Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Todmorden - Todorov, Petko - Todte hand - Toepler, A. - Toëris - Tofana - Tofet - Toffana - Toffel - Toffelblomma - Tofft, Alfred - Toffteen, Olof Alfred - Tofieldia - Tofsgamar - Tofsgälade fiskar - Tofshöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Todorov-Tofshöns
264
och Lancashire-Yorkshire-järnvägen. 25,405
inv. (1911). Bomullsindustri samt maskinverkstäder och
järngjuterier. I trakten kolgrufvor. (H. W-k.) Todorov
[tå’-] P et ko, bulgarisk författare, f. 1879,
d. 1916, skref samlingen Idyller (1914),
stämningsbilder och lyriska dikter på prosa, rika
på originella, djupa känslor och afrättade på ett
utomordentligt konstnärligt språk. Som dramatisk
författare, påverkad af Ibsen och Hauptmann, blef han
banbrytande för den bulgariska litteraturen genom de
halft fantastiska sagospelen och idédramerna Murarna,
Samodiva (Skogsrå, 1904), Strahil, den fruktansvärde
hajduken (1905), De första (1906), Borjana (1909)
och Drakens giftermål (1910), som, på grundvalen af
bulgariska folksägner och episka stoff, i symbolisk
form ge dramatiskt lif åt allmänmänskliga idéer
och konflikter mellan idealet och verkligheten. Jfr
K. Krstev-Miroljubov i "Nationernas bibliotek", bd I
(1918) jämte dithörande litteraturprof af A. Jensen.
A-d J.
Todte hand [hänt]. Se Mainmorte. Toepler [töp-], A.
Se T ö p l e r. Toeris, en troligen från Etiopien till
Egypten importerad gudinna, vanligen framställd som
en på bakbenen stående, med oformligt stor buk och
hängande bröst utrustad flodhästhona. Hon af bildas
äfven någon gång med människohufvud eller h. o. h.
i kvinnogestalt. T. betraktas som gudarnas
moder och amma, och hennes bild i glaserad terra-kotta
var en omtyckt amulett, som ansågs lyeko-bringande för
barnaföderskor. P- L-n. Tofa’na.
Se Aqua.
Tofet, ett ställe på södra sidan af
Hinnomsdalen utanför Jerusalem, där den s. k.
Moloks-dyrkan florerade (se M o lo k, sp. 868).
E. S-e. Toffa’na. Se Aqua.
Toffel. Se Skodon. - Toffelhjälte kallas en äkta man,
som låtsas vara morsk, men i själfva verket står
under sin hustrus kommando ("står under toffeln").
TofFelblomma, bot. Se Calceolaria och Cypripedium.
Tofft, Alfred, dansk tonsättare, f. 1865 i Köpenhamn,
väsentligen autodidakt, har visat begaf ning och
smak i komposition af solosånger, pianostycken, en
konsertromans för violin med orkester, fantasistycken
för oboe samt operorna Vifandaka (uppf. på det
Kongl. theater 1898 och 1905) och BonifaciusskoRret
(uppf. på Dagmar-theatret).
Toffteen [-ten], Olof Alfred, svensk-amerikansk
religionshistorisk författare, f. 26 juni 1863
i Häxarfve, Gottland, student i Yisby 1885,
utvandrade 1888 till Amerika, där han blef prästvigd
inom episkopalkyrkan 1893 och tjänstgjorde som
föreståndare för olika svenska församlingar till
1905. Han promoverades s. å. till filos, doktor vid
Chicago-universitetet och beklädde därefter i
fem år en professur i semitiska språk vid Western
theological seminary i Chicago. Sedan 1913 är han
rektor vid det af honom upprättade svensk-amerikanska
läroverket Scandia academy i Chicago. Han har utgett
flera arbeten af företrädesvis religionshistorisk
natur, Våra fäders kyrka (1897), Myths and Bible
(1900), Ancient records oj Egypt. V. (1906), Ancient
chronology. I. (1907), Babylo-nian geography (1908),
The historic Exodus (1909). I sistnämnda arbete
framställer han en hypotes, som väsentligt skiljer
sig från gängse åsikter om tiden för och förloppet
vid israeliternas uttåg ur Egypten. Han kommer till
resultatet, att två sådana uttåg skett, med omkr. 300
års mellanrum. O. A. L-r.
Tofieldia Huds., bot., ett litet örtsläkte, hörande
till fam. Liliacece, underfam. Melanthioidece. Till
svenska floran höra två arter, T. calyculata och
T. palustris, af hvilka den förra träffas endast på
Gottlands kärrängar, men där ymnigt och den senare
tillhör fjälltrakterna, förnämligast i Norrland. Båda
arterna äro lågväxta, glatta, å sumpmarker
förekommande örter, som ha plattadt 2-si-diga,
smala, styiva rosettblad, den förra med l-3-bladig
stjälk, den senare med stängel, hvilken uppbär en
tät klase af små gula blommor. Hvarje blomskaft
har antingen vid spetsen (T. calyculata) eller
vid basen (T. palustris) ett treflikigt svepe. Den
norrländska arten bär i folkspråket namnet björnbrodd.
O. T. S. (G. L-m.)
Tofsgamar, zool. Se Gam fåglar.
Tofsgälade fiskar, Lophobranchii, zool., en grupp inom
benfiskarnas (Teleostei) underklass och fiskarnas
klass. De uppfattades förr som en själfständig
ordning, numera som starkt specialiserade former
af den fiskgrupp, hvars typiska representanter
äro spiggarna. De tofsgälade fiskarna utmärkas
därigenom, att de fyra gälarna ej äro bladformiga,
utan tofsformiga samt att kroppen är täckt med
ett ledadt hudskelett. Nosen är mycket förlängd,
munnen liten och tandlös. De få hithörande fiskarna
tillhöra nästan uteslutande hafvet och äro märkvärdiga
för sin egendomliga fortplantning. Honan lägger
nämligen romkornen på hannens buksida, där hos
somliga arter en pung, bildad af två längsgående
veck, utbildas. Här utvecklas ungarna och vårdas af
hannen. Endast hos en form är det honan, som bär äggen
och tager vård om affödan. Man urskiljer två familjer
inom denna grupp. 1) Solenostomidw: Hudskelettet
består af stora, stjärnformiga benstycken, beklädda
af en tunn hud. Alla fenor äro för handen. Stor
gälöppning. Insidan af bukfenorna sammansmälter
hos honan med kroppshuden för bildandet af en vid
säck, i hvilken äggen inneslutas. Familjen omfattar
endast ett släkte, Solenostoma, som lefver i Indiska
hafvet. - 2) Syngnathidce: Bukfenor saknas. Mycket
trånga gälöppningar. Äggen bäras af hannen. Till
denna familj höra kantnålarna och hästfiskarna (se
dessa ord). Ii-e.
Tofshöns, Gallus domesticus cristatus
(eng. crested fowls, fr. poules huppés, ty. schopf-
und haubenhuhnen), husdjurssk., en grupp tamhöns,
försedda med mer eller mindre väl utvecklad fjädertofs
i pannan, omfattar 7 olika raser, som kunna skiljas
från hvarandra enligt f oljande schema: A. Höns med
liten tofs utan skägg. 1) Skålkam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
