- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
513-514

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tournefort, Joseph Pitton de - Tournemine, Charles Émile Vacher de - Tournera - Tournesol - Tourneur, Cyril - Tourneux, Jan Maurice - Tournières, Robert Levrac - Tourniquet - Tournois - Tournon - Tournon, Francois de - Tournoux - Tournure - Tournus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513

Tournemine-Tournus

514

honom. T. har däremot stor förtjänst af växtsläktenas
klarare och konsekventare beskrifning än hos någon
föregående naturforskare, och han gagnade vetenskapen
genom sitt i formellt afseende mera handterliga och
tilltalande samt ojämförligt bättre illustrerade
verk än de föregående och samtida växtlärorna. Linné
erkände T:s förtjänster om växtsläktenas bearbetning,
men anmärkte, att han felat däri, att han ej skilt
släktets (abstrakta) karaktärer från dess arters
specifika kännetecken och sålunda i släktkaraktären
medtagit äfven vissa artkaraktärer. T. kunde ej
heller uppnå full klarhet hos sitt släktbegrepp,
emedan han ej förstod att från arterna afsöndra
"varieteterna", ej ens de tillfälliga variationerna
hos odlade växter. C. Lmn.

Tournemine [tornomin], Charles E m i l e Yacher
de, fransk målare, f. 1814 i Toulon, d. där 1872,
målade landskap och genrebilder från Bretagne och
Normandie, senare mestadels från Mindre Asien och
Orienten, spirituellt uppfattade och sorgfälligt
utförda. Han älskade särskildt att framställa
solljusets lek på turkiskt och arabiskt murverk,
som speglar sig i vatten. Hans landskap utmärkas
för en ljus, blond, rosig ton. Af hans arbeten må
nämnas Orientaliskt landskap, Turkiskt kafé, Utsikt
från Bosporen, Kafé i Adalja samt sådana motiv som
Flamingo och ibis och Elefant anfallen af lejon.
(G-g N.)

Tournera. Se T u rner a.

Tournesol [tornså’11], fr. Se C h r o zo p ho r a.

Tourneuiy T urnour L T ur ner [tö’en.e], Cyril,
engelsk dramatiker, f. omkr. 1575, d. 1626. Om
hans lif är mycket litet kändt med visshet; han
synes tidigt liksom sin fader ha stått i tjänst hos
familjen Cecil, fick 1613 anställning i Nederländerna
och blef 1625 "secretary to the council of war". Han
skref en satirisk allegori och ett par lofkväden och
äreminnen; för eftervärlden är han dock egentligen
bekant endast genom sina två dramer The revenger’s
tragedy (1607) och The atheist’s tragedy (1611), af
hvilka det senare är betydligt underlägset det förra,
hvilket af somliga kritiker satts mycket högt, ja af
Swinburne t. o. m. jämförts med Shaksperes dramer. Det
utmärker sig för tragisk styrka, men lider af en
viss osmaklighet eller sjuklighet i ämnesvalet och i
skildringen af lastens gräslighet. T:s Plays and poems
utkommo 1872. E. B-n.

Tourneux [tornö], Jean Maurice, fransk litteratur-
och konstforskare, f. 1849 i Paris, d. där 1916,
öfvertog och fullbordade utgifningen af Diderots
"(Euvres complétes", påbörjad af Assézat (1875-77),
utgaf Diderot et Catherine II (1889), Grimms
Correspondance littéraire (1877-82), kritiska
verk om Pr. Merimée (1876 och 1879), Th. Gautier
(1876), Eugene Delacroix devant ses con-temporains
(1886), monografier af Delacroix (1902), Perronneau
(1903) och Q. de la Tour (1904). T. var verksam
äfven som konstkritiker och utgaf ett par betydande
bibliografiska verk, bl. a. Bibliographie de Vhistoire
de Paris pendant la revolution francaise (1890 ff.).
G-g N.

