Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Transkontinentala järnvägar - Transkribera - Transkription - Translation - Translativus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viktigaste, men äfven nord-sydliga finnas eller
äro planlagda. Se t. ex.
Kap–Kairo-järnvägen, Pacifikjärnvägar, Sibiriska järnvägen,
Transandinska järnvägen, Transaustraliska järnvägen,
Trans-Sahara-banan.
H. W-k.
Transkribera (lat. transcribere], omskrifva,
afskrifva etc. Se Transkription.
Transkription (lat. transcriptio,
omskrifning). 1. Jur. Se Inteckning,
sp. 754. – 2. Mus., arrangemang för annat
instrument eller för annan besättning; parafras
eller fantasi (i synnerhet öfver operamelodier). –
3. Språkv. Omskrifning af texter (ord, satser) med
ett annat teckensystem än det, med hvilket det språk,
hvarpå de äro affattade, vanligen skrifves eller med
hvilket de faktiskt äro skrifna. Sådan transkription
kan vara af två slag: A) Translitteration, då
en med bokstafsskrift skrifven text (ord, sats)
återges bokstaf för bokstaf (lat. litera) med ett
annat teckensystem (alfabet) och samma tecken i
urskriften alltid omskrifves med samma tecken utan
hänsyn till dess betydelse i ett visst ord eller
en viss ställning. Så omskrifvas (transkriberas)
t. ex. i Nordisk familjebok ryska namn och boktitlar
med latinska bokstäfver; så tryckes för vissa ändamål
t. ex. sanskrit med latinska bokstäfver (i Aufrechts
uppl. af Rigveda, i språkvetenskapliga arbeten
o. s. v.) i st. f. med dēvanāgarityper. Omskriften
står till uttalet i alldeles samma förhållande som
urskriften. B) Fonetisk transkription, då texter,
satser eller ord, de må vara skrifna med bokstäfver
eller med annan skrift (t. ex. kinesisk ordskrift),
återges med ljudskrift (bokstäfver) efter uttalet,
utan hänsyn till urskriftens tecken. Så kan kinesiska
eller egyptiska skrifvas med latinska eller ryska
bokstäfver; så kan för den första undervisningens
behof t. ex. engelska eller franska återges med
strängt fonetisk skrift (d. v. s. uttalet betecknas)
i st. f. med den konventionella ortografien;
så kan man skrifva vulgärarabiska, persiska,
turkiska o. s. v. med latinska typer eller med andra
bokstäfver i st. f. med vanlig arabisk skrift; så
kan ett stycke svenskt folkmål, som är upptecknadt
med vanlig svensk ortografi (t. ex. i tidningar,
i populära arbeten, i Djurklous sagor) omskrifvas
efter uttalet med landsmålsalfabetet (se d. o.). För
sådan transkription förutsättes, att den, som utför
densamma, känner uttalet (kan riktigt tala språket
eller dialekten) eller skrifver efter någon, som kan
det. För fonetisk transkription användas särskilda
transkriptionsalfabet. Så motsvarar t. ex. det
latinska alfabetet icke det arabiska. Skall arabiska
skrifvas med latinska bokstäfver, måste därför det
latinska alfabetet kompletteras med tecken för sådana
arabiska bokstäfver, som i det vanliga latinska
alfabetet sakna motsvarighet. Ännu mindre räcka
de konventionella teckensystemen till för fonetisk
transkription, utan äfven de måste för sådant bruk
kompletteras. Sådan komplettering kan åstadkommas
på flera sätt: a) genom att använda öfverflödiga
bokstäfver i ny betydelse, t. ex. x för ty. ch, z
för fr. s i maison; b) genom att låta bokstafsgrupper
representera bokstäfver, t. ex. ph för grek. φ; c)
genom lån från andra stilsorter (stora bokstäfver
bland små, blandning af kursiv, antikva och fraktur
o. s. v.) eller andra alfabet, t. ex. inblandning af
grekiska typer i latinsk skrift (Ellis paleotypiska
alfabet, M. Müllers missionsalfabet; om t. ex. t får
betyda vanligt svenskt t-ljud, så kan det engelska
ljudet i början af think däremot tecknas med t,
T, þ, θ o. s. v.); d) genom diakritiska bitecken
(punkter, streck, bågar o. d.) öfver eller under de
vanliga bokstäfverna (t. ex. ṭ, å, ä, ą o. s. v.);
e) genom att bilda nya bokstäfver i analogi med dem
man förut har, t. ex. i landsmålsalfabetet (byggdt
på den vanliga latinska kursivskriften), i Sjögrens
ossetiska och Radloffs turkiska alfabet (båda byggda
på rysk antikva). Slutligen kan man för fonetisk
transkription f) bilda sig nya teckensystem, som äro
alldeles oberoende af de konventionella systemen,
t. ex. Bells "Visible speech".
– För vetenskapliga liksom för praktiska behof
skulle det vara synnerligen nyttigt, om alla kunde
ena sig om ett enda alfabet. Något allmänt kändt och
användt transkriptionsalfabet finnes emellertid ännu
ej, utan det ges en oändlig mängd system och förslag.
Jfr Fonetiska bokstäfver, Rättstafning och
Skrift.
1. A. L. 3. Lll. (Ad.N-n.)
Translation (lat. translatio), förflyttning (t. ex. af
reliker, se d. o., från en helgedom till en annan);
öfverflyttning, öfverlåtelse; öfversättning.
– Mek., parallellrörelse l. fortskridande
förflyttning. En kropp, K, har translation
i en rymd, R, eller i förhållande till
ett i R i hvila befintligt föremål, om sidorna
i hvarje triangel i K förbli parallella med
de lägen i R, som de hade vid rörelsens början
(se Rörelse). Härvid underförstås, att K är
antingen en stel, d. v. s. en till form och storlek
oföränderlig kropp, eller att ändringarna i
dessa afseenden äro af underordnad betydelse.
Translationen kan vara rätlinig eller kroklinig.
Den är rätlinig hos vagnskorgarna i ett bantåg,
som går på rak bana. De på horisontala tappar fritt
upphängda personkorgarna i vertikala karusellartade
nöjeshjul ha, bortsedt från eventuella
svängningar, cirkulär parallellrörelse,
under det att hjulen rotera. Jordens
rotationsaxel har i förhållande till solen, bortsedt
från nutationen (se d. o.), elliptisk translation,
i det att hvarje punkt af denna axel genomlöper
en elliptisk bana omkring solen, som befinner sig i
dess ena brännpunkt eller, rättare, innehåller
denna brännpunkt. Lodlinjen genom en flygmaskins
tyngdpunkt har kroklinig parallellrörelse, och detta
gäller, huru invecklade de af maskinen beskrifna
kurvorna än äro. – Anmärkas må, att i den ofta använda
formuleringen: en kropp har parallellrörelse,
då den rör sig parallellt med sig själf, utsäges
icke det, som menas. En kropp rör sig nämligen
alltid parallellt med sig själf, ity att den icke
kan röra sig ifrån sig själf. – Translatorisk
rörelse, fys., framåtskridande rörelse, i motsats
till vibratorisk rörelse (fram och tillbakagående
rörelse kring ett gifvet eller tänkt jämviktsläge).
O. E. W.
Translativus, språkv., kasus i finska nominas
deklination, ändelse -ksi eller i adverb -s, urspr.
lokalkasus med betydelsen "till": ulo-s "ut", numera
temporalkasus: neljä-ksi päivä-ksi "för fem dagar",
eller uttryckande "förvandlad till": (tuli)vanha-ksi
"(han blef) gammal".
K. B. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
