Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobler, Titus - Tobler, Adolf - Tobo - Toboggan - Tobol - Tobold, Adalbert von - Tobolsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tobler-Tobolsk
256
Tobler [tåb-j, T i t u s, schweizisk lärd, f, 1806,
d. 1877, var läkare, men gjorde sig känd företrädesvis
genom sina topografiska undersökningar af flera
trakter i Palestina, hvilket han flera gånger
besökte. Hans förnämsta arbete på detta område är
Topographie von Jerusalem und seinen umge-bungen
(2 bd, 1853-54).
Tobler [tåb-], Adolf, schweizisk filolog, f. 1835
i kantonen Zürich, d. 1910 i Berlin, där han
sedan 1867 oafbrutet verkade på den då nystiftade
professuren i romanska språk. Lärjunge af Diez,
fortsatte han verksamt och med stor framgång
dennes arbete, dels genom sin undervisning, dels
genom sina skrifter, som omfatta texteditioner,
recensioner och ett stort antal smärre uppsatser,
af hvilka de i fransk historisk syntax under titeln
Vermischte beiträge finnas särskildt utgifna i fem
serier (1836-1912). De äro rika på nya synpunkter och
skarpsinniga, noggrant utredda iakttagelser, likaså
hans skrift Vom französischen versbau (1880; 4:e
uppl. 1903). Hans största vetenskapliga kvarlåtenskap
utgöres af en under flera årtionden omsorgsfullt
och outtröttligt förberedd fornfransk ordbok. De
väl ordnade och mycket fullständiga samlingarna
till den ha öfvertagits af vet. akad. i Berlin, som
uppdragit åt E. Lom-matzsch att göra dem tryckfärdiga;
utgifningen började 1915. I Berlinakademien invaldes
T. 1882. Han var led. af Académie des inscriptions
och af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg m. fl. lärda
samfund. - T:s broder Ludwig T., f. 1827, d. 1895,
var professor i Zürich och äfvenledes framstående
filolog, särskildt på det germanska språkområdet.
P. A. G.
Tobo, bruk. Se L of s t a.
Toboggan [tobaken]. Se Kälkåkning, sp. 554.
Tobol [tabå’l], biflod fr. v. till Irtysj, i
rysk-centralasiatiska prov. Turgai samt guv. Tobolsk
i Sibirien. Den upprinner på östra sidan af södra
Ural, nära gränsen mot ryska guv. Orenburg, flyter i
nordöstlig riktning, hvarunder den fr. v. upptager Uj,
Isset, Tura och Tavda, samt förenar sig vid staden
Tobolsk med Irtysj. Dess längd är omkr. 1,300 km. Från
den vid Sibiriska järnvägen belägna staden Kurgan är
T. segelbar, med ett djup af 2–5 m. Men is hindrar
åtminstone från slutet af okt. till början af maj.
(H. W-k.)
Tobold [~tå’bålt], Adelbertvon, tysk läkare, f. 1827,
d. 1907, blef 1855 med. doktor i Berlin och egnade
sig kort därpå som specialist åt strup-hufvudets
sjukdomar samt anställdes som docent i detta ämne vid
universitetet i Berlin. Han adlades 1907. Skrifter
bl. a.: Lehrbuch der laryn-gologie (1863; 3:e
uppl. 1874), Die chronischen kehlkopfkrankheiten
(1866; 3:e uppl. 1874), Laryngoskopie
und kehlkopfkrankheiten (4:e uppl. 1874).
R. T-dt.
Tobolsk [tabå’lsk]. 1. Guvernement i Väst-Sibirien,
omgifvet af Norra ishafvet i n., guv. Archangel,
Vologda, Perm och Orenburg i v., prov. Akmolinsk och
Semipalatinsk i s. samt guv. Tomsk och Jenisejsk
i ö. Arealen utgör 1,397,692 kvkm., däraf 3,257
kvkm. öar och 10,269 kvkm. insjöar. Utom längst
i n. v., där Uralbergen nå upp till 1,200 m., är
T. öfvervägande lågland, knappt någonstädes mer än
100 m. ö. h. I s. härskar stäppen med den torra och
trädfattiga Baraba- l.
