Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Transaustraliska järnvägen - Transbaikalien - Transbaikalska kosacker - Transcendens - Transcendent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5??
Transaustraliska järnvägen-Transcendent
578
Transaustraliska järnvägen, en i nov. 1917 färdig
öst-västlig sammanbindningslinje mellan öst-
och Väst-Australiens järnvägsnät. Anslutningsort
till det förra är Port Augusta vid Spencer-buktens
nordända, i Syd-Australien, medan anknytningen till
det senare förlagts till guldfältstaden Coolgardie
(se d. o.), ändpunkt för en 571 km. lång bana från
västaustraliska hamnstaden Perth. Söder om Coolgardie
genomtvärar järnvägen nästan rätlinigt en del af
den vidsträckta Victoria-öknen. I öfrigt löper den
till sin hufvud-del utmed eller på ringa afstånd från
Stora Australbuktens strand. Banan, hvars anläggning
kostat omkr. 7 mill. pd st. och pågått under 5 års
tid, är normalspårig. Den förkortar restiden från
Öst-Australien öfver Indiska hafvet till Europa med
ungefär fyra dagar och torde komma att bli en ej blott
för persontrafiken viktig samfärdselled mellan Stilla
och Indiska hafven. H. W-k.
Transbaikalien (ry. Zabaika’lskaja oblast, "provinsen
på andra sidan Baikal"), en 1851 af sydöstra delen
af guv. Irkutsk bildad provins i Öst-Sibirien mellan
Baikalsjön och guv. Irkutsk i v. och n. v. samt ryska
Amurlandet och kinesiska Mandschuriet i ö., Jakutsk i
n. ö. och Mongoliet i s. Areal 613,280 kvkm. (vatten
frånsedt). Folkmängd (beräknad för 1 jan. 1914)
945,700 pers. Landet genomskäres i nordöstlig riktning
af Jablonoi chrebet, som når sin största höjd i
Suchondo (2,450 m.) och delar prov. i tvenne fysiskt
olika delar: i v. den öfre terrassen af den höga
östasiatiska platån, som fortsätter från öfre Selenga
och Jenisej ned mot Vitimplatån, och i ö. den nedre
terrassen af samma platå. Den förra har utseendet
af ett vågigt platåland, genomskuret af låga åsar,
skilda af breda, jämna och sumpiga dalar, genom hvilka
floderna trögt bana sig väg. I sin helhet består
platån af kärrängar med riklig skogsvegetation (nästan
uteslutande lärkträd och björk) på höjderna. Terrassen
s. ö. om Jablonoi chrebet har mildare klimat, rikare
flora och fauna. Bergen, i synnerhet kring Nertjinsk,
Lena- och Vitimfloderna, äro rika på silfver, bly
och koppar samt guldförande sand. Af dessa är det
främst guldet, därnäst silfret, som eftersökts samt
utvaskats ur sand- och gruslager eller utvunnits i
grufanläggningar. Af den ryska guldproduktionen
1913 härrörde öfver 75 proc. från Öst-Sibirien
(Transbaikalien och dess grannprovinser). Floderna
tillhöra tre olika vattensystem: Baikalsjöns,
Lenas och Amurs. Till det förstnämnda flyta Selenga,
Barguzin och Öfre Angara, till Lena Vitim och Olekma,
och södra T. vattnas af den af Onon och Ingoda
bildade Sjilka, af hvars förening med Argun (prov:s
gränsflod mot Mandschuriet) Amur uppstår. Åkerbruk
idkas, ehuru i inskränkt skala, af bureter och ryska
nybyggare. På stäpperna kring Argun och Onon egna
äfven ryssarna sig åt boskapsskötsel, som bildar den
viktigaste förvärfskällan, tack vare de ypperliga
gräsbetena. Jakt på pälsbärande djur samt fiske
(företrädesvis af laxarter) äro högst viktiga
binäringar. Befolkningen består af ryssar, bureter,
som idka boskapsskötsel, och några tusen med sina
renhjordar kringströfvande tunguser. Af ryssarna
torde en tredjedel vara straffångar, s. k.
