Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trier - Trier, Ernst - Trier, Herman Martin - Trierarki - Triest - Trieste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frankerna, förenades med Austrasien och kom 870
till Tyskland. Liksom sin förebild Rom fick
T. en ny tid af välstånd och makt som säte för
kurfursten-ärkebiskopen. Konst och vetenskap
omhuldades i klosterskolorna, och ett universitet
stiftades 1473, som egde bestånd till 1797. 1512 hölls
i T. en riksdag, där Tyska rikets kretsförfattning
definitivt ordnades. 1794–1814 var T. hufvudstad
i franska dep. Sarre. Sedan 1814 har det tillhört
Preussen. Under Världskriget bombarderades T. af
franska flygare sex gånger 1915–17 samt af engelska
tio gånger 1918. Det besattes af de allierade på grund
af vapenstilleståndsvillkoren 11 nov. 1918. Där
sammanträdde i dec. s. å. internationella
vapenstilleståndskommissionen (som arbetade i Spa) och
beslöt stilleståndets förlängning till 17 jan. 1919,
de allierades rätt att, om så befanns nödigt,
besätta den neutrala zonen på högra Rhenstranden från
Köln till holländska gränsen och att tyskt tonnage
(21/2 mill. ton) skulle ställas till förfogande för
Tysklands provianteriug under ententens kontroll. –
3. Ärkebiskopsstift och andligt kurfurstendöme i det
gamla Tyska riket. 8,314 kvkm. Omkr. 300,000 inv. Det
bestod af biskopsstiften T. och Koblenz. Biskoparna
i Metz, Toul och Verdun samt sedan 1777 i S:t Dié
och Nancy voro suffraganer under T. Ärkebiskopen var
till rangen den andre andlige kurfursten i Tyska
riket och bar titeln "det heliga romerska rikets
genom Gallien och konungariket Arelat ärkekansler
och kurfurste". Stiftet uppges ha bildats i 1:a
årh. e. Kr., men den äldste kände biskopen är
Agricius, omkr. 314. På 800-talet synes det ha blifvit
ärkebiskopsstift. Bland framstående ärkebiskopar
räknas Balduin af Luxemburg (1307–54), Henrik
VII:s broder, och Rikard af Greiffenklau (1511–31),
och den siste var Klemens Wenzel af Sachsen
(1768–1802). Stiftsområdet på vänstra Rhenstranden togs af
fransmännen 1794, och återstoden sekulariserades 1803
till förmån för fursten af Nassau-Weilburg. Efter
Napoleons fall förenades stiftets gamla område med
Preussen. Ett nytt biskopsstift bildades 1821, hvars
gränser nära sammanfalla med det gamlas och hvars
innehafvare är suffraganbiskop under ärkebiskopen i
Köln. Litt.: Leonardy, "Geschichte des trierischen
landes und volkes" (1871), Marx, "Geschichte des
erzstifts T." (1858–64), Hettner, "Das römische
T." (1880), och Palustre, "Le trésor de Trèves"
(1886).
1–3. (E. A-t.)
Trier, Ernst, dansk folkhögskoleföreståndare, f. 23
jan. 1837, d. 29 dec. 1893, var af judisk börd, men
döptes som litet barn. 1863 blef han teol. kandidat
och hade tidigt h. o. h. slutit sig till
grundtvigianismen, var under 1864 års krig frivillig
"feltdegn" och .grundlade 1865 en folkhögskola i
Vallekilde i Odsherred. Den blef en af de mest besökta
i sitt slag, och där utvecklades ett mycket säreget
lif; svensk gymnastik infördes tidigt, och 1882
bildades en frikyrklig församling ("valgmenighed").
