- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
657-658

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre kronor - Trekropparsproblemet - Treks - Trekvarts blod - Trelandshörnet - Trélat, Ulysse - Trelawny, sir Jonathan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

657

Tre kronor-Trelawny

658

Tre kronor. 1. Bild i svenska riksvapnet (se d. o.),
- 2. Namn på tornet (Kärnan) i det gamla Stockholms
slott (se d. o.). - 3. (Da. Tre-kröner] Sjöbatteri
vid Köpenhamn (se d. o., sp. 662, och karta).

Trekropparsproblemet kallas uppgiften att - då man har
gifna tre kroppar (eller rättare materiella punkter)
af vissa bestämda massor, hvilka kroppar i ett visst
gifvet ögonblick intaga vissa bestämda lägen och ha
vissa bestämda hastigheter samt inverka på hvarandra
enligt Newtons attraktionslag - matematiskt framställa
deras rörelser så, att deras lägen och hastigheter
för hvarje godtycklig tidpunkt kunna beräknas. En
i alla afseenden fullständig lösning till detta
allmänna problem har man icke lyckats finna. Däremot
ha vissa specialfall kunnat fullständigt utredas. Hit
höra först två fall, då massorna kunna ha godtyckliga
värden, nämligen 1) då kropparna vid rörelsens början
befinna sig på samma räta linje på vissa, af massornas
värden betingade af stånd och vidare hastigheterna vid
rörelsens början äro vinkelräta mot föreningslinjen
samt ha vissa bestämda värden, som stå i beroende
af massornas storlek: kropparna förhålla sig då i
hvarje följande ögonblick på alldeles samma sätt som
vid rörelsens början, och deras banor bli (såsom i
tvåkropparsproblemet) koniska sektioner, samt 2) då
kropparna vid rörelsens början befinna sig i spetsarna
af en liksidig triangel och deras hastigheter äro på
speciellt sätt afpassade: de fortfara då att bilda
en (under loppet af rörelsen till läge och storlek
föränderlig) liksidig triangel, och ba-noraa bli
äfven i detta fall koniska sektioner. Viktigast med
afseende på sina tillämpningar i naturen är emellertid
det specialfallet, då två af massorna äro mycket små i
förhållande till den tredje ("centralkroppens"). Detta
fall eger stor betydelse, emedan rörelserna inom vårt
solsystem kunna återföras därpå och emedan det medger
matematisk behandling, äfven om begynnelsetillstånden
äro fullt godtyckliga. Låt m och ml vara de båda
små kropparna och M den större (centralkroppen). För
bestämning af t. ex. m:s rörelse bortser man först
från ml; m:s rörelse är då en konisk sektion med
M som fokus. Emedan massan ml är liten, kommer
den verkliga rörelsen (åtminstone om icke oerhördt
långa tider afses) att endast obetydligt afvika från
rörelsen i denna koniska sektion, och afvikelserna,
som benämnas perturba-tioner 1. störingar (se d. o.),
kunna matematiskt härledas i form af oändliga serier,
sammansatta af termer af formen a cos nt eller 6
sin nt, där t betyder tiden samt a, b och n äro
konstanter. Dessa serier konvergera, d. v. s. att
de termer, af hvilka de äro sammansatta, bli allt
mindre, ju längre man går fram i serien. Till sist
bli de så små, att våra observationsmedel icke
räcka till att iakttaga motsvarande belopp. Vid den
praktiska användningen reducera sig således dessa
serier till ändliga uttryck. Icke förty måste man
i allmänhet medtaga ett mycket stort antal termer,
växlande alltefter förhållandena. För åter-gifvandet
af månens rörelse gestaltar sig saken vidlyftigast;
för planeterna blir beräkningen kortare. Man erhåller
en föreställning om svårigheten af dessa uppgifter t,
ex. däraf, att de ter-

mer, som framställa månens longitud, enligt
Delau-nays teori, utfylla icke mindre än 173 tryckta
kvartsidor. Utförandet af dessa störingsräkningar
underlättas däraf, att planeterna och månarna
samtliga röra sig i nästan cirkelformiga banor
och att dessa banor i allmänhet ligga nästan i
samma plan, eller att m. o. a. excentriciteterna
och in-klinationerna äro små. Viktiga bidrag till
det allmänna trekropparsproblemets matematiska
behandling ha under senare tid lämnats af Delaunay,
Newcomb, Bruns, Gyldén, Lindstedt, Poincaré,
Painlevé, Bohlin och v. Zeipel. Den finske
astronomen K. F. Sundman har i några arbeten,
hvilkas hufvudresultat sammanfattats i hans berömda
afh. "Memoire sur le probléme des trois corps" (1912),
gett en i viss mening allmän lösning af problemet.
K. B. (B-d.)

Treks. Se B o er folk et, sp. 872.

Trekvarts blod, husdjurssk. Se Korsning l, sp. 1094.

Trelandshörnet, det s. v. om Dorna Vatra mellan
Siebenburgen och Moldau inskjutande hörnet af
Galizien. Inom T. utkämpades under Världskriget,
särskildt i sept. och okt. 1916, heta strider mellan
österrikisk-ungerska trupper å ena och rysk-rumänska
å andra sidan. L. W:sonM.

Trélat [-lä], Ulysse, fransk politiker och
läkare, f. 1795 i Montargis, d. 1879 i Mentone,
blef med. doktor i Paris 1821, var på 1820-talet
en ifrig deltagare i hemliga politiska sällskap och
stred under julidagarna 1830 på folkets sida. Han var
därefter en af den liberala oppositionens huf-vudmän
och redigerade i Clermont tidningen "Le patriote
du Puy-de-Döme". T. utnämndes 1838 till läkare vid
Salpétriére-hospitalet i Paris. Under revolutionen
1848 sattes han af provisoriska regeringen till
generalkommissarie öfver fyra departement, blef
kort därefter mar i Paris och öfverstelöjtnant
vid nationalgardet, invaldes i Konstituerande
nationalförsamlingen, hvilken valde honom till sin
vicepresident, och var 12 maj-18 juni 1848 minister
för de offentliga arbetena. Han återgick snart
till sin läkarbefattning och utnämndes 1872 till
professor vid medicinska fakulteten i Paris. 1871-74
var T. medlem af Paris’ municipalråd och dess
ålderspresident. T. författade åtskilliga medicinska
arbeten, bl. a. Recherches historiques sur la folie
(1839) och La folie lucide (1861). - T:s son Ulysse
T., f. 1828 i Paris, d. där 1890, var öfverkirurg vid
Charité-sjukhuset i Paris och professor i kirurgisk
klinik vid medicinska fakulteten i Paris. Bland hans
arbeten märkes Sur la nécrose phosphatée (1874).
(V. S-g.)

Trelawny [trilå’ni], sir Jon ät ha n, engelsk
prelat, f. 1650, d. 1721, studerade bl. a. vid
Christ Church i Oxford, gjorde Jakob II god tjänst
under Monmouths uppror och blef biskop af Bristol
1685. Han stod på Jakobs sida till 1687, men 1688
undertecknade han petitionen mot den af konungen
utfärdade andra indulgensförklarin-gen och insattes
i Tower tillsammans med ärkebiskop Sancroft och fem
andra biskopar. Olika meningar finnas, om han deltog
i Vilhelms af Ora-nien inkallande. Jakob II hade sökt
återvinna honom genom att utnämna honom till biskop
af Exeter; men T. fick stadfästelse af Vilhelm III
och gaf i olikhet med sina fem medbiskopar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free