Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tomas från Aquino (Thomas Aquinas) - Tomas från Kempen - Tomasi - Tomasic - Tomas i gärdet - Tomaskristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studier till hufvuduppgift. Ett särskildt Tomas-lexikon
har utgetts af Schütz (2:a uppl. 1895).
S-e.
Tomas från Kempen [hårdt k]. Se Thomas a Kempis.
Tomasi, G. M. Se Thomasius.
Tomasic [tåma’sitj], N. Se Tommaseo.
Tomas i gärdet, i vissa landsorter namn på gärdsmygen
(se d. o.). Jfr Hjelmquist, "Förnamn och familjenamn".
Tomaskristna, en grupp kristna i södra Indien, mest
Malabarkusten, af gåtfullt ursprung och egenartad
historia. Enligt deras egen tradition grundlades
deras kyrka af aposteln Tomas; skriftligen möter
Tomas’ resa till Indien först i "Acta Thomas"
från slutet af 2:a årh. Det saknas ej skäl för
antagandet, att häri gömmer sig en historisk
kärna. Svårigheten vid de ej så få omnämnandena af
kristna i "Indien" under de första århundradena
ligger i att afgöra, om därmed menas vårt Indien
eller Arabien. En möjlighet är, att "tomaskristna"
kolonier uppstått som döttrar af den syriska kyrkan
i Edessa, hvilken i början af 200-talet blomstrade
och utbredde sig till både Arabien och öfver Persien
till Indien. Besluten vid kyrkomötet i Nicrea 325 äro
undertecknade bl. a. af "Johannes, biskop af Persien
och Storindien". Köpmannen Kosmas (sedenne), som på
500-talet skref sin berömda reseskildring, omnämner
från sitt besök i Indien omkr. 530 en kyrka af
persiska kristna i södra Indien och på Ceylon, hvilka
fingo sin biskop utnämnd från Persien. Från början
härskade i hvarje fall syriskan som kyrkospråk. I
historien inträder denna syrisk-indiska kyrka först,
när den syrisk-persiska kristenheten på 500-talet
sönder-slitits i en nestoriansk och en monofysitisk
(jakobiterna) kyrka. Båda utsträckte sin agitation
till Indien. Den allmänt omfattade åsikten är, att
till Indien utvandrade nestorianer utformade de
kristna kolonierna på Malabarkusten till en stor
nestoriansk kyrkoprovins under den nestorianske
patriarken Timoteus (778-820) och sedan fortsatte att
taga biskopar från den nestorianska moderkyrkan. En
annan mening gör gällande, att de tomaskristna
kolonierna redan på 500-talet vunnits af emissarier
Jrån den jakobitiske patriarken i Antiokia och
sedan varit jakobiter under hela medeltiden. Ett
par visserligen svårtydda inskrifter på korsprydda
stenar, som påträffats inom deras område i Indien
och som dateras till 500-900-talen, liksom flera
ålderdomliga, från medeltiden bevarade riter göra
det möjligt, att här verkligen rådt jakobitisk och
ej nestoriansk teologi. En handskrifven bibel,
som påträffades i en kyrka och är skrifven på
syrisk estrangelo (den äldsta typen af det syriska
alfabetet, som användes af de orientaliske kristna
till 1100-talet, då den undanträngdes af den af
nestorianerna brukade kaldeiska typen), visar
åt samma håll. Geografiska sannolikhetsskäl tala
dock för nestorianismen. Emellertid krossade de
islamitiska och mongoliska folkvandringarna både de
ja-kobitiska och nestorianska moderkyrkornas makt,
och de tomaskristna lämnades åt sig själfva som en
liten, af de indiske furstarna privilegierad stat. På
grund af inre strider sände kyrkan i Malabar 1490
en deputation till moderkyrkans katolikos i Persien
eller Mesopotamien för att få biskopar. En af de så
erhållne, Mar Johannes, var nestorian och lärde
de tomaskristna den nestorianska tron, om de ej förut
egde den. När Vasco da Garna och européerna kommo
till Indien, voro i hvarje fall de tomaskristna
nestorianer under den nestorianske katolikos i
Bagdad. De befunno sig i så betryckt ställning, att de
erbjödo Vasco kronan. Okunnigheten var också så stor,
att Xavier 1542 betecknade dem som i verkligheten
hedningar. Sedan portugiserna vid 1500-talets
midt fått makten i Malabar, försökte katolikerna
med lock och pock omvända de syriske kristna till
Kom. Den portugisiske ärkebiskopen Menezes i Goa
ledde arbetet och lyckades med tvång på den viktiga
synoden i Diamper 1599 få den syrisk-indiska kyrkan
att antaga romersk katolicism och t. o. m. latinsk
ritus. En ringa del fasthöll dock vid sin tro och
utöfvade ett så starkt inflytande, att en stor del
af de katolske tomaskristna i förbittring öfver
en biskops brännande 1653 frigjorde sig från det
dem påtvingade romerska oket. Då denna grupp ej
längre hade något begrepp om skillnaden mellan de
nestorianska och monofysitiska formlerna, men sökte
anknytning tillbaka till Syrien, påträffade den
där den syrisk-jakobitiske patriarken af Antiokia
(med residens i Mardin) och blef så från omkr. 1665
monofysiter. Denne patriark har också alltsedan 1722
utnämnt deras biskopar. En nestoriansk biskop kom
visserligen från Persien och stärkte den nestorianska
resten; men denna förblef obetydlig. Hufvudgruppen
af tomaskristna blef på 1600-talets slut
monofysiter. Den kallas putenkutucaras (den nya
sekten). Yid början af 1800-talet fick engelska
missionen ett visst inflytande. Detta framkallade
dels en mindre anslutning till anglikanska kyrkan,
"syro-anglikanerna", dels en reformrörelse, som
under ärkebiskop Mar Thomas bröt sig ut ur den gamla
jakobitiska kyrkan till den "reformerade syriska"
med gudstjänst på modersmålet, bönemöten m. m. och
står evangelisk kristendom närmast. På 25 år har den
skaffat sig 140 kyrkor, 2 högre skolor m. m. Den står
under egen metropolit i Travancore. Den har bildat
det äldsta existerande nationella missionssällskapet
i Indien. En svensk missionär (pastor Fr. Björk,
nu vid Blasieholmskyrkan) fick t. o. m. kallelse
att vara dess missionsdirektor. - Hufvudstammen,
jakobiterna, har vunnit nytt tillskott genom större
affall från de unierade tomaskristna (se nedan)
1861 och 1874. Den har en mycket stark känsla för sin
egenart, har omkr. 700 kyrkor på Malabar och Ceylon,
många folkskolor, egna tryckerier och tidningar
m. m. Inflytande från den reformerade kyrkan har
äfven här verkat i protestantisk riktning, och
bägge kyrkorna ha en gemensam högskola. De indiske
jakobiterna stodo däremot före Världskriget på rätt
spänd fot med sin antiokenske patriark, som för mycket
ifrade för syriskan i kyrkolifvet. De tomaskristna ha
en viktig ställning i arbetet för Indiens kristnande,
emedan de ha gammalindisk tradition, stå på egna ben
och sedan gammalt räknas som den näst högsta kasten i
de inhemska furstendömena Travancore och Cotchin, där
de kristna utgöra mer än 25 proc. af befolkningen. -
De katolske tomaskristna, de s. k. romo-syrerna,
voro efter 1653 ej många, men ökades småningom genom
framför allt karmeliternas arbete, så att Rom här
fick en viktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
