Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tordenskjold, Peder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tordenskjold
370
till sjökadett och återkom till Norge 1710. Kriget
emot Sverige hade då nyss utbrutit. T. fick
befäl öfver ett litet tvåmastadt fartyg,
en s. k. snau-brigg, "Ormen", med hvilken han
kryssade utanför svenska kusten (under en del af
1711 tjänstgjorde han dock som löjtnant på den vid
Gltickstadt stationerade fregatten "Postiljonen"),
men 1712 fick han befäl öfver "Lövendals ga-lej", om
18 kanoner, följde danska flottan under Gyldenlöve
i dennas aktioner mot den svenska i Östersjön,
utmärkte sig synnerligen vid förstörandet af
de svenska transportfartygen utanför Eugen 29
sept. (n. st.) s. å. och utnämndes i okt. till
kaptenlöjtnant, med förbigående af 24 sekund- och
27 premiärlöjtnanter. Ny ära vann han i slaget vid
Kolbergerheide i april 1715, under Gabells kommando,
och fick därefter befäl öfver den där, hufvudsakligen
genom hans vaksamhet, tagna svenska fregatten "Hvita
örn", om 30 kanoner. 1715 deltog Wessel i sjöslaget
utanför Rügen och var senare på året nära att bli
skjuten i sank genom sin våghalsighet. Manskapet
klagade öfver, att han onödigtvis blottställde
det, men Wessel stod väl hos amiralerna Gyldenlöve
och Sehested och genom dessa hos konungen, som i
febr. 1716 upphöjde honom i adligt stånd med namnet
Tordenskjold. 8 juli (n. st.) 1716 utförde T. sin mest
lysande bedrift, då han i Dynekilen med 2 fregatter
och 2 skottpråmar (tillsammans förande 116 gröfre
kanoner) samt 3 galärer (med tillsammans 3 eller 12
kanoner) angrep en af schout-bynachten Strömstierna
anförd svensk eskader af 13 bevarade fartyg (l
skottpråm, de öfriga galärer, halfgalärer och ännu
mindre fartyg), med endast 46 gröfre kanoner, men
understödda af ett batteri af 6 st. 12-pundiga kanoner
på en holme. Efter en mer än 5 timmars förbittrad
strid eröfrade T. 9 bevarade fartyg samt 5 större och
mindre transportfartyg. Till belöning för denna seger,
som i sin mån bidrog till, att Karl XII den gången
utrymde Norge, blef T. kommendör i flottan. Senare
på året fick han befäl öfver Nordsjö-eskadern (2
linjeskepp, 5 fregatter, 2 smärre örlogsfartyg och 36
skärgårdsfartyg). Hans hastiga lycka, öfvermod och
hänsynslöshet hade emellertid skaffat honom många
fiender, som sökte nedsätta honom hos konungen. För
att tysta dem försökte T. genom ett ytterligt vågsamt
anfall 1717 eröfra Göteborg, men misslyckades trots
utomordentlig tapperhet. Han beslöt då förstöra
svenskarnas befästningar vid Strömstad. Med 17 fartyg
(3 linjeskepp, 2 skottpråmar, resten galärer och
halfgalärer), förande omkr. 250 kanoner, visade han
sig 15 juli 1717 utanför inloppet till Strömstad. Till
stadens och dess bägge hamnars försvar hade svenske
befälhafvåren, den tappre karolinen Johan Hiertta
(sedermera friherre Giertta), låtit uppföra 4
batterier (det största, "Carolus", på Laholmen),
bestyckade, med 20 dels 18-pundiga, dels 24-pundiga
kanoner och ett antal
mörsare. Till sitt förfogande hade han en truppstyrka
af 1,800 man (Hallands och Västerbottens regementen
och den s. k. grenadjärbataljonen). Klockan l natten
till 19 juli började T. sitt anfall. Hans ursprungliga
plan var att attackera batteriet vid norra hamnen, af
skära Laholmen från all förbindelse med fastlandet,
tysta kanonerna på "Carolus’" batteri och där
landsätta trupper, men af åtskilliga skäl måste
han inskränka sig till att anfalla södra hamnen och
batteriet "Carolus". Medan den väldiga skottpråmen
"Arken Nose", om 42 kanoner, besköt "Carolus",
varpade T. sig fram mot Laholmen med sina 3 linjeskepp
under en så mördande eld från svenskarnas sida-,
att han snart stod endast själf tredje på däcket af
sitt flaggskepp, "Laaland". Omkr. kl. 4 på morgonen
var "Arken Nose" genom svenskarnas korseld bragt ur
stridbart skick. Först en stund därefter lyckades det
T. att få fram linjeskeppen till den för dem bestämda
ankarplatsen framför Laholmen, och då började striden
på fullt allvar, utefter hela linjen. En skottpråm och
några galärer hunno väl fram först vid 6-tiden, men
T. hade likväl dessförinnan till sitt förfogande 160
kanoner, en fruktansvärd öfvermakt öfver svenskarna,
och han dirigerade mot dessa en så helvetisk eld, att
1,600 kulor föllo öfver staden och batterierna. När
klockan gick på 7, tystnade Hierttas kanoner på
"Carolus", troligen af brist på ammunition. På T:s
order rodde då 4 galärer att landsätta utom matroser
300 man infanteri på Laholmen. 2 af dem sägas ha råkat
på grund; när de 2 öfriga med T. ombord stötte mot
stranden, reste Hiertta sig emellan klipporna s. om
batteriet och efter honom en afdelning grenadjärer,
på samma gång som en trupp västerbottningar rusade
ned från sitt gömställe bakom bröstvärnet. På 20
stegs afstånd gåfvo svenskarna 2 a 3 "sköna salvor",
hvilkas verkan blef mördande för de på galärerna
sammanträngde fienderna. I denna batalj, hans
nittonde, blef T. sårad på två ställen; icke utan
svårighet fördes den af svimmade hjälten ombord på
sitt flaggskepp. Danskarna förlorade i denna strid 104
man i döda och fingo 246 sårade; 19 svenskar dödades,
och 173 sårades. Svenskarnas seger räddade Strömstad
och därigenom måhända hela Bohus län samt hindrado
danskarna att företaga en tillämnad expedition mot
Gottland. Till följd af sina bägge nederlag miste
T. öfverbefälet öfver Nordsjö-eskadern; endast
befälet öfver galär-eskadern fick han behålla. Då
T. i slutet af 1717 på befallning återvände till
Köpenhamn, strandade hans fartyg nära Kullen,
hvarvid han endast genom sin själsnärvaro undgick
att falla i svenskarnas händer. Men, fartyget och
en del af hans egendom till ett värde af 30,000 rdr
blefvo deras byte. Karl XII befallde visserligen,
att det strandade godset skulle återställas till T.,
men konungens död gjorde, att detta icke kom att
gå i fullbordan. Sedan T., som mot slutet af 1718
konvojerat en transportflotta till Norge, varit den
förste att underrätta Fredrik IV om Karl XII:s död,
utnämndes han till schoutbynacht. Året 1719 var det
glansfullaste i T :s lefnad. Genom häpnadsväckande
slughet och djärfhet lyckades det honom nämligen att
på sommaren bemäktiga sig Marstrands fästning och
största delen af den där för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
