Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torskfiskar - Torskfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mjukfeniga fiskarnas ordning. Hithörande fiskar
tillhöra den afdelning af nämnda ordning, hvars arter
sakna s. k. luftgång hos simblåsan. Kroppen är mer
eller mindre långsträckt, med små fjäll samt l-3
ryggfenor och l-2 analfenor. Bukfenorna sitta framom
bröstfenorna. Gälöppningarna äro stora och gälhinnorna
ej fästa vid gälnäset. Familjen omfattar omkr. 120
arter, delade på några och trettio släkten. De
flesta tillhöra den norra och den tempererade zonen
samt äro hafsfiskar; endast två eller tre släkten
förekomma i sött vatten. I Skandinavien förekomma
8 släkten: torsksläktet (Gadus), kummelsläktet
(Merlucius), långesläktet (Molva), lakesläktet
(Lola), bartelsläktet (Phycis),
skärlångesläktet (Onos), paddtorsksläktet (Raniceps)
och lubbsläktet (Brosmius). B. L.*
Torskfiske. Torsken har vidsträckt spridning
inom de nordligare trakterna af såväl Gamla som
Nya världen och uppträder flerstädes i betydlig
mängd samt ger anledning till stora och mycket
omfattande fisken, som komma näst efter sillfiskena
i betydelse. Torskfiskena ha sin största betydelse
för Norge och Nord-Amerika. Vid Newfoundland
bedrifvas världens största torskfisken. - Vid Sverige
förekommer torskfiske rundt kusten från norska gränsen
t. o. m. Gäfleborgs län. Störst är det i Göteborgs
och Bohuslän. Detta läns fiskare fånga torsken
hufvudsakligen med trål i Kattegatt och Skagerak samt
med backor (långref) i nämnda haf, i Nordsjön och
vid storsjöfisket n. och v. om Shetlandsöarna. Stundom
användas ock handsnöre (dörj, pilk) och i skärgården
vad och ryssjor. I de öfriga länen fångas torsken
hufvudsakligen med långref. Den af svenska fiskare
fångade torsken används mestadels färsk. Endast
den, som erhålles vid de långa storsjöfiskeresorna,
saltas ombord.
1915 lämnade svenska torskfisket följande afkastning,
fördelad på de olika länen:
Kg.
Göteborgs och Bohus ...................... 2,634,098
Hallands ................................. 207,540
Malmöhus ............................... 1,153,227
Kristianstads ............................ 447,858
Blekinge.................................. 710,955
Gottlands................................. 139,057
Kalmar ................................... 239,154
Östergötlands ............................ 180
Stockholms................................ 12,400
Uppsala .................................. 660
Gäfleborgs................................ 1,604
S:a 5,546,733
till ett sammanlagdt värde af 1,782,986 kr. - Det
norska torskfisket täflar med det amerikanska i
storlek. Det förekommer längs hela kusten, men de
största och ryktbaraste äro torskfiskena vid Lofoten
och Finmarken. Men ända ned till udden Stat pågår
ett stort torskfiske. Ifrån Stat till Finmarken
är det hufvudsakligen skr elfiske, d. v. s. det
är skreien, den nära eller i lek varande torsken,
som fångas. Torsken samlas nämligen vid lektiden i
febr.-april i oerhörda mängder på kustbankarna på
20-180 m. djup. Utom den fasta befolkningen samlas
då en stor mängd fiskare dit från andra trakter af
kusten. Antalet torskfiskare vid Lofoten växlar
mellan 20 och 30 tusen. I alla de stora skrei-fiskena
deltaga årligen tills. omkr. 6O,000 man. Redskapen
utgöras af handsnöre ("dybsagn"), som torde vara det
ursprungligaste redskapet, linor (backor, långref
var), hvarmed ungefär hälften af fiskarna är utrustad,
och garn. Ofta äro båtarna utrustade med alla dessa
tre slag af redskap. De vid torskfisket använda
båtarna äro öppna, men f. ö. af olika typer. Under den
kalla och stormiga årstiden, då detta fiske bedrifves,
hindras detsamma ofta flera dagar å rad af väderleken,
och vissa år är antalet förlisningar och omkomna
fiskare ej obetydligt. För att hålla ordning finns
särskild af staten förordnad polis, som äfven eger
bestämma ordningsregler för utseglingen m. m. Mängden
af den vid Lofoten, fångade torsken är mycket
stor. 1910 fångades 17,3 mill. st. torsk. De öfriga
torskfiskena bedrifvas i allt väsentligt på samma sätt
som Lofotenfisket. Mångenstädes, särskildt i Söndmöre,
bedrifves det dock nu till sjöss med ångbåtar
och däckade motorbåtar. Ångbåtarna utsträcka sina
fiskefärder ända till fiskebankarna vid Färöarna och
Island. De härvid mest använda redskapen äro linor,
men äfven garn, ehuru i mindre utsträckning. 1912 gaf
hela det norska fisket 467 mill. kg. torsk, utgörande
mer än hälften af hela Europas torskfångst, till ett
värde i första hand af 30 mill. kr. Den öfvervägande
delen af torsken saltas och torkas till klippfisk (se
sp. 461). En del torsk beredes till s. k. rundfisk,
d. v. s. sedan hufvud och inälfvor borttagits,
upphängas fiskarna, parvis hopbundna med stjärtarna,
på stängerna och få lufttorka. Af torskens lefver
kokas fin trän (se Fisklefverolja), och rommen
saltas i tunnor och afsattes i Frankrike, där den
används som ett slags lockmat vid sardinfisket. 1910
erhöllos 72,366 hl. lefver och 46,900 hl. rom. - Kring
Färöarna drifves torskfiske af öarnas befolkning med
från England inköpta trålsmackar under april- sept.,
hvarvid fångsten fläkes, saltas och torkas till
klippfisk, hvaraf betydande mängder exporteras. -
Vid Island är torskfisket af stor betydelse för
befolkningen och drifves äfven af flera andra
nationers fiskare, såsom fransmän, engelsmän och
norrmän. Det bedrifves där med handsnöre, backor
och trål. Fransmännen använda mest handsnöret
och deltaga med 300 å 400 fartyg. Torskfisket
vid Island lämnar dem en årlig inkomst af omkr. 5
mill. kr. Islänningarnas eget fiske är hufvudsakligen
krokfiske; dock begagnas äfven något garnfiske. -
I Nordsjön är Doggerbank (se d. o.) den förnämsta
fiskeplatsen. Där fiskas torsk af holländare,
engelsmän och fransmän. De förstnämnde begagna delvis
samma fartyg som för sillfisket; torsken saltas ombord
i fat ("laberdan"). Engelsmännen begagna tämligen
stora sumpfiskefartyg, "wellsmacks", i hvilka fångsten
föres lefvande i land. Fransmännen salta fångsten i
skeppsrummet ("en vrac") för att vid hemkomsten bereda
den till klippfisk, men ha äfven börjat använda den
holländska metoden, som är säkrare. Fångsten sker med
krok (handsnöre och linor) och med trål. Till agn
använda holländare och engelsmän helst nejonögon,
men äfven snäckor, sill m. m. Äfven vid Skottlands
kuster drifves ett betydligt torskfiske. Hela det
europeiska torskfisket gaf 1912 850,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