Tourniéres [torniår], RobertLevrac, fransk målare,
f. antagligen 1668 i Caen, d. där 1752, studerade i
Paris och upptogs i konstakademien som porträttmålare
1702 samt 1716 som historiemålare med en tafla
Dibutades dotter tecknande sin

Tryckt den 13/6 19

älskares porträtt efter skuggan från en lampa
(Louvre). Sedermera målade han små genreartade
porträtt och fantasistycken efter förebilder
af gamla holländska mästare. Han utställde på
salongen 1704-48, blef professor 1725 och drog
sig 1750 tillbaka till Caen. Arbeten af T. finnas
i École des beaux-arts i Paris samt i museer i
Frankrike, så t. ex. Familjen Maupertuis (1715, i
museet i Nantes). I Sveriges Nationalmuseum finnes
af honom en Pomona (kopia efter A. de Gelder).
C. H. N.*

Tourniquet [tornikä]. Se Turnikett och Vändkors.

Tournois [tornoa7], franskt mynt. Se Livré.

Tournon [torna7], hufvudstad i arrondissemanget T. i
franska dep. Ardéche, på Rhones högra strand, nära
Doux’ mynning, vid Paris-Lyon- Medelhafsbanan. 5,174
inv. (1906). T., som genom två hängbroar förbindes
med Tain på Rhones vänstra strand, har kyrkan S:t
Julien, från 1300-talet, med värdefulla taflor,
ett gammalt slott i gotisk stil, två torn från
medeltiden, lyceum för gossar och för flickor,
förberedande skola för reformerta teologer, bibliotek
och jordbrukskammare. Vin- och silkesodling samt
sidenindustri äro hufvudnäringar. T. var eget grefskap
från Ludvig den frommes tid till 1600-talets midt,
då titeln öfvergick till hertigen af Ventadour.
E. A-t.

Tournon [torna7], F r a n 9 o i s de, fransk
kardinal, f. 1489 i Tournon, d. 21 april 1562 i S:t
Germain-en-Laye, blef vid 28 års ålder ärkebiskop
i Embrun och var sedermera ärkebiskop i Bourges,
Auch och Lyon. 1530 blef han kardinal. T. var fransk
underhandlare vid fredssluten i Madrid (1526) och
Nizza (1538) och intog ända till Frans I:s död (1547)
en ledande ministers ställning. Henrik II aflägsnade
honom som ambassadör till Rom, där han på denna post
verkade till 1559. T. förföljde strängt kalvinister
och valdenser, men gynnade jesuiterna; han utverkade
åt dem tillträde till Frankrike och anförtrodde dem
ledningen af ett af honom 1538 stiftadt "college"
i Tournon.

Tournoux [tornö], spärrbefästning i franska
dep. Basses-Alpes i Ubayedalen vid mynningen
af Ubayettedalen, i hvilken vägen till Col de
Larche framgår. T. består af ett gammalt fort
och 3 batterier. Då dessa verk emellertid
icke ansetts tillräckliga för spärrning af
både Col-de-Larche-vägen, en nordlig väg till
Mont Dauphin och en sydlig i Tinéedalen, har
i Ubayettedalen en grupp moderna verk anlagts:
redutten och batteriet Roche la Croix på vänstra och
batterierna Mallemort och Tete de Yirayasse på högra
flodstranden. Yägen till Mont Dauphin spärras genom
batteriet Yallon Claus på S:t Paul-höjden och den
i Tinéedalen ledande vägen genom batteriet Cugurret
vid Hubacs mynning. Längre ned försvaras Ubayedalen
af S:t Yincentbefästningarna (se Saint-Yin-cent).
L. WrsonM.

Tournure [tornyr], fr. Se T ur ny r.

Tournus [torny], stad i franska dep. Saöne-et-Loire,
180 m. ö. h., på fyögra stranden af Saöne, vid
Paris-Lyon-Medelhafsbanan. 4,846 inv. (1906). T. har
en kyrka i romansk stil, S:t Phili-bert, från början
af 1100-talet, som förr tillhört benediktinerna. En
staty af J. B. Greuze, som

29 b. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:06 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free