Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tragisk - Tragiska sjustjärnan - Tragopogon - Tragudia - Tragulidae - Tragulina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDD
Tragiska sjustjärnan -Tragulina
556
dem hos fransmännen. Allt sådant är ödestragik, hvari
människan är ofri, i motsats till den äkta tragiken,
som är jrihetstragik, där människan skildras som
själf skulden till sitt öde. För grekerna med deras
föreställning om människans beroende af "inoira"
(ödet) måste - oaktadt deras åsikt om skulden som
beroende på "hybris" (öfvermod, förhäfvelse) -
ödestragiken nödvändigtvis bli höjdpunkten, och
deras "moira" var dock intet annat än förnuftets
egen begränsning och måttbestämning för den enskilda
karaktärens verkningsvidd, men en begränsning, hvilken
fattades som en yttre, både gudar och människor
betvingande makt. Af denna åskådning är grekernas
dramatik en trogen spegel, och af denna dramatik är
Aristoteles’ poetik ett troget abstractum. Men hvad
som dög för grekerna dög ej för moderna människor,
hvarjämte fransmännen misstolkade både det ena och
det andra. Det gjorde icke Lessing, men han begick
det felet att, sedan han tolkat reglerna rätt,
tillämpa dem på en verklighet, som var 2,000 år
yngre och hade ett alldeles nytt, utvidgadt innehåll,
hvilket fordrade nya former. Detta har också hämnat
sig på Lessing: kunde han kritisera fransmännens
orätta uppfattning af Aristoteles i afseende på
den tragiska karaktären, såg han däremot icke deras
brist i uppfattningen af det tragiskas kärnpunkt,
emedan han själf delade den. I detta afseende trängde
1800-talet djupare, på grund af en sannare insikt i
frihetens väsen, än både den absoluta monarkismens
och upplysningens tidehvarf. Kesultatet af denna
utveckling kan betecknas så, att det tragiska inom den
dramatiska poesien befunnits vara, så att säga, den
känsligaste barometer för angifvande af ett lefvande
släktes förhållande till frågan om personlig frihet,
om moraliskt ansvar och tillräknelighet. Finnes
ej en positiv åsikt härom grundad hos släktet, så
blir dess allvarliga drama eller i djupaste mening
dess tragik nödvändigt ödesdrama med ärftlighet,
hypno-tisk suggestion o. d. insatta som faktorer af
samma art som grekernas "moira".
Af de möderne tänkare, som bidragit till klarandet
af det tragiskas begrepp, är flertalet tyskar, hvilka
uppträdt efter Kants revolution i filosofien och äfven
i estetiken, Schiller, Hegel, Solger och Zeising under
ett äldre skede, Bahnsen, T. Lipps och Yolkelt under
ett yngre.
Litt.: F. W. Nietzsche, "Geburt der tragödie"
(1872; sv. öfv. 1902), J. Bahnsen, "Das tra-.gische"
(1877), T. Lipps, "Der streit iiber die tragoedie"
(1891), J. Yolkelt, "Ästhetik des tra-gischen" (2:
a uppl. 1906) och "System der ästhetik",!! (1910).
C. E. N.*
Tragiska sjustjärnan. Se Grekiska litteraturen,
sp. 210, och P l e j a d e n 1.
Tragopögon L., Hafverrotsläktet, bot., ett släkte
af 35 medelhöga örter, hörande till fam. Compositce,
afd. Liguliflorce. Stjälken är upprätt, med få grenar
och smala, hela blad. De tämligen stora blomkorgarna
sitta ensamma i grenspetsarna, med oftast gula,
tunglika blommor, i knoppen omslutna af en kägellik
holk af 8-10 i en krans ställda, jämnhöga svepeblad,
som nedtill äro stundom förenade och slutligen bli
nedböjda; ytterholk saknas. Blomfästet är naket
och gropigt. Frukterna äro långdragna, med långt
spröt, som
uppbär en fjäderpensel af sammanfogade hår. (Släktets
grek. namn Tragopögon betyder bockskägg, och det
sv. hafverrot kommer af fnod. hafr, bock.) Tämligen
allmän på ängsbackar, vid vägkanter o. s. v. är den
inhemska arten T. pratensis
Tragopögon pratensis (ängshafverrot). l o. 2 växtens
öfre del i blom och i frukt, 3 blomma, 4 frukt.
L., ängshafverrot (se fig.), som har gula, blott
om morgonen öppna blommor. Den andra svenska
arten, T. crocifolius, har purpurröda blommor och
växer endast vid Visby. T. porrifolius, inhemsk i
Medelhafsområdet, har likaledes purpurröda blommor
och odlas som köksväxt för de ätliga rötternas
skull under namn af hafrerötter (se d. o.), salsofi
1. salsifi. Äfven rötterna (af första årets planta)
af ängshafverrot äro ätliga och välsmakande, tillagade
på olika sätt. O.T. S. (G. L-m.)
Tragu’dia. Se Nygrekiska språket, sp. 210.
Tragulidse, zool. Se Tragulina.
Tragulina 1. Tragulidae 1. Traguloi-dea,
Dvärgmyskdjur, zool., en familj, tillhörande
idisslarnas afdelning bland däggdjuren. De
Dvärgmyskhjorten kantschil (Tragulus kanchil).
likna till det yttre mycket små antiloper, men sakna
alltid horn. Däremot äro öfverkäkens hörntänder starkt
utbildade, synnerligast hos hannen. Såväl främre
som bakre sidotår äro fullständigt utvecklade. Den
s. k. bladmagen är rudimentär. Någon myskpung, som
kännetecknar myskdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
