- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
341-342

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonk - Tonkabönor - Tonkilometer - Tonkin - Tonkin - Tonkines - Tonkinrör - Tonkonst - Tonle-sap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inv. (1911). – 2. Hufvudstad där. Omkr. 45,000 inv.
1–2. H. W-k.

Tonkabönor. Se Dipteryx och Kumarin.

Tonkilometer. Se Kilometer.

Tonkin (ofta, både i sv. och utländsk litteratur,
Tonking, stundom Tongking, annam. Dong-king,
"östra hufvudstaden", urspr. benämning på staden
Hanoi, men sedermera utsträckt äfven till landet),
annamitisk provins, sedan 1885 fransk koloni i
östra Asien mellan 20° n. br. i s. och de kinesiska
prov. Jünnan och Kwangsi i n., Tonkin-viken i
ö. samt franska protektoratet Laos i v., mot hvilka
Tran-ninh-bergen bilda gräns. Arealen beräknas till
119,750 kvkm. Hufvudfloden är Songkoi (se d. o.),
"Röda floden", hvilken upprinner i Jünnan, inträder
i T. vid Lao-kai och därifrån flyter i sydöstlig
riktning till Tonkin-viken. Det var denna flod, som
i första hand riktade fransmännens uppmärksamhet på
T., emedan man trodde, att den, såsom den kortaste
vattenvägen till Jünnan, skulle vara en lämplig
transportväg för Jünnans tenn, koppar, silfver och
guld. Större delen af flodens lopp ofvanför Tunghoa
är emellertid genom sina många forsar omöjlig att
passera. Sedan Sonka ("Hvita floden") och Songbo
("Svarta floden") upptagits, bildas nedanför Sontay
ett 15,000 kvkm. vidsträckt deltaland, hvilket under
regntiden till största delen sättes under vatten
och producerar förträffligt ris. Från deltat utbreda
sig mot n. och v. berg- eller platåland och längst
västerut skogstrakter. Hela T. har ett tropiskt,
regnrikt klimat. Vintermånaderna äro emellertid
svalare än i t. ex. Gangesdeltat (febr. medeltemp. i
Hanoi 16,5°). Nederbörden kommer med sydvästmonsunen
under sommaren (i Hanoi 180 cm. om året). Hufvudstad
är Hanoi (83,870 inv. 1911), sedan 1902 tillika
hufvudstad för Franska Indo-Kina. De viktigaste af de
öfriga städerna äro Nam-Dinh (omkr. 50,000 inv.), vid
en af Songkois nedre grenar, och omkr. 30 km. från
hafvet Haiphong, som genom Changchi-kanalen och
järnväg är förenadt med Hanoi och Jünnan-fu (i Kina)
samt är den förras och T:s främsta hamn. Till Hongkong
exporteras mycket ris (1915 för 48,5 mill. frcs). För
landet viktiga produkter äro också råsilke (omkr. 1/2
mill. kg. om året), bomull, rörsocker, majs, kaffe och
kardemumma. Stenkol brytes vid Hongay å norra kusten
samt flerstädes. Totala utförselvärdet för T. var
1915 135,1 mill. frcs, införselns värde blott 26,6
mill. Befolkningen, hvars antal 1911 uppskattades
till 6,119,600, hvaraf 7,554 européer, består
hufvudsakligen af tonkineser, kineser och laofolken
närstående stammar i v. De förstnämnde räknas till
indokineserna. De äro längre och smärtare byggda än
annamiterna; deras intelligens är i allmänhet ringa,
och deras naturliga skygghet gör, att de gärna
begagna sig af list. Som handlande visa de ringa
företagsamhet och kunna omöjligt täfla med kineserna,
hvilka före fransmännens ankomst hade landets handel
i sina händer. Språket är besläktadt med kambodjernas,
men kinesiska används som skriftspråk.