straffkolonister och förvisade. Hufvudstad är Tjita
(se d. o.), med inemot 75,000 inv., vid
Ingodafloden och Sibiriska järnvägen. Mindre städer vid banan
äro Verchne-Udinsk, Nertjinsk och Stretensk. I
den sistnämnda börjar den egentliga flodfarten på
Sjilka-Amur. Intill 1860-talet var det vid kinesiska
gränsen belägna Kiachta (se d. o.) centrum för den
ryska handeln med Kina. (H. W-k.)
Transbaikalska kosacker. Se Kosacker, sp. 1122.
Transcende^S (af lat. transcefndere, öfverstiga),
filos., öfverskridande den sinnliga erfarenhetens
gränser, egenskapen att vara t r a n s c e n d e’n t
(se d. o.).
Transcendent (af lat. transcefndere, öfverstiga),
som går utöfver det med våra sinnen fattbara,
öfversinnlig, höjd öfver timligheten. - 1. Filos. Vid
sina analyser och orsaksförklaringar drifvas
vetenskaperna gång på gång att öfverskrida det
med sinnena fattbara; så när fysiken antar tingen
bestå af atomer och molekyler och när den förklarar
ljusföreteelserna ur etervibrationer. Dessa för
våra sinnen ofattbara verkligheter kunna kallas
transcendenta. Men de antas dock vara af samma
allmänna verklighetsart som den för sinnena gifna
verkligheten. I en strängare bemärkelse transcen-dent
är den verklighet, som många filosofer antaga vara
höjd öfver tid och rum och sålunda till själfva sitt
väsen otillgänglig för vår sinnliga erfarenhet. Det
"ting i sig1’, som Kant antog ligga bakom
"tingen för oss" (se Kant), var i denna bemärkelse
transcendent. Han nekade hvarje möjlighet af teoretisk
kunskap om en sådan verklighet; för kunskapsförmågan
är den enligt hans åsikt endast ett gränsbegrepp;
endast genom praktiska postulat kunna vi om en sådan
verklighet erhålla tro. Denna Kants uppfattning har
bestridts af L o t z e och många andra senare tänkare,
hvilka söka uppvisa möjligheten af kunskap äfven om
det transcendenta. Vi ha nämligen ingen anledning
att antaga våra kunskapsformer (rummet, tiden och
kategorierna) ega blott subjektiv betydelse, utan ha
rätt att tyda den som tecken på vissa motsvarande,
lagbundna förhållanden inom den af vårt medvetande
oberoende verkligheten, äfven om vi ej kunna göra
oss någon konkret föreställning därom. Liksom för
Kant det transcendenta fick sin högsta betydelse som
innehåll i de praktiska förnuftsidéerna, ha L i p p
s och Rickert antagit ett "transcendent böra", och
Windelband karakteriserar religionen som "transcendent
lif". - Stundom fattas transcendent som motsatsen
till immanent (se d. o.). Transcendent är då för
medvetandet allt, som icke för närvarande är dess
egen bestämning, så väl den objektiva verkligheten
som det förflutna och det framtida. I motsats mot en
immanent teleologi (se T e l e o l o g i), vid hvilken
den ifrågavarande verklighetens eget väsen drifver
till sitt förverkligande, kan man kalla den teleologi
transcendent, där ändamålet antas vara något annat än
det ändamålsbestämda själft. - 2. I mat. kallar man
i allmänhet transcendent (såväl subst. som adj.) en
storhet, som ej kan bestämmas genom användning af
ett ändligt antal algebraiska operationer. Är den
transcendenta storheten en funktion af en eller flera
variabler eller parametrar, kallas den transcendent
funktion (se Funktion 4); ingå åter i
29 b. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
