- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
803-804

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troili, Gustaf Uno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

803

Troili

804

Uno Troili. Efter ett själf-porträtt
(knästycke), 1847.

genskrets. S. å. ingick han som furir vid
Värmlands fältjägare, där han utnämndes till
löjtnant 1844. Konstnärsanlagen voro emellertid
uppenbara, de yttrade sig dels i en mängd raska och
lifliga utkast, mest humoristiska bondtyper, dels
i tecknade porträtt. Sin förste läromästare fick
han i kusinen kapten Henrik Lilljebjörn, dilettant
i porträttmåleri. 1842 åtog sig porträttmålaren
öfverstelöjtnant 0. J. Södermark att handleda T., som
fick bo hos honom i Stockholm och blef studiekamrat
med hans son Per. De tecknade mest porträtt, kopierade
och målade äfven sådana i original. Vintern 1844-45
deltogo de dessutom i teckning efter lefvande modell
vid konstakademien. Den äldre Södermark hade då begett
sig till Kom, och i aug. 1845 afreste äfven de båda
"gossarna" dit. T. - oföretagsam, maklig och utan
större mått af energi - hade svårt att finna sig
till rätta och svårt att komma i gång med arbetet,
han tecknade och målade figur, arkitektur-motiv och
landskap, målade genrestycken såsom Kortspelande
bönder, Landtfolk på en osteria (Norrköpings
museum), Fårherdar (Stockholms högskolas samling),
dessutom porträtt af Concetta - spinnande kvinna,
knästycke i naturlig storlek (1847, Nationalmuseum,
nu deponerad i Örebro museum), ett par karaktärsfulla
munkhufvud och ett litet själf porträtt (knästycke,
1847, konstakademien; jfr fig.).

1848 begärde T. afsked ur krigstjänsten, och
1849 begaf han sig hem. Där fick han omedelbart
beställningar på porträtt, och det blef så godt som
uteslutande dylika han därefter målade. Han blef
mycket anlitad, höll under detta skede sina målningar
i mörk färgskala, ur hvilken ansiktets dagerpartier
lysa fram, en mustig och varm, djup, ibland tämligen
tung kolorit. Till detta, de "romantiska" porträttens,
skede höra bilderna af Fredrik Dahlgren (1851),
landtmarskalken L. H. Gyllenhaal (1852, Riddarhuset),
Per Westerstrand (1858, Par Bricole), A. Retzius
(1854, Karolinska institutet), hofmarskalken grefve
G. F. von Rosen, presidenten K. D. Skogman (1855,
Kommerskollegium), statsrådet J. Wcern (omkr. s. å.,
Göteborgs museum) och grefvinnan Ch. af Ugglas
(omkr. 1856). T. hade nu intagit platsen som den
mest ansedde bland svenska porträttmålare, och han
visade sig värd det rykte han vunnit. Själf räddes
han likväl för att slå sig till ro med det kapital af
kunskap han förvärf vät, och han beslöt att vistas en
vinter i Paris för att få nya intryck och uppfriska
sin teknik. Han afreste 1857 på hösten, började måla
på Coutures elevateljé och omsmälte dennes teorier
efter sitt lynne, utan att slafviskt upptaga lärarens
egendomliga behandlingssätt. Re-sultatet af dessa
för hans utveckling betydelsefulla

parisstudier blef en ljusare, luftigare ton,
lätta skuggor, lifligt hållna bakgrunder,
ofta i ett mosaikartadt spel af nyanser, och en
mjuk mo-dellering med något akvarellartadt i de
sprittande penseldragen. I regel lämpades likväl
behandlingssättet liksom det koloristiska anslaget
efter de olika modellernas karaktär. Uttryckssättet
hade vunnit i smidighet, var ibland djärft,
ibland fylligt och lugnt, alltid gediget och
intelligent. Under detta blomstringsskede nådde
T. mästerskapet och åstadkom en rad porträtt af
djup i analysen, koloristisk styrka och utsökt
finess i behandlingen. Några damporträtt från
denna tid äro att räkna till hans yppersta verk,
fruarna E. S. Gyllenhaal, H. Säck, C. A. Sjögren,
C. Montgomery-Ceder-hielm. Bland de många
herrporträtten märkas kanslirådet G. Myrman (1862,
Järnkontoret), presidenten F. Åkerman (1863,
Kommerskollegium) och landshöfding O. I. Fåhrceus
(1865). Ett af de mindre betydande är Nils
Ericson (1863, Järnvägsstyrelsen, se E r i c so n,
sp. 762). Småningom återgår målaren till en mörkare
kolorit och en fylligare penselföring. Typiska
för hans sista skede äro porträtten af biskop
A. F. Beckman (1866), professor H. A. Abelin
och fru A. M. Hallström (s. å.), Nils Arfvidsson
(1870), Edv. Stjern-siröm (1873, de tre sistnämnda
i Nationalmuseum), professor P. H. Malmsten (1871,
Karolinska institutet), ärkebiskop A. N. Sundberg
(1872, Riksdagshuset), professor K. G. Santesson
(1873) m. fi. Under sin lefnads sista årtionde
hade han att strida med ett smygande själslidande,
som bröt hans kraft. Misstro till sin förmåga hade
följt honom alltifrån ungdomen, hans själfkritik blef
med åren i högsta grad sjuklig och förkväfde tidvis
både arbetslust och arbetskraft. Då han återvann
sitt lefnadsmod, var det endast för en kort tid;
så sjönk han åter i hopplöst tungsinne, till dess
döden kom som en befriare.

T. var de många talangernas man. Han var
djupt musikalisk, kompositör (pianostycken
och några sånger), Bellmanssångare och lyckad
amatörskådespelare, till sitt väsen öppen, godmodig,
nobel och vänfast, älskvärd sällskapsman och
elektriserande humorist med melankoli lurande bakom
den glädtiga ytan. I sitt arbete kunde han, trots sin
maklighet, visa både energi och uthållighet, och på
sitt speciella område dref han sin förmåga till dess
yttersta gräns. Bland svenska porträttmålare var han
Södermarks efterföljare och öfverman och G. v. Rosens
närmaste föregångare.

Vid konstakademien blef han led. 1854, vice professor
1860, ord. 1866 (efter Höckert), ansåg sig omöjlig
som lärare, begärde tjänstledighet redan efter
sitt första försök som sådan och tog afsked
från befattningen 1867. Akademien föranstaltade
1878 en minnesutställning af hans arbeten, en ny
utställning anordnades 1915. 1864 hade han blifvit
led. af Mus. akad. Några kompositioner utgåfvos
efter hans död. - Monografi af H. Kjellin (2 dlr med
beskrifvande katalog; däri ingår en studie af "T. som
musiker" af G. Göthe, 1917). Tidigare skildringar
af T. och hans konstnärskap finnas hos Eichhorn,
"Nya svenska studier" (1881), G. Nordensvan, "Svensk
konst och svenska konstnärer i 19:e århundradet"
(1892), och Lotten Dahlgren, "Ransäter" (1905).
G-g N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free