Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstadius, Erik - Tolstoy - Tolstoy, Petr Andrejevitj - Tolstoy, Petr Aleksandrovitj - Tolstoy, Aleksandr Ivanovitj - Tolstoy, Fedor Petrovitj - Tolstoy, Aleksej Konstantinovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Tolstoi
300
T:s medhjälpare i Stockholm (dels i "Nordische
sammlungen", bd 2, dels särskildt aftryckt)
och som i något förkortad form utkom på sv. 1770
(nya uppl. 1785, 1824 och 1841). De legendariska
dragen och anekdoterna äro ytterligare ökade
i den af J. Dillner författade biografien i
"Sv. biogr, lexicon". Litt.: K. F. S. Henning,
"Johan Conrad Dippels vistelse i Sverige samt
dippelianismen i Stockholm 1727-41" (1881),
N. Jacobsson, "Den svenska herrnhutismens uppkomst"
(1908), och E. Linderholm, "Sven Rosén" (1911).
E.M.R.
Tolstoj [talstå7]], rysk greflig släkt, leder enligt
traditionen sina anor från en tysk vid namn Indris,
som 1353 inflyttade till Tjernigov. En af hans
ättlingar Andrej Charitonovitj flyttade till Moskva
och fick af storfurst Yasilij Temnyj (1425-62) namnet
T. (ry., tjock). Andrej Vasiljevitj T. upphöjdes i
adelsstånd för försvaret af Tjernigov mot hetmanen
Brjucho-vetskij, och hans son Petr (se T. 1) fick
greflig värdighet 1724. Hans söner Ivan och Petr
beröf-vades denna värdighet, som dock 1760 åter
förlänades åt deras efterkommande.
1. Petr Andrejevitj T., grefve, statsman, f.
1645, d. 1729, skickades 1697 af tsar Peter
till Italien för maritima och kulturella studier
och var 1701-14 Moskvas sändebud i Kon-stantinopel,
där han två gånger fängslades af turkarna.
Under de följande åren utförde han diplomatiska
uppdrag i Danmark, England och Preussen och
spelade en viktig roll som tsarens handtlangare
vid afhämtandet af den förrymde tsarevitj
Aleksej från Italien 1717. Till belöning för sitt
nit ställdes han 1718 i spetsen för hemliga kansliet.
Vid kejsarinnan Katarinas kröning 1724 utnämndes
han till grefve. Efter Peters död kom
han i konflikt med Mensjikov rörande tronföljden
och förvisades 1727 vid 82 års ålder till Solovetska
klostret, där han dog. Han efterlämnade
en intressant dagbok från sin resa 1697- 99 och en
utförlig beskrifning af Svarta hafvet (1706).
2. Petr Aleksandrovitj T., grefve, den
föregåendes sonsons son, krigare, diplomat, f.
1769, d. 1844, kommenderade 1805 den ryska
kåren i norra Tyskland, deltog 1807 i
underhandlingarna . med Napoleon och var 1807 -08
sändebud i Paris.
1812 var han öfverbe-fälhafvare för
Moskva-landtvärnet och förde
1813 under Bennigsen befälet öfver en kår
i Tyskland, där han bl. a. tvang Hamburg till
kapitulation. S. å. utnämndes han till general
af infanteriet samt blef 1823 led.
af riksrådet, 1828 befälhafvare för alla
militärkolonier, kommendant i Petersburg och president
i riksrådets andra afdelning. 1831 dref han som
general-en-chef för reservarmén i Polen de polske
insurgenterna ur Litauen.
3. AleksandrlvanovitjT., f. 1770, d. 1857.
Se Österman 3.
4. FedorPetrovitjT., grefve, medaljör, gravör och
skulptör, f. 1783, d. 1873, tog 1804 afsked från
sjökrigstjänsten, studerade vid konstakademien och
utnämndes 1809 till medaljör i myntkammaren.
Han blef 1828 vice president i konstakademien
och 1842 professor. För den ryska konsten
hade T. stor betydelse både genom sin mångsidiga
talang och sin höga samhällsställning. I sin
konst var han varm anhängare af antiken.
Många af hans medaljer förhärliga kriget 1812-14 och
turkiska fälttåget 1826-29. Skulpturer af hans hand
pryda portarna till Frälsarens kyrka i Moskva.
5. AleksejKonstantinovitjT., grefve, författare, f.
24 aug. 1817 i Petersburg, d. 29 sept. 1875,
framlefde sin första barndom hos sin morbroder A.
Perov-
skij (som författare kä»nd under namnet Anton
Pogorjelskij) i södra Ryssland. En stor del af sin
ungdom tillbragte han på resor i västra och södra
Europa, deltog 1836 i ryska beskickningen till tyska
riksdagen i Frankfurt, tjänstgjorde i kejs. kansliet
och ingick vid Krimkrigets början som frivillig
i ett tiraljörregemente, som emellertid ej kom
i till kejsarens adjutant, men tog snart afsked
och lefde därefter som privatman med titeln hof
jägmästare på sitt gods. Några prosaberättelser
af T. offentliggjordes redan 1841 under märket
Krasnogorskij, men de alster af hans diktning,
som han själf gett plats i sina samlade arbeten,
förskrifva sig alla från tiden 1855-75. Hans första
större arbete var Knjaz Serebrjanyj (1861, många
uppl.; öfv. till en mängd språk, bl. a. svenska:
"Furst Serabräny", 1882), en historisk roman från
Ivan den grymmes tid. Hans andra stora verk var den
dramatiska trilogien Smert Ivana groznago - Tsar
Feodor - Tsar Boris (1866-70). Det första stycket
(öfv. till flera språk; sv. öfv. af C. M. Lindforss:
"Ivan den grymmes död". 1888) är flera gånger
uppfördt. Själf ansåg T. "Tsar Feodor" för sitt
bästa arbete. Han skref äfven ett par andra dramer:
Don-Juan, hvari han förvandlat hufvudpersonen till en
Faust-figur, och Namjestnik (Ståthållaren), en episod
ur Novgorods historia. Både romanen och skådespelen
utmärkas i hög grad för historisk sanning, lycklig
karakteristik och dramatiskt lif; dock har man om
de senare anmärkt, att de äro rikare på tal än på
handling. Bland T:s mindre dikter äro de rent lyriska
föga betydande; de äro kalla och opersonliga. Vida
bättre lyckades han i balladen och öfver hufvud i
den poetiska berättelsen och naturmålningen, som han
också odlade med förkärlek. Han har bl. a. i moderna
metriska former, men f. ö. i gammal stil behandlat
en mängd ämnen ur den fornryska hjältesagan ("byliny")
elden. Han utnämndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
