- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
305-306

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstoy, Lev Nikolajevitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

Tolstoj

306

brukaren och det trogna familjelifvet. Den
uppfattning, till hvilken förf. vid denna tid
kommit, representeras väsentligen af den i denna
roman uppträdande Konst. Levin (hvars historia dock
egentligen faller utanför romanen). Kroppsarbete
och enkla lefnadsvanor - se där idealet. Man skall
göra som folket: arbeta i jorden. Hans politiska
apati ("stå ej det onda emot") visar sig bl. a. i
Levins förhållande till panslavisten Korny-sjev;
hans religiösa tvifvel och strider genomkämpas af
fritänkaren Levin. I båda sina stora arbeten tecknar
T. äfven kvinnliga karaktärer, som han förut knappt
vågat sig på; och hans synpunkt har vidgats så till
vida, att han nu kan finna hederligt folk äfven bland
de bildade (herrskapet).

Fr. o. m. slutet af 1870-talet faller T:s
författarskap väsentligen inom det religiösa området
(eller dess gränsmarker: böcker för folket, den
sociala frågan). "I 35 år", säger T. vid 50 års ålder,
"har jag varit nihilist, d. v. s. utan tro". I Ispoved
(1879; "Bekännelser", 1887) skref han sitt inre lifs
historia, sådan denna då ter sig för honom, en i
psykologiskt afseende högst intressant historia. Den
allt oftare återkommande frågan: "hvad är lifvets
mål?" bragte honom till för-tviflan och till tanken
på själfmord. Liksom Feodor, mataren vid tröskverket,
lärde Levin att "lefva för sin själ, i sanning, efter
Guds bud", så gaf en man af folket (Siuta-jev, en
"gammaltroende") svaret på T:s frågor. Predikaren,
Buddha och Schopenhauer lärde, att lifvets mål är
förintelse, d. v. s. att lifvet ej har något mål;
vetenskapen (förnuftet) kunde ej besvara frågan -
naturligtvis därför, säger T., att målet ligger och
måste ligga utom det begripliga (ändliga). Folkets
(oförnuftiga) tro svarar, att lifvets mening är
att följa Guds, lifvets skapares bud; dess mål är
förening med Gud. Att detta svar är det riktiga,
framgår för T. af det faktum, att folkets millioner
kunna lefva och verkligen lefva på denna tro (i
teori och praxis). T:s religion är en rationalistisk
kristendom, som i dogmatiskt afseende inskränker
sig till tro på Gud som skapare och på hans bud, på
Jesus som lärare och föredöme. Underverken i bibel
och legend uppfattade han som fabel, opponerade sig
mot katekesen, mot kyrkans behandling af dissenters,
hennes gillande af krig; i kyrkobruken (mässa, fasta,
bön, bikt) deltog han af vördnad för traditionen,
men inlade i dem så långt som möjligt en förnuftig
mening. Huru han uppfattade Jesu lära utvecklade han
närmare i arbetet "Hvari min tro består" (dat. 1884;
på sv. 1887). Nyckeln till evangeliets förstående är
för T. Matt. 5: 38-39: "I skolen icke motstå den,
som är ond". Jesu lära innehåller ytterligare fyra
bud: Vredgas icke, lef kyskt, gå aldrig ed, gå ej i
krig. Dessa bud kan människan följa

Fig. 2. Leo Tolstoj på äldre dagar.

af egen kraft; genom deras efterföljd skall det onda
försvinna och Guds rike realiseras. T. förnekar
individuell odödlighet (saligheten består i
återförening med Gud), ogillar kyrka, munklif,
egendom och domstolar samt vill ha äktenskapet
oupplösligt. Han gaf senare under titeln "Kort
förklaring af evangeliet" (öfv. till ty. 1891,
egentligen utdrag ur ett större otryckt arbete)
ett slags systematisk framställning af Jesu lära,
i det han i Johannesevangeliet på vederbörliga
ställen skjutit in de tre första evangeliernas läror
(med utelämnande af en del väsentligen historiska
partier), efter innehållet delat den sålunda vunna
framställningen i 12 afdelningar samt försett hvarje
afdelning med rubrik och inledande öfversikter (dessa
inledningar äro öfv. till sv.: "Anden af Kristi
lära", 1891). T:s öfversättning och tolkning äro
visserligen delvis godtyckliga: liksom de kyrklige
teologerna finner han i bibeln hvad han vill finna;
men han har i alla fall arbetat med kännedom om den
nyare bibelkritiska vetenskapen. Mera filosofiskt
hållet är hans arbete om lifvet (fullst. på fr.; De
la vie, dat. 1887; om lifvets mål, om förhållandet
mellan människans animala lif och själfmedvetandet
som hennes sanna lif, om kärleken till nästan,
om döden och lidandet). På religiös grund byggde
T. sin sociala etik, i sina Tankar med anledning
af folkräkningen i Moskva 1882 (Mysli vyzvannyia
perepisi, 1884-85, stympade af censuren; förra
hälften utan stympningar finnes på svenska i "Hvad
är att göra?", 1887). Med Luk. 3: 10-11 och Matt. 6:
19-25, 31-34 till motto och en gripande, personlig
skildring af fattigdomen i en stor stad kommer
T. till det resultatet, att "människans första och
otvifvel-aktiga plikt är deltagande i kampen med
naturen för sitt och andras lif". Det enda naturliga
arbetet är jordbruk. Vetenskap och konst äro lyx; de
uppfylla ej sitt ändamål, för så vidt de icke gagna
massan af folket, utan blott ett fåtal privilegierade,
men (sann) vetenskap och konst äro i och för sig
nödvändiga. Man eger blott sådana penningar, som
man förvärfvat genom eget arbete (icke genom arf,
slafarbete, krig e. d.). Ingen bör vara fritagen från
kroppsarbete; äfven vetenskapsmannen och författaren
måste egna en del af dagen åt sådant (af hygieniska
och sociala skäl). De, som lefva på andras bekostnad,
draga rikedomen till städerna, och landtborna
följa efter dit för att få något med af bytet. Att
ge allmosor är förkastligt. T :s uppfattning af
kroppsarbetets betydelse sammanfaller i det hela med
bonden Bondarevs (se Tolstoi et Bondareff: Le travail,
1888). Själf egnade T. sig hädanefter (bredvid
kroppsarbetet) företrädesvis åt författandet af
folkskrifter: korta berättelser i uppbyggligt syfte,
med sagans och legendens vanliga mytologiska tillbehör
(sv. öfv.: "På spaning efter lyckan" och "Tok Ivan",
1887). De utgöra i allmänhet direkta illustrationer
till förf:s religiösa och sociala läror. Från den
senaste perioden af T :s författarskap förskrifva sig
vidare Smert Ivana Iljitja (1886, "Ivan Iljitschs
död" i "Lif och död", 1887, i "Döden" s. å.), tre
dramatiska arbeten, nämligen komedierna Pervyj vinokur
(1886, sammanfaller till innehållet med sagan om "Den
förste brän-vinsbrännaren") och Plody prosvestjenija
(1889,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:21:23 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free