Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolf, Robert - Tolffingertarmen - Tolffors - Tolfman - Tolf patriarkernas testamenten - Tolft - Tolfta - Tolf taflornas lagar - Tolftakyrka - Tolftedelsskilling - Tolftumstarmen - Tolftunnestigen - Tolföarna - Tolg - Tolga - Tolima - Toli Monastir - Tolistoboger - Tolit - Tolk - Tolka - Tolken - Tolknubb - Toll - Toll, von - Toll, Karl Friedrich (Fedorovitj) von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
285
Tolf fingertarmen-Toll
286
i "Tidskr. för landtmän" m. fl.) samt
Öjversigt a) Smålands mossfiora (i
"Bih. till Yet. akad:s handl." 1891).
C. Lmn.
Tolffingertarmen. Se Duodenum och Tarmen.
Tolffors. 1. Vattenfall i Gafleån. – 2. Bruksegendom
i Hille och Valbo socknar, Gästrikland, 1
km. n. v. om Gäfle, vid Gafleån och Gäfle–Dala,
Sala–Gysinge samt Gäfle–Ockelbo järnväg. 2,500
har. Tax.-v. omkr. 800,000 kr. (1919). Till egendomen
höra kvarn, såg och tegelbruk. T. var förr järnbruk,
hvars privilegier voro af 17 dec. 1644 på en masugn
och en hammare med 2 härdar. Sedermera anlades
ytterligare en hammare med två härdar. Tillverkningen
af stångjärn uppgick 1880 till 5,5 ton, men
nedlades år 1900. Under T. hör stort jordbruk. Det
har tillhört medlemmar af släkten Söderhjelm sedan
midten af 1700-talet och eges nu af kanslirådet i
Landtförsvarsdepartementet A. Söderhjelm.
Tolfman, i dagligt tal benämning på nämndeman
(se d. o.).
Tolf patriarkernas testamenten, en urspr. judisk
apokryfisk skrift, som uppstod i något af de två
århundradena närmast Kristi födelse. I dem berätta
Jakobs tolf söner för eftervärlden sin historia
såsom dygde- och syndaspegel. Skriften försågs sedan
med tillägg af kristna författare. Den grekiska
texten utgafs af Smiker, "The testaments of the XII
patriarchs" (1869–79).
J. C.
Tolft (fsv. tylft). 1. Ett antal af tolf, gammalt
beräkningssätt vid försäljning af plank och bräder. –
2. I äldre tider en afdelning af ett härad.
Tolfta, socken i Uppsala län, Örbyhus härad. 12,306
har. 1,800 inv. (1917). Annex till Västland, Uppsala
stift, Örbyhus kontrakt.
Tolf taflornas lagar (Tolf taflornas lag), lat. Leges
l. Lex duodecim tabularum, Duodecim tabulæ,
en urspr. på tolf taflor upptecknad lag, som
under romerska republikens tid antogs af folket
(449 f. Kr.) och väsentligen är att betrakta
som en kodifikation af redan förut bestående rätt
(till en stor del sedvanerätt). Jfr Romerska riket,
sp. 727, och Romersk rätt. Helt säkert voro de tolf
taflorna i ej ringa mån affattade efter grekiska
förebilder. Många af dess formler äro identiska
med Gortyns (se d. o.) till stor del bevarade
rättssatser. I moderniserad gestalt användes de tolf
taflornas lagar i den fornromerska skolundervisningen.
(J. C.)
Tolftakyrka (jfr Tolft 2). Se Kyrka, sp. 467.
Tolftedelsskilling. Se Runstycke.
Tolftumstarmen. Se Duodenum och Tarmen.
Tolftunnestigen. Se Kolmått.
Tolföarna, Dodekanesien (nygrek. Δωδεκάνεσα, af
dodeka, tolf, och nesos, ö), kallas efter de tolf
största af dem (fr. s. räknadt Kasos, Karpathos,
Rhodos, Charki, Tilos, Stampalia, Nisyros, Symi,
Kos, Kalymnos, Leros, Patmos) en grupp af öar
utanför Mindre Asiens sydvästra kust (se karta till
art. Grekland). De tillhöra södra
Sporaderna (se d. o.) och kunna betraktas som rent grekiska:
af 140,000 inv. äro 130,000 greker.
