Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treeninghet - Trefa - Trefaldighet - Trefaldighetsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
romersk-katolska och de protestantiska kyrkornas
uppfattning. Augustinus drog ut till sin spets
konsekvenserna af den mening, som Athanasios
förfäktat under den arianska striden; och det långt
efter bådas död, i slutet af 5:e årh. författade
Symbolum athanasianum, som gör tron på den
däri framställda uppfattningen af treenigheten
till villkor för saligheten, är ett resultat af
Augustinus’ spekulation. – De bibelställen, som ligga
till grund för treenighetsläran, äro hufvudsakligen
instiftelseorden till döpelsen i Matt. 28: 19 samt den
s. k. apostoliska välsignelsen i 2 Kor. 13: 13. Det
oäkta stället i 1 Joh. 5: 7 om "de tre vittnena i
himmelen" har också ofta fått tjäna som dogmatiskt
bevisningsställe. Men därjämte ha de bibelställen,
som tillägga både Sonen och den Helige ande gudomliga
namn, egenskaper och handlingar, varit afgörande för
den kyrkliga tron på Fadern som den förste personen,
Sonen som den andre personen och den Helige ande som
den tredje personen i gudomsväsendet. Det kyrkliga
tänkandet har nämligen ej kunnat stanna därvid,
att Gud endast i sitt förhållande till världen
uppenbarat sig på tre olika sätt, nämligen som fader
i skapelsen och försynen, som son i återlösningen
och som helig ande i helgelsen (eller återlösningens
tillämpning), utan har häraf dragit den slutsatsen,
att detta Guds trefaldiga uppenbarelsesätt (den
s. k. "transcendenta eller ekonomiska treenigheten")
måste ha en motsvarighet i en trehet i Guds väsen
(den s. k. "immanenta treenigheten", treenigheten i
egentlig mening). Omöjligheten att adekvat uttrycka
treenighetsförhållandet i Guds väsen betonade redan
Augustinus, särskildt framhållande bristfälligheten
och det för tanken lätt vilseledande i uttrycket
"tre personer", försvarligt endast genom språkets
brist på ett mera adekvat uttryck. Att f. ö. alltifrån
äldsta till nuv. tid treenighetsläran uppfattats och
framställts på många olika sätt af enskilda teologer
och teologiska skolor ligger i sakens natur. Den
ortodoxa högern har därvid stått på det athanasianska
symbolums ståndpunkt och den rationalistiska vänstern
på de gamle "modalisternas". Ehuru grekisk-katolska
kyrkan räknar äfven symbolum athanasianum bland sina
bekännelseskrifter, har dess dogmatiska uppfattning
af treenigheten en subordinatiansk anstrykning,
ett gammalt arf från den österländska kyrkans
store kyrkolärare Origenes. Om motståndare till
treenighetsläran se Antitrinitarier och Triteism.
 |
| Heliga treenigheten, målning af P. P. Rubens. (München, gamla pinakoteket.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
