Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåriga kriget - Tretton - Trettondagsafton - Trettondedag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1653, 1855–59), S. Pufendorf, "Commentariorum
de rebus Suecicis libri XXIV" (1686), L. van
Aitzema, "Saken van staet en oorlogh, in ende
omtrent de Vereenigde Nederlanden" (12 dlr,
1657–68), Slange-Gram, "Kong Christian den
fierdes historie" (1749; äfven i utvidgad tysk
uppl.); C) modernare öfversikter: kompilatoriska
arbeten af F. v. Soden och A. Cronholm; bland
mera genomförda framställningar: G. Droysen,
"Gustaf Adolf" (2 bd, 1869–70; starkt tidsfärgad),
S. R. Gardiner, "The thirty years’ war"
(1874), A. Gindely, "Geschichte des dreissigjährigen
krieges" (3 bd, 1882–84) och O. Klopp,
"Der dreissigjährige krieg bis zum tode Gustav
Adolfs 1632" (dlr 1–3: 1–2, 1891–96; med
katolsk tendens) samt framför allt M. Ritters
"Deutsche geschichte im zeitalter der gegenreformation
und des dreissigjährigen krieges" (3 dlr,
1889–1908), ett på den vidsträcktaste
litteraturkännedom och ingående egna forskningar hvilande
arbete. – Viktiga, tills vidare dock blott för krigets
förhistoria och dess första år är den bredt anlagda
publikationsserien "Briefe und acten zur geschichte
des dreissigjährigen krieges in den zeiten des
vorwaltenden einflusses der Wittelsbacher" (utg. af
Die historische commission bei der königlichen
academie der wissenschaften i München) samt därtill
anknutna forskningar och undersökningar (af M.
Ritter, F. Stieve m. fl.). Hufvudarbeten rörande
Danmarks roll i kriget äro J. O. Opel, "Der
niedersächsisch-dänische krieg" (3 dlr; 1872–94), J. A.
Friedericia, "Danmarks ydre politiske historie" I
(1629–35; 1876), och D. Schäfer, "Geschichte von
Dänemark", 5 (1902), hvarjämte den omfattande
litteraturen öfver habsburgarnas maritima planer
bör beaktas. Rörande Gustaf II Adolf och det
tyska kriget se, utom de stora svenska
källpublikationerna, afh. af Sv. Fr. Hammarstrand (se
denne), M. G. Schybergson, "Underhandlingarna
om en evangelisk allians åren 1624–1625" (1880)
och "Sveriges och Hollands diplomatiska förbindelser
1621–30" (1881), samt N. Ahnlund, "Gustaf
Adolf inför tyska kriget" (1918) jämte därtill
anslutna uppsatser i "Hist. tidskr.", K. Th. Odhner,
"Om orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i
Trettioåriga kriget" (1882), K. Wittich, "Magdeburg,
Gustav Adolf und Tilly" (1874; grundläggande
för fälttåget 1630–31), samt W. Struck, "Gustav
Adolf und die schwedische satisfaktion" (1899),
uppslagsgifvande för de till vinnande af inblick i
Gustaf II Adolfs planer syftande forskningar i
hans tyska förbundssystem, som fortsatts af J.
Kretzschmar ("Gustav Adolfs pläne und ziele
in Deutschland und die herzöge zu
Braunschweig und Lüneburg", 1904), M. Ritter
("Gustav Adolfs pläne und ziele in Deutschland
und die herzöge zu Braunschweig und Lüneburg";
i "Göttingische gelehrte anzeigen", 1905) och
B. Boëthius ("Svenskarna i de nedersachsiska och
westfaliska kustländerna juli 1630–nov. 1632",
1912, samt uppsatser i "Hist. tidskr."). Om den
lika omfattande som betydelsefulla Wallenstein-litteraturen
se Wallenstein. Tiden efter
Gustaf II Adolfs död är, frånsedt Wallenstein-forskningen,
vida mindre behandlad. Af grundläggande
betydelse är här W. Struck, "Johann Georg
und Oxenstierna" (1632–35; 1899), där dock
skillnaden mellan Gustaf II Adolfs och Oxenstiernas
politik ej tillräckligt beaktats. Den nyaste
utförliga skildringen af krigshändelserna återfinnes
i G. Björlin, "Johan Banér" (3 dlr, 1908–10).
