett århundrade
utgåfvos ej mindre än 6 uppl. af dramat. J- C.
TobFas (hebr. Tobija, "Herrens godhet"),
enl. Vulgata och Luthers bibelöfversättning namn
på hufvudpersonerna (far och son) i den bland gamla
testamentets apokryfiska böcker förekom^ mande Tobias’
bok. Enligt Septuaginta-öfver-sättningen bör denna
bok rätteligen heta "Tobits bok" efter fadern i
berättelsen, som i den grekiska texten heter Tobit,
under det att sonen bär namnet Tobias. Boken är en
lärodikt, hvars huf-vudinnehåll är följande. Bland
de israeliter, som vid riket Israels förstöring af
den assyriske konungen Salmaneser blifvit bortförda
i fångenskap till Ninive, var äfven en from man vid
namn Tobit, som lefde i fångenskapen också under de
följande konungarna Sanherib och Asarhaddon. Trots
den hedniska omgifningen utmärker sig denne man för
stor gudsfruktan. Men detta oaktadt drabbas han af
olyckor, af hvilka den svåraste är den, att han blir
blind. Med sin hustru, Anna, har han ett enda barn,
sonen Tobias. Denne yngling sänder han då till en
stad i Medien för att återfordra en summa penningar,
som han deponerat hos en landsman. Ynglingen får
till reskamrat en ung man, som är ingen mindre än
ängeln Rafael. Genom dennes bemedling blir han under
resan gift i Ekbatana med en släkting, den fromma
Sara, Raguels dotter, som redan af sin fader blifvit
bortgift sju gånger, men hvarje gång haft olyckan att
under bröllopsnatten se brudgummen bli strypt af den
onde anden Asmodeus. Rafael afvänder emellertid detta
olycksöde från Tobias, som omsider lyckligt och väl
återkommer till föräldrarna, medförande både hustru
och penningar. Den gamle Tobit återfår sin syn genom
Rafael, som därefter ger till känna, hvem han är,
och försvinner. Allt slutar
således godt, och det visar sig, att, om också de
fromme skenbart bli öfvergifna af Gud och hemsökta
af olyckor, Gud dock vårdar sig om dem och till
slut låter deras pröfningar få en god utgång. Detta
är diktens "sens moral". Framställningssättet har
alltigenom en fariseisk prägel, och dikten är troligen
författad i l:a eller 2:a årh. f. Kr. (enligt andra i
l:a eller 2:a årh. e. Kr.) och, såsom det vill synas,
ursprungligen på grekiska. J- P-
Tobias’ bok. Se Tobias.
Tobis, Tobisfiskar (eg. Tobiasf iskar), Tobissläktet,
Ammodytes, zool., ett till fam. Ammodytidce hörande
släkte af de mjuk-feniga fiskarnas ordning. Hithörande
arter utmärkas genom långdragen, trind kroppsform
samt genom det, till följd af den framom öfverkäken
utskjutande underkäken, tillspetsade hufvudet. I
Sverige finnas två hvarandra mycket liknande och
ofta förväxlade arter, tobiskungen 1. stor-tobisen
(vid Göteborgs skärgård sandal),
Tobiskungen (Ammodytes lanceolatus).
A. lanceolatus (se fig.), som blir intill 40 cm., samt
blåtobisen (i Blekinge sandal), A. lancea 1. tobianus,
som blir endast 15-20 cm. lång. Hos den förre är
underkäkens längd större än kroppens höjd. Ryggfenan
börjar bakom spetsen af bröstfenan, och plogbenet har
två tänder. Blå-tobisen saknar tänder på plogbenet;
underkäken är ej så lång som kroppens höjd, och
ryggfenan börjar framom spetsen af bröstfenan. Till
färgen äro båda arterna ofvan brungrå, undertill
silfverhvita. Såväl stor-tobisen som blå-tobisen
förekomma från sydligare delarna af Bottniska viken
rundt om Skandinavien. I norra Östersjön äro de
dock mera sällsynta. Tobisarna hålla sig gärna invid
sandiga stränder och ha en märkvärdig förmåga att vid
påkommande fara hastigt borra sig ned i sanden (det
danska namnet på tobisen äTocksandgrcevling). För
fisket äro de af betydelse dels som föda för lax
och andra fiskarter, dels som eftersökt agn vid
krokfisket och på vissa trakter, i synnerhet skånska
öst- och sydkusten, äfven som matfisk, hvilken,
stekt färsk eller torkad, är rätt välsmakande.
B- L- (L-e.)
Tobisgrisslan, zool. Se Grisslesläktet.
Tobiskungen, zool. Se Tobis.
Tobit. Se T o b i a s.
Tobitschau [tå’-], tjech. Tovacov, ortkommun
i Mähren, bezirkshauptmannschaft Prerau, vid
March, 20 km. från Kremsier och vid järnväg
frånKojetein. Omkr. 3,000 inv. Vid T. besegrades
österrikiska brigaden Rothkirch, förstärkt med
utfallstrupper från fästningen Olmiitz, 15 juli
1866 af två förföljande preussiska brigader. Efter
T. är benämnd den s. k. "Tobitschauer rechtsbuch",
en af Ctibor (von Cinburg und T.) 1481 författad
samling af märiska rättsregler, som reviderades
1486-89. I tryck utgåfvos dessa första gången 1858.
(H. W-k.)
Toblach [tå’b-], ortkommun i Pusterdalen i östra
Tyrolen. Om högslätten Toblacher feld (1,209
m. ö. h.), som utgör vattendelaren mellan den mot
ö. flytande Drava samt Eisach-Etschs biflod Rienz,
se Pusterdalen. H. W-k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
