Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 409-410 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornerspel - Torne träsk - Torneå - Torneå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

409

Torne träsk-Torneå

410

1. bo hor d (fr. bohott, ty. buhurd) förstods såväl
låtsade anfall på ett fäste som en stridslek, hvilken
var en bild af en verklig ryttarstrid och hvarvid
alltså två skaror af ryttare kämpade. Skarorna sökte,
sammanslutna så tätt som möjligt, tränga motståndarna
tillbaka och drifva dem från stridsfältet. Bohord
kunde äfven vara en blott uppvisning af ryttare
utan vapen, då det kom an på att ådagalägga sin
skicklighet att rida. Dyst 1. dust (äldre d i
os t, d öst, fr. joste, joute, ty. tjost) var en
tvekamp. Som vapen användes dystlansen (fr. roc,
roquet), hvars spets var klufven i två, tre eller
fyra tillbakaböjda flikar. Det gällde att stöta
motståndaren ur sadeln eller att åtminstone splittra
hans spjutskaft. Vid såväl bohord som dyst kunde
en kamp till fots med svärd förekomma. - Vid dessa
ridderliga lekar tillfogades sällan svårare sår, men
däremot ofta lifsfärliga stötar, i synnerhet vid fall
från hästen. Så lära i en enda tornering, som hölls i
Neuss i närheten af Köln 1241, ej mindre än 60 riddare
och väpnare ha ljutit döden. Genom riddarväsendets
förfall urartade tor-nerspelen redan mot medeltidens
slut. Tornerspel höllos ända in i senare delen af
1500-talet. Sedan franske konungen Henrik II 1559
satt lifvet till vid ett sådant och hertig Henrik
af Bourbon-Mont-pensier vid ett, som hölls 1560, var
tornerspelens tid ute i Frankrike. I Sverige höllos
tornerspel ofta vid kröningarna, t. ex. 1520, 1561
och 1617, och vid Johan III:s bröllop 1585. De helt
oskadliga "karusellerna" (se d. o.) aflöste dem. Se
L. Gautier, "La chevalerie" (3:e uppl. 1895),
A. Schultz, "Das höfische leben zur zeit der
min-nesinger" (2:a uppl. 1889), och W. Boeheim,
"Waffenkunde. Handbuch des waffenwesens" (1890).
(B.N-nn.)

Torne träsk (fi. To’rnionjärvi, namnets betydelse
enl. K. B. Wiklund okänd), den största af Sveriges
fjällsjöar (Storsjön ej medräknad), mellan 68° 12’
och 68° 29’ n. br. i västra delen af

Utsikt af Torne träsk från Svenska turistföreningens hydda vid Jebrenjokk.

Jukkasjärvi socken, Norrbottens län, nära norska gränsen,
omkr. 340 m. ö. h. Största anträffade djup: 164
m. T. ligger i v. n. v.–ö. s. ö., har en yta af 317
kvkm. (några obetydliga öar ej inräknade) och en
längd af inemot 70 km. samt en medelbredd alltså af
omkr. 4,5 km.; största bredden är 9 km. Österut delar
den sig i två vikar. På södra stranden, där järnvägen
Luleå–Riksgränsen är framdragen, ha uppstått mindre
nybyggen kring
stationerna. På norra stranden finnas några
lappläger. Stränderna, särskildt i v., prydas af
björkdungar; vid sydöstra ändan äro dessa blandade
med barrträd. I öfrigt utgöras omgifningarna af kala
fjäll, som på sina ställen nå mer än 1,000 m. öfver
sjöns yta. T. afbördar ett område af 3,240 kvkm.;
de största tillflödena äro Abiskojokk och Nuorajokk,
hvars dal utgör en fortsättning af sjöbäckenet. Nära
den förstnämndes utlopp ligger den berömda turistorten
Abisko, utgångspunkt för vallfärderna på och omkring
denna utomordentligt vackra sjö. T. afrinner åt
s. ö. genom den korta, 3 m. höga forsen Tarrakoski,
början af den egentliga Torne älf (se d. o.).
G. W.

Torneå, socknar och tingslag. Se
Nedertorneå och Öfvertorneå.

Torneå (fi. To’rnio), stad i Uleåborgs län, Finland,
ligger numera på västra (svenska) stranden af Torne
älf, sedan den ö (Svensarö), belägen 4 km. från
dess mynning, på hvilken T. urspr. anlades, genom
den ena älfgrenens uppgrundning förenats med
stranden. Invid staden och skild därifrån endast
af den uppgrundade älfgrenen ligger svenska staden
Haparanda; gångtrafiken mellan städerna förmedlas af
den af trä byggda s. k. Handolinska bron (omkr. 700
m.; byggd 1887), medan körtrafiken går

Fig. 1. Torneås vapen.

i en stor båge öfver ett smalt näs. Stadens areal (1916) är 146,3 har,
hvaraf 51,4 har äro indelade till stadsplan;
dessutom eger staden jord om 6,981,2 har utom
sitt afhysta område. 2,119 inv. (1917), till
öfvervägande del finsktalande. – De för kommunal
inkomstskatt taxerade inkomsterna uppgingo 1916
till 5,3 mill. mark; per 100 mark taxerad inkomst
uppburos 2 mark 9 penni. Stadens utgifter stego 1917
till 355,000 mark; dess skulder voro obetydliga. –
I staden förekommer ej någon industriell verksamhet
af betydelse; på holmar utanför älfmynningen ligga
Röyttä och Kuusiluoto ångsågar. T. utgör ändpunkt
för Österbottniska stambanan, hvars nordligaste
led öppnades för trafik 1903. Stationen är belägen
på östra stranden af älfven, och trafiken mellan
den och staden förmedlas af en staten tillhörig
ångfärja. Finlands och Sveriges järnvägsnät ha
förenats medelst en bro öfver älfven något s. om
staden, upplåten för trafik 1919. Den inre hamnen är
grund, och den yttre hamnen, vid Röyttä, är ej med
järnväg förenad med staden, hvarför importen till
största delen sker öfver Kemi; sjöfarten förmedlar
därför nästan uteslutande exporten af trävaror. I
T. finnas afdelningskontor för Föreningsbanken,
Kansallis-osake-pankki och Pohjolan-osake-pankki. –
IT. finnes en femklassig mellanskola (statens), till
hvilken tre privata fortsättningsklasser ansluta
sig. Folkskolorna besöktes (1918) af 150 elever. I
staden utkommer 1 tidning två gånger i veckan. –
I ecklesiastikt hänseende utbröts T. 1896 till eget,
under Kemi prosteri och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>