Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trieste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 1752 anlagda Canal grande, 28 m. bred och 4
m. djup, öfver hvilken leda tre svängbroar. Bland T:s
många torg märkas Piazza grande, vid hamnen, med Maria
Teresiabrunnen (uppf. 1751) och en marmorstaty af
Karl VI (uppf. 1729 på en stenpelare), P. della borsa
(börstorget), med Leopold I:s bronsstaty (uppf. 1660),
P. Giuseppina, med en bronsstaty af Mexicos kejsare
ärkehertig Maximilian (utf. 1875 af Schilling),
P. della stazione, med planteringar och monument
öfver kejsarinnan Elisabet (utf. 1912 af Seifert),
och P. San Giovanni, med Verdis af Laforet 1906
utförda marmorstaty. De förnämsta gatorna utom
Corso äro Via Carducci, den lifligt trafikerade
promenadplatsen Via del acquedotto, med vacker allé,
och den till Giardino pubblico (stadsträdgården)
förande Via stadion, med bronsstaty af patrioten
D. Kossetti (d. 1842). T:s främsta byggnad är
domkyrkan Basilica S. Giusto, uppförd i bysantinsk
stil på 1300-talet genom sammanslagning af en
basilika från Justinianus I:s tid, ett baptisterium
och en bysantinsk kupolkyrka. Den är femskeppig,
har pelare med romerska kapitäl, modern korapsid med
gamla mosaiker, portal med romerska reliefbyster
och klocktorn med romerska pelare. Där äro alla
medlemmar af de spanske bourbonernas äldre linje
begrafna och utanför densamma Napoleons minister
Fouché samt arkeologen Winckelmann. Märkliga
äro också jesuitkyrkan S:ta Maria maggiore, byggd
1627–82, med fresker af Sante, kyrkan S. Antonio
nuovo (byggd 1827–49 i grekisk stil af Nobile), den
invändigt rikt prydda grekiska kyrkan S. Niccolò dei
greci (byggd 1782), serbiska kyrkan S. Spiridione,
evangeliska kyrkan (byggd 1785), i gotisk stil,
engelska kapellet och två stora synagogor. Bland
världsliga byggnader märkas rådhuset (från 1874),
i italiensk renässans, handels- och industrikammaren,
fordom börs (från 1802), i dorisk stil, Österrikiska
Lloyds byggnad (från 1883), ståthållarpalatset,
handels- och nautiska akademien, äfven innehållande
två museer, flera palats, Revoltella, nu museum, med
moderna taflor och skulpturverk, Carciotti m. fl.,
samt Tergesteo (från 1840), en stor byggnad, som
inrymmer börsen, affärslokaler m. m. T. har fem
teatrar samt en del minnen från antiken, däribland
en romersk amfiteater och en vattenledning (arco
di Riccardo), från 200-talet f. Kr. T. hade 160,993
inv. 1910, med inräkning af tillhörande landområde
247,487, hvaraf omkr. 119,000 voro italiensktalande,
57,000 slovener och 12,000 tysktalande. Hufvudmassan
af befolkningen är katoliker, omkr. 5,500 äro
judar och 2,500 protestanter. Staden har handels-
och nautisk akademi, handelshögskola (stiftad 1877
af baron Revoltella), två högre gymnasier, en tysk
(stats-) och en italiensk (kommunal) högre realskola,
teknisk skola, flicklyceum samt 44 offentliga och
12 privata folkskolor. Dessutom finnas kommunalt
fornminnesmuseum, med fynd särskildt från Aquileja,
Museo lapidario, äfvenledes för romerska antikviteter,
kommunalt konstmuseum, kommunalt naturhistoriskt
museum, med bl. a. Adriatiska hafvets fauna,
akvarium med zoologisk station, astronomiskt och
meteorologiskt observatorium samt stadsbibliotek,
med omkr. 120,000 bd, däribland en Petrarcasamling
