- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
551-552

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trafvenfelt, Erik Karl - Trafväxter - Tragacantha - Traged - Tragedi - Tragedi-balett - Tragelafos - Tragelaphus - Tragik - Tragiker - Tragikomedi - Tragikomisk - Tragisk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

551

Traf växter-Tragisk

552

icke obetydlig summa. Som medlem af ridderska-pet
och adeln väckte han 1809 förslag om en
allmännare och förbättrad läkarvård på
landet genom prästerskapets biträde samt om inrättande
af ett institut för utbildning af fältläkare. Han
var led. af direktionen för åtskilliga
sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar samt
verkade kraftigt för vaccinationens utbredning
m. m. Många större och mindre afhandlingar af T.
finnas dels särskildt utgifna, dels intagna
i Vet. akad. och Sv. läkaresällskapets
handlingar. R. T-dt. Trafväxter,
bo£., namn på fam. Onagracece. Tragacantha, farm.
Se Dragant. Traged [-ged], Tragöd [-god],
grek. tra-godo’sy lat. tragoedus, tragediförfattare.
Jfr Tragisk.

Tragedi [-jedi], fr. tragédie (af lat. tragoedia,
grek. tragodi’a), sorgespel. Se Skådespel och
Tragisk. - Tragedien [-jediä7], fem. tragédienne
[-jediä’n], fr., skådespelare eller skådespelerska,
som utför tragiska roller. Tragedi-balett [-Jedi-]. Se
Balett, sp. 766. Tragelafos (grek., af trä’gös, bock,
och eflafo$, hjort), en fantastisk djurskepnad, som
framställde en hjort med bockskägg och hårtofsar på
bogen. Den var känd af grekerna genom afbildningar
å väfnader o. d. från Orienten. TrageMaphus, zool,
ett afrikanskt antilopsläkte, bestående af arter
af råbockens ända till hjortens storlek, med svagt
spiralvridna horn och ofta brokig färgdräkt; honan
saknar horn och har annan färg än hannen. Se An t i
löpe r. L-e. Tragik
[-gik], diktarten tragedi; det tragiska
(se d. o.) i ett människoöde, i en skåde-
Hufvud af Trage-spelskaraktär o. s. v.
laphus gratus.

Tragiker [träg-], sorgespels-författare; skådespelare,
som utför tragiska roller. Jfr Tragisk.

Tragikomedi [-gi-], stundom använd benämning på
skådespel med tragiska och komiska element blandade om
hvarandra; under 1600-talet benämning på teaterstycken
med lycklig upplösning, men utan komiska element
(så kallades t. ex. Corneilles "Le Cid" urspr,
"tragi-comédie").

Tragikomisk [-gi-], på samma gång sorglig och
(öfvervägande) löjlig, sorglustig.

Tragisk (grek. tragiko’s, lat. tra’gicus] är
uttryck för ett estetiskt begrepp, som redan i den
allmänna föreställningen står i motsats till komisk,
i det att nämligen, då detta uttryck hänföres till
något löjligt, obetydligt och skrattretande, ordet
tragisk åter hänför sig till något allvarligt, stort,
upplyftande, om icke direkt tår-

väckande. Ordet, som är af grekiskt ursprung,
härledes från tragodi’a, tragedi, det allvarliga
dramatiska spelet, hvars anor sträcka sig till tiden
före 600 f. Kr. i Grekland. Den grekiska tragedien,
som var en uppfinning af dorerna på Pelo-ponnesos,
men utvecklades och bragtes till sin höjdpunkt af
atenarna, hade sitt ursprung i Bakchoskulten och
framgick ur de dityrambkörer, hvilka entusiastiskt
firade guden Bakchos (Diony-sos) som segrare öfver de
lidanden han utstått under sin vandring på jorden,
innan han upptogs i Olympen, och hvilka förutsattes
som bekanta för åskådarna. Dessa dityramber,
hvilka först varit oordnade sånger, men fingo sin
tragiska form af den berömde sångaren Arion (omkr. 600
f. Kr.), medförde till det ur dem utvecklade tragiska
dramat den egendomligheten, att därmed alltid blef
förenadt begreppet om ett lidande (pathos), hvaraf
följde, hvad som låg nära till hands, att under
utvecklingen i st. f. Dionysos sattes någon annan
lidande sagohjälte, en förändring, som först skall
ha försökts af tragikern Epi-genos i Sikyon. Dessa
sånger sjöngos af en kör, hvars medlemmar voro
kostymerade som de bock-slaktade satyrerna, Dionysos’
följesvenner i både glädje och sorg, och det kan vara
möjligt, att skådespelet "tragodiV ("bocksång") fått
sitt namn från dem, såvida det ej är sannolikare,
att namnet uppkommit däraf2 att vid uppförandet
på teatern offrades den åt Diouysos helgade bocken
(grek. trä’gös}. Ur denna lyriska rot utvecklades
tragedien, såsom framställningen af en hjältes
lidande, på så sätt, att till det lyriska kom först
ett berättande element, hvilket sedan genom tillägg af
flera agerande personer blef dramatiskt vid införande
af dialog eller samtal, hvarjämte satyrerna i kören
utbyttes mot personer, passande för hvarje särskild
handling. - Dialogen och skådespelarna tillkommo
emellertid först efter sedan den peloponnesiska kören
öfverförts till Aten. I det komisk-heroiska spel,
som vanligen af slöt en följd af tre tragiska stycken
och kallades satyrdrama (se d. o.), stodo satyrerna
och det ursprungliga dionysiska elementet kvar som
ett minne om ursprunget. - Den förste tänkare,
som gjorde tragedien till föremål för teoretisk
betraktelse, var Aristoteles, som i sin Poetik (lära
om poesien) egnar den hufvudsakliga undersökningen
åt den grekiska tragedien, hvars väsen och form han
på ett förträffligt sätt framställt, betraktade från
hans synpunkt och med hänseende till den verklighet,
hvarifrån han utgick, hvilket icke hindrar, att
hans bestämningar blifvit dels missförstådda, dels
ensidigt tillämpade på en verklighet, som haft
helt andra förutsättningar, såsom tillhörande en
yngre, modern tid. Aristoteles har också gett den
första definitionen1 af tragisk eller, rättare,
tragedi. Denna definition blef af den moderna
klas-siciteten alldeles missuppfattad, och den har
därför åstadkommit mycket bråk i världen. Den lydde
i sammandragen form så: tragedien är en mime-tisk
(härmande) framställning af en allvarlig, af-slutad
handling af en viss storslagenhet och skrif-ven på
ett ädelt språk, utförd af handlande personer samt
genom medlidande och fruktan åstadkommande en rening
(katarsis) af dessa och dylika effekter. Af dessa
bestämningar är den sista för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free