Tolg, socken i Kronobergs län, Norrvidinge
härad. 8,053 har. 1,303 inv. (1917). T. bildar
med Åsa och Tjureda ett pastorat i Växjö stift,
Norrvidinge kontrakt.
Tolga. 1. Norsk ö. Se Talgö. – 2. (Före 1919
Tolgen) Härad i Hedmark fylke, Norge, omkring
öfre Glommen och Fämunsjön, i s. ö. gränsande till
Sverige. 2,101 kvkm. 3,314 inv. (1910). Häradet,
hvaraf en del tillhör Röros pastorat, bildar
f. ö. T. pastorat (3,298 inv.), omfattande
socknarna T. med Holöidalen kapell, Vingelen
och Os med Narbuvold kapell. Genom häradet går
Hammar–Trondhjem-järnvägen.
Tolima [tå-], departement i sydamerikanska republiken
Colombia, mellan Andernas centralkedja och östra
kedja, omkring Rio Magdalenas öfre dal. Areal 47,750
kvkm. 282,426 inv. (1911). Hufvudstad är
Ibague, med omkr. 24,700 inv. s. å. Å centralkedjan,
vid gränsen mellan T. och dep. Cauca, reser sig
vulkankäglan T. till 5,584 m. höjd ö. h. Klimatet är
uppe i bergen tempereradt, men hett i floddalen,
vid hvilken befolkningens hufvudmassa är
knuten. Odlingsväxter äro sockerrör, majs, ris,
kaffebusken och det inhemska kakaoträdet. Rik tillgång
på guld, silfver och koppar finnes inom området.
H. W-k.
Toli Monastir, stad. Se Monastir.
Tolistoboger, folk. Se Galatien, sp. 579.
Tolit, kem., milit., i Frankrike användt namn på
sprängämnet trotyl eller trinitrotoluol (se d. o.).
Tolk, mek. Se M å 11 v e r k t y g, sp. 227-228,
med illustrationer.
Tolka, sportv., åka skidor efter häst.
Tolken. 1. Sjö i Toarps och S. Vings socknar,
Älfsborgs län, på 227 m. höjd ö. h., tillhör
öfre delen af Viskans flodområde. Areal 12,3
kvkm.; afbördningsområde vid utloppet 65 kvkm. –
2. Synnerligen vacker sjö, på 62 m. höjd ö. h.,
med branta stränder, i Torestorps och Öxnevalla
socknar, Älfsborgs län, afrinner till Öresjön,
som genom Slottsån afbördas till Viskan. Areal 8,1
kvkm. Dräneringsområde 250 kvkm. – I samband med
Borås stads kraftverksbygge vid Haby har T. (med en
regleringshöjd af 2,5 m.) jämte Öresjön reglerats;
arbetet härmed slutfördes 1914.
1–2. G. W.
Tolknubb. Se Nubb.
Toll, längdmått. Se Tum.
Toll, von, adliga ätter, som alla härstamma från
mannrichtern på ösel Kristian von T. (1500-talet),
son till Lukas von T., hvilken antas ha tillhört en
redan på 1100-talet i Nederländerna uppträdande adlig
ätt och från Sachsen kom till östersjöprovinserna,
där han 1560 fick gården Medel i förläning. Från en af
Kristians söner härstammar den i östersjöprovinserna
lefvande fri-herrliga ätten T. af Medel-Perjanthal,
från en annan (K asp ar) ätterna T. i Sverige,
Finland och Tyskland och från en tredje en i
östersjöprovinserna, Ryssland och Polen bosatt gren,
som delvis erhållit österrikisk friherrlig (1814)
och rysk greflig (1829; se T. 1) värdighet.
1. Karl Friedrich (Fedorovitj) von T., grefve,
rysk general, f. 19 april 1777 på godset Keskefer
i Estland, d. 5 maj 1842 i Petersburg, var
generalkvartermästare hos Kutusov (1812) och Barclay
de Tolly (1813) och blef på slagfältet vid Leipzig
s. å. utnämnd till generallöjtnant, 1826 blef han
general af infanteriet. Som Diebitschs general-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
