Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trojasagan - Trojeborg - Trojel, Peder Magnus - Trojenborg - Trojka - Trokaisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Trojeborg-Trokaisk
816
jad omkr. 1280, ofullbordad vid hans död, 1287,
och sedermera af en mindre skicklig hand af slutad),
utgör medeltidens förnämsta produkt på Trojasa-gans
område, utmärkt som den är af glänsande diktion, ledig
versbyggnad och outtömlig rikedom på poetiska tankar
och bilder. Hela texten (Konrad hade hunnit fullborda
omkr. 40,000 vers, hvartill ytterligare 20,000
tillkommo) utgafs 1858 af A. v. Keller i "Bibliothek
des Literarischen vereins in Stuttgart". Äfven till
Italien nådde Benoits verk och omarbetades där till
en latinsk prosaroman af Guido deColumna (domare
i Messina) under titeln Historia destructionis
Tröja (fullb. 1287). Guido är bekant som en af den
sicilianska poesiens grundläggare, och äfven hans
verk om Tröja vi§ar mångenstädes poetisk lyftning,
ehuru latinet är tämligen barbariskt. Guidos roman
utgör förmedlingen mellan de äldsta bearbetningarna
af Tröja-sagan och dem från senare tider. Den
öfversattes nämligen till nästan alla europeiska
språk, och särskildt efter boktryckarkonstens
uppblomstring spreds den i en mängd upplagor. Man
känner f. n. öfversättningar af densamma till
italienska, franska, engelska, spanska, tyska,
nedersachsiska, holländska, tjechiska, danska och
svenska. Men äfven på annat sätt begagnades Guidos
verk: från detta lånade t. ex. Boccaccio ämnet till
sin "Filostrato", som åter blef källan till Chaucers
"Boke of Troilus and Creseide". Ur denna sistnämnda
har slutligen Shakspere hämtat ämnet till "Troilus and
Cressi-da", hvartill han dessutom begagnade Lydgates
"Troyboke", en engelsk bearbetning af Guido, äfvensom
Chapmans engelska öfv. af Homeros.
Äfven till Sverige nådde Guidos roman och
öfversattes 1529 till svenska under titeln Hystoria
tro-jana. öfversättaren är ej namngifven. Den svenska
texten är på flera ställen förkortad, hvarigenom den
vunnit mycket i njutbarhet. Bl. a. äro Guidos här och
där förekommande utfall mot munkars och prästers lösa
seder öfverallt uteslutna, hvaraf man torde kunna
draga den slutsatsen, att den svenska bearbetningen
gjorts af en andlig. Den enda kända handskriften,
hvilken tillhör k. biblioteket i Stockholm (utgifven
1892 af K. Geete i Sv. Fornskrifts-sällskapets
samlingar), egdes urspr, af Gabriel Kristiernsson
(Oxenstierna), som under Kristian II:s våldsamma
framfart en tid vistades hos munkarna i Sigtuna
kloster. Efter all sannolikhet är det också denne
man, som låtit åt sig utföra nämnda öfv. kanske genom
någon efter klostrens indragning (1527) husvill munk
från Sigtuna, i hvars omedelbara närhet Oxenstiernas
stamgods, Steninge, var beläget. Med visshet är dock
intet kändt i denna sak. Tillika finnes en svensk
dramatisering af detta ämne, verkställd af Nicolaus
Holgeri: "Troijenborgh, thet är en sanferdigh
tragoedia om Troiae stadz ömkeligha förstöring",
uppförd i Kalmar 1632 och tryckt där s. å. (se C
a t o n i u s). - Till danska öfversattes Guidos
Tröja-roman ännu senare än till svenska. Den utgafs
första gången 1623 under titeln Bellum trojanum,
historiske be-skriffuelse om den trojaniske krig
f ra legyndelsen til enden. Vdscet på danske aff
Christoffer Sivend-fön Glimagrio (senare omtryckt 1709
och 1761). Den är alldeles oberoende af den svenska
öfv. och i många afseenden olik denna. - Jämte dessa
två nordiska öfv. af Trojasagan fanns redan tidigt en
annan bearbetning af samma ämne, näml. på f
örn-norska. Det är den s. k. Trojumannasaga (utg. af
J. Sigurdsson i "Annaler for nordisk oldkyndighed
og historie", 1848). Den utgör en i allt väsentligt
direkt från Dåres Phrygius hämtad skildring på
prosa af obekant författare. Man har gissat på Hauk
Erlendssön (d. 1334) som sagans författare därför,
att den ingår i den berömda, af honom ombesörjda
handskriften "Hauksbök"; men tillvaron a[ ett äldre
och vidlyftigare fragment af sagaii visar, att Hauk
på sin höjd sammandragit en äldre text och att sagans
tillkomst på norska således måste ha inträffat före
hans tid. Jfr H. Dunger, "Die sage vom trojanischen
kriege" (1869), G. Körting, "Dictys und Dåres,
ein beitrag zur geschichte der Trojasage in ihrem
iibergange aus der antiken in die romantische form"
(1874), och W. Greif, "Die mittelalterlichen
bearbeitungen der Trojanersage" (1886).
R.G.
Trojeborg. SeTrojenborg.
Trojel, Peder Magnus, dansk skald, f. 1743, d. 1793,
blef student 1759 samt tog både teol. och juridisk
examen, men kom som informator för grefve Wedells
barn in i hoflifvets tummel och förstörde därigenom
sin eljest lefvande bana. Han var auditör 1773-78, men
lefde sedan 1783 med bruten hälsa hos en yngre broder
i Ods-herred. T. skref satiriska epistlar o. d.,
såsom Ode til dumhed, och muntra dryckesvisor. Äfven
hans yngre broder Peder Kofod T., f. 1754, d. 1784
som byfoged i Faaborg, försökte sig som skald, ehuru
med ringa framgång. Bådas Udvalgte digte utgåfvos
1801 af K. L. Rahbek. E. Ebg.
Trojenborg (Troijenborgh, Trojeborg), det i äldre
svensk litteratur vanliga namnet på Tröja. - I Sverige
och Norge får man dessutom stundom höra talas om
"trojebor-gar", och därmed förstås då de i Norden
förekommande labyrintliknande stensättningarna från
"Trojeborg", labyrintisk stensättning strax n. om
Visby.
förhistorisk tid (jfr vidstående fig. och art. L
a-byrint, sp. 744).
Trojka 1. TroTka, ry., trespann. Det i Ryssland
nationella anspänningssättet med hästar för fordon
- vagn eller släda - är tre hästar i bredd (se
Ryssland, sp. 1392, fig. 6) och köres därvid i regel
med midthästen i traf och de båda ytterhästarna i
galopp. Jfr K i b i t k a och T e l j e g a, med fig.
B. C-m.
Trokäisk, metr., som består af trokéer (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
