Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 703-704 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trianon - Triarii - Triarki - Triarthrus - Trias - Triasiska porten - Trias-systemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla slottet, efter ritningar af Gabriel, är två
våningar högt (dessutom en undervåning).
Marie-Antoinette uppehöll sig där med förkärlek. I
den i engelsk stil anordnade parken lät hon 1782
f. anlägga en landtgård (med kvarn, ladugård,
mjölkkammare m. m.), där hon och hennes hofdamer
lekte landtlif. 1785 upplät drottningen dessa
hus till bostäder åt fattiga familjer. Under
revolutionen blef denna del af Trianon en offentlig
förlustelseplats. Napoleon I återställde slottet för
kejsarinnan Marie-Louises räkning, dess inre är enkelt
och smakfullt. Parkens kiosker, grottor, kaskader
äro försvunna, men de små landthusen kvarstå som ett
historiskt minne. Jfr P. Favier, "L’architecture
et la décoration aux palais de Versailles et des
Trianon" (planschverk 1899).
J. M-r. (G-g N.)

Triarii (lat., af tres, tre) bildade den tredje träffen i
den romerska legionens manipularuppställning (se
fig. och Legion). Triarierna utgjorde



under puniska krigens tid (264–146 f. Kr.) 600 man,
indelade i 10 maniplar och 20 centurier (om 30
man). De voro de till tjänstetid äldste soldaterna
och användes förnämligast som reserv. Livius
beskrifver, huru de, medan de båda främsta träffarna
(hastati och principes) aktivt deltogo i striden,
höllo sig färdiga vid sina fanor, med vänstra benet
framsträckt, skölden hvilande på skuldran och lansen
nedstött i marken med uppåtvänd spets. Enligt
en annan uppfattning lågo triarierna på knät
skyddade af skölden; på kommandoropet: Surgite
reste de sig och togo kvarlefvorna af de båda
första härarna mellan sig. När de behöfde ingripa,
var fara å färde (däraf uttrycket res ad triarios
redit, "nu beror det på triarierna"). De voro
legionens mest pröfvade krigare samt bestämde
tonen och andan inom densamma. Sedan efter
Marius’ tid kohorttaktiken efterträdt den äldre
manipulartaktiken, bildade triarierna icke någon
särskild träff, utan voro fördelade på kohorterna
jämte de öfriga åldersklasserna. Jfr Legion.
R. Tdh.*

Triarki (af grek. tri-, trefaldt, och arche, välde),
tremannavälde, triumvirat (se d. o.). Jfr Biarki.

Triarthrus, paleont., trilobitsläkte, förekommande i
undersilur. I Nord-Amerikas undersilur har man i Utica
shales vid Rome i staten New York funnit en mängd
exemplar af arten T. Becki, synnerligen väl bevarade
i svafvelkis i en svart skiffer. Paleontologen Charles
Emerson Beecher (f. 1856, d. 1904, professor vid Yale
university, New Haven, Conn.) lyckades på grundval
af detta material betydligt utvidga vår kännedom om
trilobiternas (se d. o.) organisation. Nämnda art (se
fig. 3 i art. Trilobiter) och närstående
former förekomma också i Sverige, i Jämtlands
undersilur.
K. A. G.

Trias (lat.; grek. trias). Se Triad och
Trias-systemet (där redogörelse lämnas
för det hit hänvisade ordet keuper). – Om ordets
betydelse på det politiska området (trias-idén,
trias-politiken) se Maximilian, sp. 1322, och
Tyskland.

Triasiska porten. Se Aten, sp. 318.

Trias-systemet (Trias-formationen, ofta endast
Trias), geol., det äldsta af de mesozoiska systemen,
har erhållit sitt namn ("det tredelade systemet",
af lat. tri’as, tretal) däraf, att det i mellersta
Tyskland är utbildadt i tre skarpt skilda geologiska
etager, som kallats brokig sandsten, musselkalk och
keuper, och att denna tredelning länge ansågs som för
detta system karakteristisk. Trias-systemet är dock
ej ens öfverallt i mellersta Europa utveckladt på
detta sätt. Mot v. försvinner musselkalken, under det
att den mot ö. förtränger de båda andra etagerna. I
Östalperna antar detta system så h. o. h. från det
medeltyska utbildningssättet afvikande karaktärer,
att man måste hos detsamma urskilja två olika
utbildningssätt, som kallats det medeleuropeiska
och det alpina. Den medeleuropeiska utbildningen
af trias kännetecknas af bildningar från grunda haf
och instängda hafsarmar, som delvis öfvergått till
bräckt och sött vatten, medan den alpina utbildningen
företer aflagringar från öppet haf, af synnerligen
omskiftande karaktär. – Trias-systemets flora utgöres
hufvudsakligen af skafgräs, tillhörande släktet
Equisetum, ormbunkar, cykadofyter (Pterophyllum,
Zamites, Nilssonia m. fl.) och barrträd (Voltzia
m. fl.), hvarjämte alger (t. ex. Gyroporella
och Bactryllium) här och där uppträda i stor
mängd. I trias-systemets fauna spela spongier,
foraminiferer och koraller en underordnad roll. Bland
echinodermerna är det nästan endast krinoidsläktet
Encrinus, som är af geologisk vikt. Bryozoer saknas så
godt som h. o. h., hvaremot brachiopoder (Terebratula,
Retzia och Spiriferina) lämna viktiga ledformer. Bland
musslorna må nämnas arter af Pecten, Lima, Gervilleia,
Megalodon, Myophoria, Monotis, Halobia och
Daonella. Äfven snäckorna äro representerade af
flera former. Bland cefalopoderna märkas de sista
representanterna för Orthoceras, arter af Nautilus,
såväl ceratiter som äkta ammoniter samt de första
belemnitiderna, tillhörande släktet Aulacoceras. Af
leddjuren är nästan endast fyllopodsläktet Estheria
(se d. o.) af geologisk vikt. Fiskfaunan utgöres dels
af ganoider med föga heterocerkt utbildad stjärt och
små fjäll (Gyrolepis, Semionotus), dels af lungfiskar
(Dipnoi), såsom Ceratodus, samt af broskfiskar,
mest kända genom sina tänder, såsom Acrodus, Hybodus
m. fl. Benfiskar saknas h. o. h. Bland groddjuren
märkas labyrintodonter, såsom Mastodonsaurus (se
d. o.) och Chirotherium, den sistnämnda endast
känd genom spåraftryck i den brokiga sandstenen;
bland kräldjuren: krokodiler (t. ex. Belodon),
den egendomliga gruppen Theromorpha (se d. o.) med
bl. a. ordningarna Pareiasauria och Anomodontia (se
d. o.), hafsödlor (Enaliosauria), såsom Nothosaurus
och Placodus, dinosaurier (t. ex. Zanclodon) samt
egentliga ödlor (t. ex. Telerpeton). I gränslagren
mellan trias och jura har man i Mellan-Europa funnit
isolerade tänder, beskrifna under namnen Miorolestes
(se d. o. och Multituberculata) och Triglyphus,
hvilka äro de äldsta i Europa funna däggdjuren;
de föras antingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>