Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tor (Bender-Tor) - Tor' - Tor - Tora - Tora - Toracisk - Toraglädjefesten - Torakocentes - Toran - Torbanehillkol - Torbanit - Torberg Arnesson - Torbernit - Torbido, Francesco - Torbjörnsson, Tore - Torbjörn - Torbjörnsson, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola gå genom Sueskanalen med pilgrimer,
återvändande från Mekka och Medina. Antalet sådana
passagerare beräknades omkr. 1900 uppgå till ungefär
25,000. Karantänsväsendet har bekostats af Egypten
samt genom fartygens och passagerarnas härför
aflämnade afgifter. Se vidare L. A. Jäger-skiöld,
"Från Sudan och Sinai" (1903). H. W-k.
Tor’, förkortning af it. torre, torn, fästning,
t. ex. Tor’ de’ Colonna i Kom, Tor’ di Quinto vid
Via Flaminia o. s. v.
Tor, eng. Se Dartmoor, sp. 1408.
Tora (hebr. Thorah). Se Bibelhandskrifter,
sp. 224, och Hagiografa.
Tora Borgarhjort, dotter af jarlen Herröd i Götaland,
hade fått sitt tillnamn, emedan hon of ver-träffade
alla kvinnor som hjorten andra djur. Hennes fader
gaf henne en liten, mycket fager "lindorm", som hon
förvarade i en ask och lade guld under. Ormen växte,
och i samma mån förökades guldet. Slutligen lade
sig ormen i ring omkring T:s jungfrubur och förtärde
till hvart mål en oxe, och ingen vågade nalkas den
ettersprutande draken. Jarlen lofvade då sin dotter
med rik hemgift åt den, som dödade ormen; och denna
bragd utfördes af konung Sigurd Rings son Ragnar,
som fick namnet Lodbrok ("ludna byxor"), därför att
han enligt sagan vid bedriftens utförande var iklädd
ludna byxor för att skydda sig mot ormens etter. Jfr
Ragnar Lodbrok. Th. W. (B-e.)
Toracisk (af lat. thorax, bröst), som tillhör eller
har afseende på bröstet.
Toraglädjefesten. Se Judisk gudstjänst, sp. 243.
Torakocentes, Thoracocentesis (af grek. thorax,
bröst, och kentélrn) sticka), kir., en, operation,
som företages i ändamål att uttömma vätska, som
samlats i lungsäcken vid lungsäcksinflammation
eller af andra orsaker, hjärtsvaghet, tumörbildning
m. m., s. k. "vatten i lungsäcken". Uttappningen
företages vanligen för att underlätta den af
vätskan sammantryckta lungans andning och är
särskildt nödvändig och stundom lifsräddande vid
tillstånd af höggradig andnöd, orsakade af stora
eller dubbelsidiga dylika s. k. exsudat. Operationen
ut-föres med en troakar} som införes i mellanrummet
mellan tvenne ref ben. Troakar-röret kan förenas
genom en gummislang med en spruta eller ett kärl med
förtunnad luft, genom hvilken anordning en sugning
kan utöfvas på brösthålans innehåll, hvarigenom
vätskan utsuges. Genom en sådan anordning förhindras
lufttillträdet till lungsäcken. Som det emellertid
visat sig, att ett dylikt icke innebär någon större
risk, tappar man numera ofta ut vätskan antingen
genom en ventiltroakar, genom hvilken den sjuke själf
andas in den luft, som påskyndar vätskans utrinnande,
eller ock genom s. k. utbläsning. Vid denna senare
införes i lungsäcken två troakarer, en i öfre och
en vid nedre gränsen af vätskesamlingen. Därefter
inblåses luft genom den högst upp sittande
troakaren, under det att vätskan får utrinna genom
den nedre. Härigenom kan lungsäcken fullständigt
tömmas. Den inblåsta luften absorberas småningom af
sig själf. Mängden uttappad vätska är naturligtvis
beroende på exsu-datets ursprungliga storlek
och på hur pass tunt och lättflytande det
är. Mera än 3 liter tages sällan ut på en gång.