Hungerstäppen i ö. och Tobol- och Isjimstäppen i v.,
omkr. 110,000 kvkm., utomordentligt bördig, till
större delen betäckt af "svart jord" och bebodd af
mer än 800,000 personer. Norr därom ligga stora,
skogrika kärrtrakter (urman), såsom Kazijarski-,
Salynski- och Kachtytoträsken, och längst i n. den
trädlösa tundran. Särskildt södra delen är rik på
insjöar, flera med salt vatten; de minskas hastigt
och försvinna, så att trakten på en mansålder
betydligt förändrats. Landet genomdrages af Ob
med Irtysj och dess många bifloder, främst Tobol,
alla segelbara; ångare gå i n. upp till Beresov,
nästan vid polcirkeln, åt s. till Kurgan, vid
Sibiriska järnvägen, och Semipalatinsk. Klimatet är
kallt med stora ytterligheter. Medeltemperaturen
är i Beresov -4,6°, i Tobolsk -0,2° (juli 19,1°,
jan. -19°), i Kurgan 1,2°. Floderna äro tillfrusna
en stor del af året (Irtysj vid Tobolsk 174, Ob vid
Obdusk 219 dagar). Nederbörden är ringa. Jorden är
på stora områden ofantligt bördig. Föga mer än 1/5
(2,6 mill. har) af den för jordbruk egnade arealen
(omkr. 11,5 mill. har) är odlad och frambringar hafre,
råg, hvete, korn, potatis, bohvete, lin, hampa och
tobak i myckenhet. Skogarna, nästan alla statens,
omfatta 25 proc. af arealen och lämna virke till
skeppsbygge, trävaror, tjära, cembratallfrön och
skogsbär. Den obetydligt utvecklade industrien
består hufvudsakligen i beredning af pälsverk
samt tillverkning af talg och brännvin. Spannmål,
ladugårdsprodukter, sprit, tobak och fisk äro de
viktigaste utförselvarorna. Handeln är liflig, trots
dåliga vägar. Af järnvägar finnas endast 77 km. på
banan Jekaterinburg–Tiumen och 293 km. af Sibiriska
järnvägen (sträckan Tjeljabinsk–Omsk). Folkmängden
uppgår till 2,085,700 (1915) pers., 1,4 på 1 kvkm.,
och består till största delen (91,6 proc.) af ryssar;
resten utgöres af tatarer (4,6 proc.) i s., finnar
(2,5 proc.), ostjaker, samojeder och voguler
i n. Dessutom finnas tyskar, judar i städerna
samt omkr. 1,500 zigenare. Omkr. 92,52 proc. äro
rysk-ortodoxa; f. ö. förekomma katoliker (2,5 proc.),
muhammedaner (2,15), protestanter (0,54 proc.); en
stor del af de asiatiska stammarna är i verkligheten
hedningar. Ryssarna äro mestadels jordbrukare,
de öfriga folken mest nomader med jakt och fiske
som hufvudnäring. 89,6 proc. af befolkningen äro
bönder. Endast 23 proc. af befolkningen öfver 9
år äro läskunniga. De nordliga folken ha stora
renhjordar. Folkökningen är stark på grund dels af
inflyttning, dels af de många förvisningarna. Antalet
inflyttade kolonister uppgick under femårsperioden
1910–14 till i medeltal 12,453 pr år. Guv. har
indelats i tio distrikt, och de viktigaste
städerna äro T. (hufvudstad), Tiumen, Beresov,
Isjim och Kurgan. T. upprättades som guv. 1796 och
omfattade äfven guv. Tomsk, som 1804 afsöndrades
som eget guv. 1822–82 bildade de båda tills.
generalguvernementet Väst-Sibirien. 1868 afsöndrades
södra delen af området (Omsk och Petropavlovsk)
till en provins Akmolinsk.
2. Hufvudstad i nämnda guv., på högra stranden
af Irtysj, 3 km. ofvanför Tobols mynning, 108
m. ö. h. 25,200 inv. (1915). T. (se fig.) består
af en af fästningsvallar omgifven öfre och en
därutanför byggd nedre del, som ofta är utsatt för
öfversvämningar. Den förra innesluter bl. a. det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
