- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
557-558

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tragulina - Traguloidea - Tragulus - Tragus - Tragus, Hieronymus - Tragöd - Traheryd - Trahit sua quemque voluptas - Traiguen - Traill, Henry Duff - Train - Train, George Francis - Traini, Francesco - Traj - Trajanopolis - Trajanus, Marcus Ulpius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Traguloidea-Trajanus

558

(so d. o.), med hvilka Tragulina ofta blifvit
sammanförda, finnes ej hos de senare. Moderkakan
öfverensstämmer närmare med svinens än med öfriga
idisslares. Dessa djur uppehålla sig i skogar och
busksnår inom tropikerna; de föra ett nattligt
lefnadssätt. Familjen innefattar två släkten. 1)
Tragulus, dvärgmyskhjorten 1. dvärghjorten
(i orientaliska regionen), till hvilket släkte
höra de minsta kända idisslarna. Kroppslängden af
arten T. kanchil, kantschilen (se fig.), t. ex. är
ej mera än 41 cm. och största höjden 22 cm. 2)
Hycemoschus (från Afrikas västkust) är större än
någon Tragulus-art och skiljer sig från alla nu
lefvande idisslare därigenom, att mellan-fotsbenen
å f ramlemmarna äro fullständigt skilda, i hvilket
afseende den öfverensstämmer med svindjuren,
med hvilka den äfven erbjuder någon likhet i
lefnadssätt. Mycket nära besläktadt med Hysemoschus
är det i Europas och Asiens miocen-lager funna
släktet Dorcatherium. Det i Europas oligocenlager
förekommande Caenotherium torde däremot stå
närmare släktet Anoplotherium (se Anoplotherium).
L-e.

Traguloidea, zool. Se Tragulina.

Tra^ulus, zool. Se Tragulina.

Tragus, anat., den hudklädda del af öronbrosket,
som i en afrundad spets framifrån skjuter ut öfver
en del af öronöppningen. Den är äfven försedd med
en svag, hos människan overksam beläggningsmuskel.
G. v. D.*

Trähus, Hieronymus. Se Botanik, sp. 1303.

Tragöd. Se Traged.

Traheryd, socken. Se Traryd.

Trahit sua quemque voli^ptas, lat. (ur Ver-gilius’
"Eclogse", II, v. 65), enhvar behärskas (jäktas)
af sin lidelse; "hvar och en har sin käpphäst"’.

Traiguen [trāigen], stad i Chile, prov. Malleco,
vid floden T., slutpunkt för järnvägen från
Concepción. 7,099 inv. (1902). Handel med spannmål
och landtbruksredskap.

Traill [tréi’1], Henry Duff, engelsk skriftställare,
f. 14 aug. 1842 i Blackheath, d. 21 febr. 1900 i
London, blef efter studier i Oxford 1869 advokat,
men öfvergick snart till journalistiken och var
medarbetare i "Pall Mall gazette" 1873-80 och i "S:t
James’s gazette" 1880-95 samt politisk ledarförfattare
i "Daily telegraph" 1882-97. Från 1897 till sin död
utgaf han veckotidningen "Literature". T. författade
äfven en rad populärt hållna biografier öfver
Sterne (1882), Coleridge (1884), Shaftesbury
(1886), Yilhelm III (1888), Strafford (1889),
Salisbury (1891) och Cromer (1897) samt en grundlig
lefnadsskildring öfver forskningsresanden sir John
Franklin (1896). Dessutom redigerade han 1893-98 det
vidlyftiga kompilationsverket Social England och utgaf
en högt värderad samling satirer The new Lucian (1884,
tillökad uppl. 1900). Hans sista arbete var England,
Egypt and the Soudan (1900). V. S-g.

Tram [trä’], fr. Se Träng.

Train [tréYn], George Francis, den förste kände
spårvägsbyggaren, f. 24 mars 1826 i Boston (dödsåret
obekant), föräldralös vid 4 års ålder, blef som
liten tjosse jordbruksarbetare, vid 14 års ålder
bodbiträde, sedermera delegare i affärsföretag,
byggde 1857 Erie-Ohio-Mississippibanan

och i början af 1860-talet de första spårvägarna
i Amerika, England och Australien. Därefter förde
han ett äfventyrligt och omväxlande lif samt reste
bl. a. jorden rundt fyra gånger. Han utgaf flera
arbeten.

TraJni [trarjni], Francesco, italiensk målare,
verksam i Pisa i midten af 1300-talet, var en
af Giottos efterföljare och tyckes i Florens ha
arbetat i Orcagnas verkstad. Två af hans arbeten äro
kända, det ena en altartafla i S. Katarina i Pisa,
framställande Tomas från Aquino jämte Averroes,
Aristoteles och Platon samt evange-listerna,
Paulus och Moses och högst upp Kristus, allt i
strängt arkitektonisk anordning (1341), det andra en
altartafla, målad 1344 för samma kyrka, nu i Museo
civico, med Kristus och S. Dominicus i midtbilden
och på flyglarna scener ur helgonets legend.
C. R. N.*

Traj, jaktv. Se Nattslag.

Trajanopolis, romersk stad i Tracien,
nära Via Egnatia vid Hebros’ mynning,
möjligen i trakten af det nuv. Orichova.
J. C.

illustration placeholder
Kejsar Trajanus. Efter en antik marmorbyst

i Kapitolinska museet, Rom.

Trajanus, Marcus Ulpius, romersk kejsare,
f. 53 e. Kr. i spanska staden Italica, d. 117
i Selinus. Hans fader (se Ulpius) hade blifvit
konsul och patricier på grund af sina förtjänster
som härförare. T. gick i hans fotspår och förde
befälet öfver legionerna vid nedre Rhen, då han
år 97 adopterades eller, hvad som var detsamma,
utnämndes till efterträdare af kejsar Nerva, som dog
redan i jan. 98. Budskapet träffade T. i Köln. Säker
på kejsarvärdigheten, brådskade T. ej med att bege
sig till Rom, dit han kom först år 99; han mottogs
med jubel, ehuru han var den förste kejsare, som ej
var född i Rom eller ens i Italien. Det gällde nu att
återställa den under Domitianus försvagade disciplinen
i hären, i synnerhet hos pretorianerna. Stränga
medel hjälpte. Kejsarens första militära uppgift
blef att besegra dacerna (i nuv. Rumänien och
Siebenbürgen). Deras furste l. "decebalus" (andra
vilja i ordet se ett egennamn) hade blifvit öfvermodig
genom Domitianus’ nesliga härfärd mot honom. Efter
omsorgsfulla förberedelser började kriget 101,
under hvilket decebalus’ härar och mordanslag med
samma framgång tillintetgjordes; hans hufvudstad
Sarmizegethusa (se d. o.) intogs. Fursten tvangs att
rifva sina fästningar, utlämna fångar och öfverlöpare,
låta romarna besätta en stor del af hans land samt
till fienden afträda det viktiga passet vid Orsova
(Järnporten). T. firade 102 i Rom en triumf och antog
tillnamnet Dacicus. Men dacerfursten började snart
förbereda ett nytt krig. T. beslöt att förekomma
honom och öfvergick Donau på en stark pålbro vid
Czemets. Sju romerska legioner ryckte genom passen
in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free