Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Totanidae - Totanini - Totanus - Totem - Totemism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löparsläktet), Tringa (småsnäppsläktet),
Phalaropus (simsnäppsläktet), Machetes (brushanesläktet),
Numenius (spofsläktet), Limosa
(rödspofsläktet), Actitis (drillsnäppsläktet), Totanus
(snäppsläktet, se därom vidare Totanus) och
Recurvirostra (skärfläcksläktet). Beckasinfåglarna
räknas än till samma familj som
Totanidæ, än uppställas de som en särskild familj,
Scolopacidæ, som kännetecknas genom de i artikeln
Beckasin för morkullor och beckasiner angifna
egenskaperna. - Om de hit hänvisade storsnäpporna se
Totanini. L-e.
Totanini, Mellansnäpporna 1. Storsnäpporna, zool.,
en underfamilj inom fam. Totanidæ (se d. o.),
ordn. Charadriiformes och fåglarnas klass. Benen
äro långa, båda sidotårna genom en hud vid basen
förenade med den mellersta. Näbben är vid roten mjuk,
mot spetsen hård hos Totanus och Actitis. Till denna
underfamilj höra följande svenska släkten: Totanus,
Actitis, Machetes, Limosa, Numenius. L-e.
Totanus, Mellansnäpp- 1. Snäppsläktet, zool.,
hör till fam. Totanidæ och ordn. Charadriiformes
inom fåglarnas klass. Små eller medelstora fåglar
med näbben smal och spetsig samt med inböjda
kanter, något längre än hufvudet; mycket höga ben;
tarsen längre än mellantån med klo; yttertån vid
roten förenad med mellantån. Hithörande arter äro
hemma i Gamla och Nya världens nordligaste delar;
de äro flyttfåglar. De vistas på sumpiga ställen,
vid stränderna af floder och sjöar; de vada gärna
och kunna äfven simma. I allmänhet äro de skygga och
försiktiga, utom när bo och ungar äro stadda i fara,
då de bli mycket närgångna.
De i Sverige förekommande arterna igenkännas genom
följande egenskaper:
I. Näbben rak.
A. Näbben längre än tarsen.
1. Stjärttäckarna med hvita och svartbruna
tvärband; fjäderbeklädnaden till större delen
svartaktig med hvita fläckar. Längd 32-34 cm.:
svartsnäppan l. strandryttaren, T. fuscus.
2. Stjärttäckarna hvita, ofläckade; ofvan
mörkbrun med små bleka fläckar; undertill till större
delen hvit. Längd 23-25 cm.: skogssnäppan l.
gropsnäppan, T. ochropus (se fig.).
B. Näbben kortare än tarsen.
1. De yttre armpennorna i yttre hälften
hvita; ofvan till större delen brungrå,
undertill hvit med mörka fläckar; benen röda.
Längd 27-29 cm.: rödbenan, T. calidris.
2. De yttre armpennorna af samma färg som de öfriga;
ofvan mörkbrun med hvitaktiga fläckar; under till
större delen hvit; benen grönaktiga. Längd 20-23
cm.; kärrsnäppan, T. glareola.
II. Näbben något uppåtböjd, ungefär af tarsens längd;
fjäderbeklädnaden ofvan svart- eller gråaktig och
fläckig; inunder till större delen hvit. Längd 34-36
cm.; gluttsnäppan, T. glottis.
Rörande de olika arternas förekomst i Sverige
anmärkes följande. Svartsnäppan häckar i Lapplands
skogsmyrar. Skogssnäppan häckar från Skåne norrut
till åtminstone Pajala; den har sitt hem inne i
barrskogarna och afviker äfven
Skogssnäppa (Totanus ochropus}.
i så måtto från de andra arterna, att den lägger sina
ägg ej på marken, utan å träd i bon, som tillhört
andra fåglar. Rödbenan är spridd öfver en stor del
af Sverige ända upp till Norrlands fjälltrakter, där
den öfverskrider trädgränsen. Kärrsnäppan förekommer
öfver hela landet. Gluttsnäppan häckar endast i
fjälltrakterna åtminstone ned till Jämtland. L-e.
Totem. Se Totemism.
Totemism, relig. vet., ett visst slags religiös-social
förbindelse emellan människor och djur eller
växter. Namnet härleder sig från totem, ett hos
indianstammen chippeways (se d. o.) uppkommet ord,
kändt af alla algonkinstammarna, ehuru under något
skiftande betydelse, såsom "familj", "sköldemärke",
"vapen", "skyddsherre". I litteraturen förekommer
ordet första gången 1791, då engelsmannen Long talar
om totem eller, som han skrifver, totam som indianens
gode genius, hvilken vakar öfver honom. 1841 jämför
Grey denna indianernas totemism med australiernas
kobonginstitution. För Grey innebär detta, att
hvarje familj antar ett djur eller en växt till
tecken eller, skulle vi säga, familjenamn. Dessa
namn bibehållas och spridas enligt två lagar:
l:o) barnen taga alltid moderns familjenamn, 2:o)
två personer med samma totem få icke gifta sig med
hvarandra (exogami). Efter Grey upptogs denna
företeelse till behandling 1869 af M’Lennan, som genom
totemismen förklarar all djur- och växtdyrkan, och
gör totemismen till ett nödvändigt genomgångsstadium
i den religiösa utvecklingen. Utgående härifrån,
lade Robertson-Smith totemismen till grund för
semiternas religion. Han fann dessutom däri ett stöd
för sin uppfattning, att religionen icke uppstått ur
fruktan, utan ur förtroende. Efter honom kom nu en
tid, då totemismen lades till grund icke blott för
alla religiösa företeelser, utan snart sagdt alla
sociologiska. Ur den förklarades boskapsskötsel och
åkerbruk; allt familje- och statslif hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