För litt. om Westfaliska freden redogöres under
d. o.
J. F. N. (B. B–s.)
Tretton, Trettontalet. Se Talsymbolik, sp. 372.
Trettondagsafton. Se Trettondedag jul.
Trettondedag jul l. Trettondagen, den
trettonde dagen efter juldagen, d. v. s. 6 januari.
Då juldagen ej medräknas, blir 6 jan. den tolfte
dagen efter juldagen, och i den äldre svenskan
heter den ock såväl þrættandi dagher som Tolfti
dagher (iula), liksom den i England kallas än
Twelfthday, än Epiphany (dagarna mellan jul och
Trettondagen kallas i Tyskland die Zwölften).
Trettondagen utgör den kyrkliga afslutningen af
julhögtiden. Dess äldsta namn var Epifaniadagen
(se Epiphania och Teofani), och denna
blef kyrklig högtidsdag redan i 3:e årh. I likhet
med den äldre österländska kyrkan firar grekiska
kyrkan ännu denna dag till minne af Kristi dop.
Äfven inom västerländska kyrkan firades dagen i
början som Kristi dopdag (däraf namnet Balneatio),
men därmed förband kyrkan tillika minnet af hans
uppenbarelse (”epifani”) för hednavärlden,
representerad af de tre vise männen l. de s. k. ”helige
tre konungar” (däraf dagens forna svenska namn:
Heliga tre konungars dag, liksom den i Frankrike
heter les Rois l. le jour des Rois, i Tyskland
Heilige drei könige l. Dreikönigstag, i Danmark
Helligtrekongersdag o. s. v.). Under loppet af
medeltiden blef i Västerlandet dagen uteslutande
helgad åt detta senare minne, hvilket ännu är
fallet inom romersk-katolska och lutherska kyrkan,
hvarför dagen där betraktas som ”missionssöndag”
(i Norge och Danmark firas den likväl ej med
gudstjänst). – På samma gång Trettondagen
afslutar den egentliga julhögtiden, börjar den en
särskild afdelning af kyrkoåret, trettondagstiden
l. epifanietiden, julens efterfirningstid (till fastan),
innefattande utom Trettondagen 6 söndagar efter
Trettondagen, af hvilka dock alla endast då kunna
firas, när påskdagen infaller så sent som på någon
af dagarna 22-25 april. – Aftonen före Trettondagen
kallas Trettondagsafton.
J. P.
Under medeltiden firades Trettondagens högtid
med ett litet s. k. mysterium, ett skådespel, som
uppfördes i kyrkorna och bestod däri, att tre
präster, klädda i kunglig skrud och åtföljda af
tjänare, som buro förut hopsamlade skänker, gingo
fram genom kyrkan, vägledda af den öfver altaret
strålande ”betlehemsstjärnan”. Under denna
befunno sig tvenne män, som frågade dem, hvem
de sökte, och då de tre konungarna, svarade, att
de sökte den nyfödde Jesus, drogs ett förhänge
undan, och ett barn visade sig, för hvilket de då
nedföllo och offrade. Småningom förändrades detta
gamla kyrkobruk därhän, att prästerna eller deras
underordnade, i st. f. att af vakta skänkerna i
templet, gingo omkring med ”stjärnan” och sökte
erhålla dem direkte i husen. Efter reformationen
öfvergick seden till skolungdomen och till de yngre
bland det egentliga folket i form af det lilla
skådespel, som under namn af trettondagsstjärnan
bibehöll sig ända in i slutet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