I. H.
Toran, bygnk. Se T o p e.
Torbanehillkol [tå’bélnhi’1-], miner. Se Boghead-kol.
Torbanit, ett australiskt boghead-kol (se d. o.).
Torberg Arnesson. Se Arnmödlingarna, sp. 51.
Torbernit, miner. Se Uranglimmer.
Torbido [tå’rbidå], Francesco, kallad Il Moro,
italiensk målare, f. 1483 i Verona, d. där
omkr. 1565, var sannolikt lärjunge af Liberale da
Verona. Arbeten från en senare tid, t. ex. Madonnan
med barnet och änglar (i S. Fermo, Verona),
påminna om hans landsman Bonifazio och visa,
att T. liksom denne sedan kom under vene-zianskt
inflytande. Keligiösa taflor af honom finnas i
Veronas galleri, i kyrkan S. Fermo och i domkyrkan
(scener ur Jungfru Marias lefnad efter kartonger af
Giulio Romano 1534). T:s porträtt (i Breragalleriet,
Padua, Neapel, München) äro mera betydande än hans
fresker. T. är en egendomlig lokalmålare. Han
har stundom, äfven på grund af likheten i
tillnamnet Moro, blifvit förblandad med Moretto.
C. E. N.*
Torbiörnsson, Tore, filolog, skolman, f. 14 jan. 1864
i Öxnevalla (Älfsborgs län), blef 1889 filos,
kandidat, 1896 filos. licentiat, 1901 filos, doktor,
s. å. docent i slaviska språk, allt i Uppsala. T. har
företagit flera studieresor i östra Europa, 1891-92
samt 1897-98 i Ryssland, 1905–06 i Böhmen och Polen
samt 1911 i Finland. T. blef efter åtskilliga
vikariat 1905 adjunkt i tyska, modersmålet och
matematik vid Uppsala h. allm. läroverk och har varit
t. f. professor i slaviska språk sedan 1916. T. har
utgett en hel del vetenskapliga uppsatser och arbeten,
främst: Die gemeinslavische liquidametathese (i
Uppsala universitets årsskrift 1902 och 1904).
Torbjörn Hornklofve (isl. þorbjorn hornklofi)
var en af den norske konungen Harald Hårfagers
hirdskalder. Af hans dikter äro endast fragment
kvar. Haraldskvædi (Hrafnsmål) från omkr. 890
berättar under form af samtal mellan en valkyrja och
några korpar om Haralds egenskaper och bedrifter, hans
kämpar och skalder, sedvänjorna i hans hird o. s. v.,
Glymdrdpa skildrar Haralds krigiska bedrifter, i
synnerhet slaget vid Solskel 868. Diktfragmenten
äro utgifna af Th. Wisén i samlingen "Carmina
norroena" (1886–89) och senast af F. Jönsson,
"Den norsk-islandske skjaldedigtning" I (1912).
Th. W. (B–e.)
Torbjörnsson, Lars, riksdagsman, bonde i Ingetorp,
Solberga socken, Bohuslän (födelse- och dödsår
ej kända), var riksdagsman i bondeståndet vid
samtliga riksdagar fr. o. m. 1755 t. o. m. 1778
års riksdag såsom fullmäktig för Inlands nordre
härad. T. tillhörde hattpartiet och räknades
som en af dess oräddaste och fyndigaste talare i
bondeståndet. 1765 blef han jämte Olof Håkansson och
två andra utvoterad ur ståndet, emedan han uttalat den
meningen, att riksråden icke bort dömas af sekreta
utskottet, utan af stånden själfva. Vid följande
riksdag var han en af de hattar, som motarbetade
säkerhetsaktens antagande. Efter talmannen Olof Håkanssons
plötsliga död, i nov. 1769, förde han klubban i sitt stånd
intill slutet af riksdagen. Vid 1771 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
