- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
581-582

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Transformationsteori - Transformator - Transformera - Transfusion - Transgrediera - Transgression

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

581

Transformationsteori-Transöressiön

582

Transformationsteori, biol. Se D e s c e n d e
n s-teori.

Transformator (af lat. transfer mar e, förvandla)
1. Omformare, fys., en apparat, medelst hvilken en
elektrisk ström af hög spänning omvandlas i en sådan
af låg spänning, eller tvärtom. Dessa apparater
ha synnerligen stor praktisk betydelse, då det vid
transport af elektrisk energi på långa afstånd är
fördelaktigt att använda en så högspänd ström som
möjligt, medan man vid förbrukningen, t. ex. för
dragning af spårvagnar eller motorer, vid produktion
af elektriskt ljus, för elektrokemisk industri, vid
elektriska mätningar (se Elektricitetsmätare, sp. 212)
o. s. v., helst använder lågspända strömmar. Den
vanliga växelströmstransformatorn består af en
järnkärna, Fom, till förekommande af uppvärmning
och energiförlust genom s. k. foucault-strömmar
1. hvirfvelströmmar (se d. o.), är bildad af en knippa
sinsemellan isolerade järntrådar eller järnband,
kring hvilken finnas upplindade två trådspolar,
bredvid eller öfver hvarandra. För att erhålla
pålitlig isolation vid höga spänningar nedsänker man
spolarna i olja (s. k. oljetransformatorer). I den
ena af dessa (den primära spolen) inledes en elektrisk
växelström (primärströmmen), tagen från kraftkällan,
ur den andra (den sekundära spolen) uttages en andra
elektrisk växelström, afsedd för förbrukning. Om nu
antalet af primärspolens vindningar kring järnkärnan
är tio gånger så stort som sekundärspolens, så
blir spänningen i sekundärströmmen (ungefär)
tio gånger mindre än primärströmmens. Detta
förhållande mellan vindningstalen kallas
transformations-koefficient. Till gengäld blir
strömstyrkan i sekundärströmmen (nära) tio gånger
primärströmmens. Man förlorar likväl alltid några
proc. (vanligen 5 till 20) af den elektriska energien
vid träns-formationen. Järnkärnan är vanligen
sluten cir-

Fig. 1.

kelformad eller rektangulär; se fig. l, där P
betecknar primärspolarna och S sekundärspolarna samt
K kärnan, som består af ett paket af järnbleck af 0,3
å 0,5 mm. tjocklek - för att undgå foucault-strömmar
- skilda genom isolerande lager af papper eller
fernissa. Denna transformator säges vara af kärntyp
(se d. o.). Synnerligen effektiva äro transformatorer,
där järn-kärnan omger spolarna på båda sidor,
såsom i fig. 2. Dessa sägas vara af manteltyp
(se Manteltransformator). Transformatorer för
trefassfcrömmar bestå af tre i de båda ändarna

förenade järnkärnor, hvardera med två spolar. Fig. 3
framställer en sådan från Allmänna svenska elektriska
aktiebolaget i Västerås. Man kan äfven, fastän ej på
ett så enkelt sätt, traris-

vS

formera likriktade strömmar från en
spänning till en annan medelst så kallade
likströmstransformatorer. Större betydelse ha i
praktiken de apparater, genom hvilka växelström
förvandlas till likriktad ström eller likriktad ström
till växelström,

Fig. 3. Transformator för trefasströmmar.

växelströms-likströms-,
resp. likströms-växelströms-transformatorer. Vanligen
äro dessa s. k. roterande omformare (se d. o. och
Elektriska maskiner, sp. 290 och fig. 60
å sp. 291). Ett speciellt fall af sistnämnda
transformatorssort är den vanliga induktionsapparaten
(se d. o. och Induktionselektriska apparater samt
Röntgenteknik, sp. 190 och 193-194), där järnkärnan
vanligen är rak och en lågspänd likriktad intermittent
ström (för dylika strömmar äro slutna kärnor
olämpliga) af hög strömstyrka förvandlas i en högspänd
växelström af i medeltal ringa strömstyrka. Se också
Elektriska anläggningar, sp. 234. S.A-s. Transformera
(lat. transformäre), ombilda, om-förvandla; utföra
en algebraisk eller geome-

trisk transformation.

Transfusiön, fysiol. Se Blodöfverföring.

Transgrediéra (af lat. trarnsgredi), öfverskrida.

Transgressiön (lat. transgre!ssio, öfvergång,
öfverskridning), geol. Se Mosse, sp. 1200, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free