T. eröfrades af Kina 116 f. Kr. och var mer eller
mindre beroende af detta land ända till 1427. Därefter
bildade det en oberoende stat till 1802, då det kom
under annamitisk öfverhöghet. På
1860-talet hemsöktes det af de vid Songkoi
uppträdande "Svarta flaggorna", röfvarband, som
bildats af rester af de i taiping-upproret i Kina
deltagande skarorna. Franske guvernörens i Kochinkina
uppmärksamhet riktades 1870 af en fransk handlande,
Dupuis, på den handelspolitiska betydelsen af "Röda
floden", hvilken troddes skola öppna tillträde
till det inre Kina. 1873 utsändes ock till T. en
liten expedition under löjtnant Garnier, hvilken
bemäktigade sig citadellet i Hanoi och beredde
sig till ytterligare eröfringar, men stupade 31
dec. s. å. i en strid med Svarta flaggorna. Ett i
mars 1874 mellan franske guvernören och annamitiska
regeringen afslutadt fördrag tillförsäkrade
fransmännen fri flodfart på Songkoi, franska
missionärer skulle ega tillträde till T. och alla
hamnar vara öppna för franska fartyg. Men då under
de följande åren Songkoi fullständigt spärrades,
ryckte franska trupper under major Rivière in i
T. i mars 1882 samt besatte Hanoi. En i Frankrike
utrustad stark expedition under general Bouet anlände
sommaren 1883 till Songkoi, trängde fienderna uppåt
floden ända till Sontai och fördref dem äfven ur
denna ställning efter flera dagars strider under
amiral Courbet 16 dec. 1883. Under general Millot
stormade fransmännen 12 mars 1884 den n. om Sontai
belägna starka positionen Bacninh, hvarifrån Svarta
flaggorna behärskat Songkoi-dalen. Redan i ett
fördrag 25 aug. 1883 hade kejsaren af Annam erkänt
Frankrikes protektorat öfver Annam samt förbundit sig
att återkalla sina trupper från T. Slutlig lösning
fick förhållandet mellan Frankrike och dess lydland
Annam genom ett fördrag 6 juni 1884. Genom fördraget
i Tien-tsin 12 maj 1884 uppgaf Kina sina nominella
suveränitetsrättigheter öfver Annam och T. och
erkände Frankrikes protektorat öfver sistnämnda
land. Då likväl kinesiska trupper höllo Langson i
östra T. besatt, ryckte general Brière de l’Isle,
Millots efterträdare, dit och tvang dem genom blodiga
strider (3–4 jan. och 12 febr. 1885) att utrymma
platsen. Kort därefter led dock general Négrier, som
kvarstannat vid östra gränsen, ett kännbart nederlag
vid Thatke (24 mars), hvarefter Langson ännu en gång
föll i kinesernas händer. Under brittisk bemedling
afslöts emellertid 9 juni 1885 fred i Tien-tsin, då
Kina erkände Frankrikes protektorat öfver T. Större
delen af de franska trupperna kunde följande år
återvända hem. Fursten af Annam representerades af
en vicekonung för T. intill juli 1897. (H. W-k.)

Tonkin (Tonkin g) 1. Tonkinrör, handelsbenämning för
ett slags i långa raka stycken sorterade bamburör
med långa leder, men små ledknölar. Tonkinrören
äro föga elastiska. Samma art kallas pepparrör,
då den har korta leder och brun färg.
Fmn.

Tonkinés, invånare i Tonkin.

Tonkinrör, hand. Se Tonkin.

Tonkonst. Se Musik.

Tonle-sap, sjö i franska skyddsstaten Kambodja
(Bortre Indien) samt det vattendrag, som
sammanbinder sjön med floden Mekongs nedersta,
det jämna låglandet tillhöriga lopp. Om sjön,
som äfven benämnts Bien-ho, se d. o., om floden
T. se Kambodja, sp. 705, och Mekong, sp. 10.
H. W-k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free