Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torfaeus, Tormodus - Torfajökull - Torfason - Torfboskap - Torfbrand - Torfbriketter - Torf-Enar - Torffiber - Torffåret - Torfgas - Torfgasmotor - Torfhunden - Torfinventering - Torfjord - Torfkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stangeland, blef student i Köpenhamn 1655 och tog
där teol. ämbetsexamen 1657. Fredrik III, som själf
var en lärd man, uppdrog åt honom öfversättningen af
isländska fornskrifter, för hvilket ändamål T. 1662-63
vistades på Island, och sände honom efter några år
till Norge som kamrer i Stavanger stift. T. tröttnade
dock snart vid denna sysselsättning och blef
"antiquarius" med 300 rdr i lön, men förlorade
vid sin beskyddares död (1670) äfven denna plats
och lefde sedan som privatman till 1682. På en
återresa från Island råkade han 1671 på Samsö begå
ett vådadråp, som ådrog honom 100 rdr i böter och
offentlig afbön. 1682 blef han k. historiograf för
Norge med 600 rdrs lön och egnade sig nu helt åt
vetenskapen. På en resa till Köpenhamn 1706 föll han
i en sjukdom, som beröfvade honom minnet. T. ligger
begrafven i Avaldsnes kyrka på Karmöen. Af hans
skrifter äro mest bekanta Historia Orcadum (1697),
Historia Vinlandiae antiquae (1705) och Historia
rerum norvegicarum (1711), hans förnämsta arbete.
Y. N.*
Torfajökull, omkr. 1,200 m. hög. Se Island, sp. 925.
Torfason, Thormodr. Se Torfaeus.
Torfboskap, husdjurssk., en fossil form af tam
nötboskap från stenåldern i södra Europa. Denna
boskap var småvuxen (omkr. 110 cm. mankhöjd)
och hade korta, fina horn. Jfr Nötkreaturet.
H. F.
Torfbrand, geol. Se Jordbrand.
Torfbriketter, torf i styckform, framställas genom
pressning under högt tryck af finpulveriserad och
skarptorkad torf. Briketteringen sker på ungefär
samma sätt som tillverkningen af brunkolsbriketter
(se Brikettering 1). Torfbrikettfabriker ha funnits
i Tyskland (Ostrach), Holland (Helenaveen) och
Ryssland (Irinovka), men samtliga ha nedlagts, då
tillverkningskostnaderna voro för höga i förhållande
till det så litet ökade värmevärdet, som höjdes blott
genom den konstgjorda torkningen. Största fördelen
med briketteringen var, att volymvikten därigenom
betydligt ökades. Hektolitervikten i fast mått
uppgick därmed till 90-100 kg. Eldningsförsök med
torfbriketter i fasta ångpannor och i lokomotiv
ha ej gett så gynnsamma resultat, då briketterna
ha benägenhet att falla sönder i fyren, och
därför torde deras användning inskränka sig till
hushållsbränsle i kakelugnar och kaminer. Vid Vakö
torfpulverfabrik har ett brikettverk uppsatts och
torfbriketter framställts, och äfven disponent
H. Ekelund ämnar af affall och torfpulver vid sin
pulvermetod tillverka torfbriketter. Se Torfpulver.
H. v. F.
Torf-Enar. Se Torv-Einar.
Torffiber, Torffiberväfnader. I torfven förekommande,
delvis förtorfvade bladslidor af tufdunsväxten
(Eriophorum vaginatum) innehålla ganska hållfasta och
resistenta fibrer, hvarur man sedan lång tid tillbaka
gjort försök att framställa textilämnen. Sålunda
tillverkades redan på 1890-talet sådana väfnader
af firman Zschörner & Co i Österrike, och i
Sverige upptogs tillverkningen ungefär samtidigt af
Sahlströmska fabriken i Jönköping, hufvudsakligen med
blandning af torffiber och inhemsk fårull. Oaktadt
produkten varit rätt
tillfredsställande, har det icke före Världskriget
lönat sig att tillverka torftyg, då produkten blef för
dyr i konkurrens med andra spånadsämnen. Emellertid
blef under kriget frågan åter aktuell, och torffiberväfnader
framställas nu dels i Tyskland, dels i
Sverige (af a.-b. Fiberull efter ett af ingenjör
E. Fegraeus utarbetadt förfaringssätt), dels i Danmark
vid Silkeborg på Jylland af akt.-selsk. Fiberuld
efter professor G. Sellergrens metod med sulfitlut
och svagt alkaliskt bad samt med användning
af specialmaskiner. Tufdunsresterna, som med
särskilda maskiner utprepareras och renpiskas från
hvitmosstorf, behandlas först i vissa bad, hvarefter
de centrifugeras, sköljas och impregneras med olein
eller annan lämplig olja, för att fibrerna må bli
smidiga, hvarefter de äro färdiga att spinnas
till garn och väfnader. Jfr Textilit.
G. S-n.
Torffåret, zool. Se Fårsläktet.
Torfgas. De stora tillgångar af torf, som förefinnas
i Sverige, har man sökt tillgodogöra bl. a. för
kraftändamål genom att däraf bereda generatorgas
(halfvattengas) för drift af gasmotorer. För detta
ändamål lufttorkas torfven, krossas och beskickas i
en gasgenerator. Vid gasgenereringen bildas betydande
mängder destillerbara produkter, som före gasens
användning måste afskiljas. Då dessa redan vid måttlig
afkylning anta smörliknande konsistens, äro de rätt
besvärande och förorsaka lätt driftstöringar genom
förstoppning af rörledningarna. För att afhjälpa
detta samt för att för motordriften tillgodogöra
äfven det i de kondenserbara kolvätena bundna värmet
har man konstruerat särskilda gasgeneratorer, vid
hvilka dessa kolväten, innan de lämna generatorn,
skola sönderdelas till vid vanlig temperatur icke
kondenserbara produkter. På grund af dessa kolvätens
natur af alifatiska föreningar måste sönderdelningen
ske i en oxiderande atmosfär. Att genomföra denna
sönderdelning fullständigt har emellertid ännu ej
lyckats, utan alltid kvarbli mer eller mindre mängder
kondenserbara kolväten. Se vidare Generatorgas.
E. H-ck.
Torfgasmotor, gasmotor, som drifves med generatorgas,
beredd af torf (se Torfgas). En gasmotor för
sådant ändamål afviker i intet afseende från andra
gasmotorer. (Se Gasmaskin.)
E. H-ck.
Torfhunden, zool. Se Hunden, sp. 1313. Det kan
anses fastställdt, att Europas tidigaste befolkning ej
egde någon tamhund, utan att densamma importerats vid
den paleolitiska periodens slut. De äldsta spåren af
tamhund i Europa finnas först under den neolitiska
perioden vid början af pålbyggnadsperioden. Det
är den s. k. torfhunden (Canis palustris}. Denna
var af liten växt med en habitus, som något liknar
spetsrasen; hjärnskålen är rundad. Sannolikt
användes den ej till föda, utan som bostadens
väktare. I yngre pålbyggnader med mera framskriden
kultur har torfhunden klufvit sig i flera underraser.
L-e.
Torfinventering. Se Torf, sp. 382.
Torfjord, en jordart. Se Torf.
Torfkol, genom upphettning kolad torf, är afsedt att
inom vissa industrier (vid metallurgiska processer
etc.) ersätta stenkol och träkol. Det framställes
liksom vid träkolning genom upphettning i mila,
i ugnar eller retorter. Vid milkolning erhålles i
utbyte omkr. 33 proc. kol af den till kolningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