och rik autografsamling. – T. har stor industri,
bl. a. skeppsvarf – Österrikiska Lloyds arsenal och
Stabilimento tecnico triestinos varf för handels-
och krigsfartyg –, masugn, flera maskin- och
metallvarufabriker, oljeslagerier, spelkorts-,
cigarrettpappers-, linoleum-, jute- och korkfabrik,
fabriker för tillverkning af färger, tvål, sprit,
fiskkonserver, choklad, papper, asfalt-, cement- och
stenvaror samt gas- och elektricitetsverk. I T:s
omnejd produceras utmärkt vin, frukt, spannmål och
olivolja. Dess största betydelse ligger på handelns
område, där det för länge sedan öfverflyglat sin
medtäflare vid Adriatiska hafvet Venezia. Det är
frihamn sedan 1719, besöktes 1906 af 9,462 fartyg om
3,08 mill. ton i ingående och 9,426 fartyg om 3,05
mill. ton i utgående fart, hufvudsakligen inhemska,
engelska och italienska fartyg. Hamnen är dels den
gamla, med flera hamnarmar, däribland Molo S:ta
Teresa, med ett 33 m. högt fyrtorn, dels den nya,
1868–83 byggda hamnen, med 4 breda, omkr. 215
m. långa hamnarmar, utanför hvilka en 1,100 m. lång
vågbrytare byggts, samt i s. Frans-Josefshamnen,
ännu icke färdigbyggd. Hamnbassängernas djup är i
medeltal 8,5 m., deras kajlängd 3,260 m. och yta
41,7 har (1906). Sjöfarten går mest på Italien,
Levanten, Egypten, Storbritannien, Indien,
Öst-Asien samt Nord- och Syd-Amerika. T. har varit
stapelplatsen för Tysklands handel på Indien och
Medelhafsländerna. Införselns värde uppgick 1906
till 1,031, utförselns till 992 mill. österrikiska
kr. Garn och väfnader, bomull, socker, kaffe, frukt
och hudar äro de viktigaste handelsvarorna. T. har
järnvägsförbindelse med Wien, södra Tyskland och
Italien samt med Parenzo och Pola på Istrien och
öfver Fiume med Balkanhalfön. Bland dess många
handelsbolag är Österreichischer Lloyd (se Lloyd,
sp. 952) störst. T:s omgifningar äro rika på vackra
villor och förlustelseställen. I n. ligger den för
sin vackra utsikt bekanta byn Opčina (354 m. ö. h.),
i ö. Lipizza, ett berömdt stuteri, grundlagdt 1580, i
n. vid kusten badorten Lipizza, med omkr. 2,000 inv.,
samt slottet Miramar (se d o.) och i s. Servola,
ett lifligt fabrikssamhälle med omkr. 8,700 inv. –
Historia. Romerska kolonien Tergeste anlades troligen
på 100-talet f. Kr. och befästes efter barbarers
härjningar af Augustus. Det blef tidigt kristnadt,
och fr. o. m. Frugifer (på 500-talet) känner man
dess biskopar, hvilka på 900-talet blefvo härskare
i T. med omnejd. På 1200-talet hade T. frigjort sig
från dessas välde, men måste länge strida för sin
själfständighet dels med patriarken af Aquileja,
såsom "markgrefve af Istrien", dels med dennes
fogdar, grefvarna af Görz. Efter Chioggia-kriget (se
Chioggia) gaf det sig 1382 frivilligt åt Leopold III
af Österrike, hvilket land det sedan tillhörde med
undantag af 1797–1805, då fransmännen innehade
det, och 1809–13, då det tillhörde Illyriska
provinserna. 1818 införlifvades T. med Tyska
förbundet, blef 1849 genom kejserligt dekret
riksstad och 1867 jämte kringliggande område ett eget
kronland i Österrikisk-ungerska monarkien. Som sådant
omfattade det 95 kvkm. med 247,487 inv. (1913). –
Under Världskriget bombarderades T. 1915–17 flera
gånger af italienska och franska flygare. Det besköts
af fientliga örlogsfartyg 27 juni 1916 och 20 aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
