- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
609-610

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Transvaal - Transvectio - Transversal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla försök att få T. anslutet till en från Kapstaden
planerad sydafrikansk tullunion. Däremot sökte han
få direkt järnvägsförbindelse genom Swasiland till
en hamn vid Kosi bay i Tongaland, men brittiska
regeringen fordrade som villkor härför bl. a. T:s
anslutning till en tullunion, och en härom 1890
ingången konvention kom till följd af T:s missnöje med
detta villkor aldrig att få gällande kraft. Däremot
medgaf brittiska regeringen (1894), att Swasiland
ställdes under T:s beskydd och förvaltning. Om T:s
misslyckade försök att n. om Limpopo upprätta en
fristat i Mashonaland se Syd-Afrika, sp. 1359. Med
Oranjefristaten, där efter president Brands död 1889
den engelskvänliga riktningen förlorat i inflytande,
afslöt T. 13 mars s. å. ett fördrag om ömsesidig
hjälp mot hot eller anfall utifrån, dock med förbehåll
för den stat, hvars hjälp begärdes, att vara fritagen
från biståndsplikt, om den kunde uppvisa, att den
hjälpbegärande statens sak ej var rättvis. – Tvisterna
med invandrade "uitlanders" började 1890, då som
rösträttskvalifikation stadgades 10 års bosättning
i landet efter enrolleringen i fältkornetternas
mantalslängder. Mot detta stadgande vände sig
en reformrörelse, som 1892 fick sin medelpunkt i
den af Ch. Leonard stiftade föreningen Transvaal
national union
, hvars program var förvärfvande med
lagliga medel af lika rätt för alla medborgare i
T. Till rösträttstvisten kom 1894 en ny konflikt om i
T. boende brittiska undersåtars militära tjänsteplikt
vid expeditioner mot skattevägrande infödingar (andra
utlänningar hade genom fördrag fritagits därifrån). En
ny rösträttslag s. å. ökade bosättningsperioden
till 14 år och tillade en rad ytterligare villkor,
som gjorde rösträtts medgifvande helt beroende af
regeringens godtycke. Den framkallade den första
rösträttspetitionen (aug. 1895), undertecknad
af 35,483 uitlanders. Hösten s. å. inträffade en
svår konflikt med brittiska regeringen, vållad af
Krügers åtgärd (1 okt.) att spärra färjställena
öfver Vaalfloden för import af öfver hafvet komna
varor, en åtgärd, som åsyftade att tvinga importen
öfver till Delagoa-bay-ruten och det holländska
monopolbolagets järnväg. Brittiska regeringen
protesterade med stöd af Londonkonventionen, och
inför ett direkt krigshot nödgades Krüger ge vika
och upphäfva afspärrningen (5 nov.). – Alla dessa
konflikter jämte det för grufindustrien, både de
rika bolagen och deras arbetare, oerhördt fördyrande
monopolsystem i fråga om förnödenhetsvaror, som T:s
regering tillämpade, hade i Johannesburg framkallat en
våldsam upphetsning och planer att på revolutionär
väg genomdrifva det vidtgående reformprogram
Transvaal national union uppställt. Till stöd för
dessa sträfvanden och till skydd för grufvorna i
händelse af inbördeskrig samlades i hemlighet – efter
aftal mellan reformrörelsens ledare, grufindustriens
största intressenter och Kapkoloniens premiärminister
Cecil Rhodes – vid T:s östra gräns en liten väpnad
skara. Denna öfverskred under doktor Jamesons (se
d. o.) befäl mot aftalet i förtid (29 dec. 1895)
T:s gräns ("Jameson’s raid"), hvarigenom hela
revolutionsplanen misslyckades (se härom närmare
Syd-Afrika, sp. 1359–60). Jameson måste kapitulera
(2 jan. 1896), reformrörelsen i Johannesburg
förlamades, och dess ledare ställdes under åtal
för högförräderi. Brittiska regeringen, med
orätt misstänkt för att ha planerat eller gynnat
öfverfallet, kunde nu ej åtaga sig uitlanders’ sak,
och T:s regering behärskades sedan dess af outrotlig
misstro mot den brittiska för planer mot republikens
tillvaro, hvarjämte den genom kejsar Vilhelms
lyckönskningstelegram (3 jan.) till Krüger förleddes
att tro på tysk hjälp vid framtida konflikter med
brittiska riket. Krüger afböjde därför (april)
brittiske kolonialministern Chamberlains inbjudan till
honom att besöka London för förhandling om att ersätta
1884 års konvention med en ny, alla tvisteämnen
täckande uppgörelse. – Om de närmast följande årens
konflikter se Syd-Afrika, sp. 1360–61. Det relativt
reformvänliga oppositionsparti, som börjat vinna
inflytande äfven på boerhåll, blef genom 1895–96 års
händelser maktlöst, och Krügers omedgörlighetspolitik
var nu enrådande; han omvaldes febr. 1898 för fjärde
gången med stor röstöfvervikt till president. Ny
jäsning i Johannesburg vållades genom det af polismän
(dec. 1898) begångna dråpet på en brittisk undersåte,
T. Edgar, och jan. 1899 ingrep brittiska regeringen
mot det nya monopolet på sprängämnen såsom stridande
mot Londonkonventionen. En ny uitlander-petition,
undertecknad af 21,000 brittiska undersåtar i T.,
gjorde (mars) rösträttsfrågan åter brännande,
petitionen vann stöd hos Syd-Afrikas high
commissioner, sir A. Milner, och denne gjorde ett
försök att vid ett möte med Krüger i Bloemfontein
(31 maj–5 juni) få till stånd en vänskaplig
uppgörelse. Den notväxling, som följde mellan London
och Pretoria, blef under sommaren allt skarpare
och åtföljdes på ömse sidor af rustningar. Omsider
afbröt T:s regering förhandlingarna genom ett
ultimatum 9 okt., och två dagar senare inträdde
officiellt krigstillståndet. Om krigshändelserna
och fredsuppgörelsen 1902 se Boer-kriget. –
Krigets resultat blef, att T. upphörde att vara en
själfständig stat; om dess öden efter annekteringen
se Syd-Afrika, sp. 1361–64. För litteratur till T:s
historia se bibliografier till art. Boerkriget och
Syd-Afrika.
V. S-g.

Transvectio, lat. Se Romerska riket, sp. 752.

Transversal (af lat. transve’rsus, gående på
tvären), som går tvärs eller snedt öfver. 1. Fys. Se
Transversaldelning. - 2. Mat., en linje, som skär
ett system af andra linjer. Om systemet utgöres af
tre räta linjer, som bilda en triangel, eger ett
anmärkningsvärdt förhållande rum mellan de 6 stycken,
hvari triangelns sidor eller deras förlängningar
delas af en transversal. Produkten af tre icke
sammanstötande delar är nämligen lika med produkten
af de tre öfriga. Denna viktiga sats, som med en
obetydlig modifikation gäller äfven för sfäriska
trianglar, kallas stundom efter sin upptäckare, den
grekiske matematikern Menelaos (l:a årh. e. Kr.),
Menelaos’ teorem. Den användes af Ptolemaios
som grundval för den sfäriska trigonometrien
och spelade hos araberna en viktig roll under
namnet figur a cata. Man kan f. ö. använda satsen
äfven för att på ett enkelt sätt bevisa, att de
tre höjderna i en triangel träffas i en punkt.
2. d- F.)

29 b. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free