E. Ebg.
Trier, Herman Martin, dansk pedagog, politiker, f. 10
maj 1845 af judisk släkt, filos, kandidat 1863,
slog sig på studiet af pedagogik samtidigt med,
att han undervisade i högre skolor. Han slöt sig
snart till brandesianismen och utgaf skriftserien
"Kulturhistoriske personligheder" (3
bd, 1876-79), hvaraf han själf behandlade
Beetho-ven, Lessing, Leonardo da Vinci, Pestalozzi
och Zwingli. Senare skref han äfven om Grundtvig
(1886), som han, ehuru själf fritänkare, mycket högt
värderade. T. var en af Studentersamfundets stiftare
1882, dess ordf. 1884-89 och särskildt ledare för dess
arbetaruudervisning 1883-98 samt för dess utgifning
af småskrifter 1882-94. Han utgaf en samling af sina
uppsatser, Pcedago-giske tids- og stridsspörgsmaal,
i 3 bd 1892-93, och var en af utgifvarna af den
pedagogiska tidskr. "Yor ungdom" 1879-1903. Särskildt
visade han intresse för slöjdundervisning och
blef 1886 ordf. i Dansk slöjdförening. 1884
valdes T. till folke-tingsman, under det att
motkandidaten, högerpartiets ledare, Kr. Rimestad,
föll igenom. Själf led han visserligen nederlag vid
1887 års val, men blef ånyo riksdagsman 1890 och
omvald ända till 1909. T. tillhörde oppositionen
och intog snart en aktad ställning. Han verkade
för folkskoleväsendets utveckling och främjandet
af allmänt humana syften, blef 1895 folketingets
vice talman och 1901 dess talman, men lämnade
denna post i jan. 1905 efter vänsterns klyfning,
hvarvid han slöt sig till den radikala gruppen. 1910
blef han kungavald landstingsman. Vidare valdes han
1893 till stadsfullmäktig i Köpenhamn och omvaldes
oaf-brutet ända till 1917 samt var församlingens
ordf. 1898-1907. Dessutom var han 1899 en af de
tre män, hvilkas medling gjorde slut på en flera
månader omfattande lockout i Köpenhamn. 1900 utgaf
han monografien G åar den nr. 8 Amagertorv och 1902
en samling uppsatser under titeln Af dagen og ve j en.
E. Ebg.
Trierarkf (grek. trierarchira) kallades i det forna
Aten den de rikare medborgarna åliggande skyldigheten
att för statens räkning utrusta krigsskepp (trierer;
se Trier) och på dem tjänstgöra som befälhafvare,
triera’rk (grek. triérarchos). Staten lämnade
skeppsskrofvet i det skick det befanns och i vanliga
fall äfven en del af inventarierna, men den öfriga
utrustningen drabbade trierarken. Manskapets sold
och förplägning skulle bekostas af staten, men
trierarkerna måste stundom äfven för dessa ändamål
vidkännas betydliga utgifter. Trierarkien var den
drygaste af de under den allmänna benämningen leiturgi
(se d. o.) förekommande skattetitlarna, och då efter
Peloponnesiska kriget nationalförmögenheten betydligt
nedgått, måste man tillåta, att två trierarker
sinsemellan delade kostnaden för utrustningen af
ett skepp. Första exemplet på en sådan syntrierarki
omnämnes för 357 f. Kr. En bredare basis för sådan
delning infördes sedan genom s. k. trierar-kiska s
y m m o r i e r (se d. o.). Trierarkerna utsagos af
strategerna. A. M. A.
Trie’st, stad. Se Trieste.
Trieste, ty. Triest, sloven. Trst, naturskönt
belägen stad på Karstplatåns terrassformiga
sluttningar mot Triesteviken, i nordöstra ändan
af Adriatiska hafvet, på 45° 38’ n. br. och 13° 46’
ö. lgd. Den af smala, krokiga gator genomskurna äldsta
stadsdelen ligger omkring kullen Schlossberg, med ett
1508–1680 byggdt kastell, fordom antagligen platsen
för ett romerskt kapitolium, och förbindes genom den
breda och vackra Via del corso med nya staden. Från
hafvet intränger 372 m. långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
