Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 817-818 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trokaisk - Trokar - Troké - Troki - Troki, Isak - Trokmer - Troldfjorden - Troldfjordsund - Troldheimen - Troldhaetta - Troldtinderne - Troll - Trollaborg - Trollbrunn - Trollbägare - Trollbär - Trolldom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trokar-Trolldom


Troké). - Trokaisk dubbelfot. Se Troké. -
Trokaisk tetrameter, vers, som består af trokaiska
dubbelfötter, med den sista foten ofullständig.

Trokar, kir. Se Troakar.

Troké (grek. trochaios, lat. trochæus], metr.,
i den klassiska metriken en versfot, som består af
en lång och en kort stafvelse (- »-); två-stafvig
fallande (d.v.s. bestående af en metriskt betonad
och en metriskt obetonad stafvelse) takt, i modern
metrik. Sitt namn (af stammen i grek. tre’chein,
springa) har den fått af den lätta och hastiga
takt, som utmärker en af trokéer sammansatt
vers. Af samma orsak kallades den stundom koré
(grek. choreios, dansande). Liksom jamberna
brukade trokéerna sammanfattas till dubbelfötter
l. dipodier. En sådan trokaisk dubbelfot kallades
stundom en ditroké. Den andra trokén i en sådan
dubbelfot kunde bytas ut mot en spondé (- .- -
~). .- Tvåfotade trokaiska verser äro sällsynta,
tre-fotade däremot vanligare och fyrfotade bland
den moderna poesiens allra vanligaste (Kellgren,
"Till Fredrika", Stagnelius, "Necken", Heidenstam,
"Den nioåriga freden" m. fl.); orimmade äro
s.k. redondillas (se d.o.), som i Almquists "Ramido
Marinesco", och den finska runometern. Fem-fotade
trokéer nyttjade Runeberg ofta, t.ex. i "Idyll
och epigram"; sexfotade finnas i "Lycksalighetens
ö" o.s.v., åttafotade äro icke sällsynta.
(R-nB.)

Troki [trå-], lit. Trakai. 1. Distrikt i guv. Vilna,
hufvudsakligen mellan floderna Vilija och
Njemen. Denna trakt kallas i Litauen Dzukija,
emedan folket där talar en dialekt, i hvilken d och
t framför de mjuka vokalerna e och i uttalas som dz
och ts, Dzukerna ha Litauens vackraste sagor, legender
och sånger. T. var i det litauiska storfurstendömet
på 1400- och 1500-talen ett stort palatinat, som
omfattade alla områden mellan Vilija, Pripet, Bug och
Narev. Vidare var T. på 1400-1600-talen med ungefär
samma gränser ett stift, hvars biskop hade sitt säte i
staden T. - 2. Stad 25 km. s.v. om Vilna. Omkr. 2000
inv. Hufvudsäte för den judiska sekten karaiter (se
d. o.). Dessa kommo under 1300-talet till Litauen från
Kaukasus och Svarta hafvets stränder och voro i det
litauiska storfurstendömet den förmögnaste klassen
bland judarna, men nu är förhållandet omvändt. På
1200-talet var T. Litauens hufvudstad, men 1322
grundlade storfursten Gedi-min (Gediminas) Vilna och
flyttade sitt säte dit. T. var likväl ännu en lång
tid då litauiske storfurstarnas andra hufvudstad,
och som sådan har den efterlämnat många historiska
minnen. Storfurst Keistut (1345-82) uppförde i T:s
närhet på en af den vackra sjön Galvas öar en mäktig
borg, där han äfven residerade under sin samregering
med brodern Olgerd (Algirdas). Sedan Vitovt (Vytautas)
den store misslyckats i sina planer att låta kröna
sig till Litauens konung och på så rätt upprifva
alla politiska förbindelser med Jagello (Jagiela)
och Polen, drog äfven han sig tillbaka till T:s borg,
där han afled 1430. Sägnen berättar, att sjön Galva
var blodröd i sju dagar efter hans död. Tio år senare
blef i samma borg, hvaraf ruiner ännu finnas, hans
broder Sigismund (Zigmantas) på grund af sina sympatier för
polackerna mördad af några sammansvurna litauiska
stormän. l-2. I- J-S-

Troki, Isak. Se Rabbinska språket och litteraturen,
sp. 820.

Trokmer (grek. T^o^uo/), folk. Se Galatien,
sp. 579.

Troldfjorden. Se Troldtinderne.

Troldfjordsund. Se Rolfsö.

Troldheimen, genomskuret fjällparti på gränsen
mellan Sör-Tröndelag fylke (före 1919 kalladt
Söndre Trondhjems amt) och Möre fylke (före 1919
kalladt Romsdals amt), mellan Opdal i s. och Rindal i
n. Djupa, trånga dalar genomskära fjällpartiet i olika
riktningar. Bland de branta bergen märkes Troldhsetta,
1,648 m.; s. v. därom ligger T. turisthydda.
K. G. G..

Troldhaetta. Se Troldheimen.

Troldtinderne. 1. En rad vackra fjälltoppar,
omkr. 1,000 m. ö. h., på gränsen mellan Hadsel och
Vaagan på östvaagö, Lofoten, Norge. Strax n. om
T. Troldfjorden och Troldvandet. - 2. Se Romsdalen med fig. K. G. G.

Troll (isl. troll], nord. myt. och folkl., kallades
i forna tider varelser, som ansågos fientliga mot
gudar och människor. Trollen tänktes vederstyggliga
till utseendet, oerhördt starka samt i besittning
af förmågan att med öfvernaturliga medel (trolldom)
framkalla underbara verkningar, vanligen i syfte
att åstadkomma skada och olyckor. "Jättar", "resar",
"tursar" och "troll" förekomma stundom synonymt; dock
är troll en allmännare benämning, som kan beteckna
äfven andra onda väsen än de till jättesläktet
hörande. Efter kristendomens införande stå trollen
som ett slags demoner i fientligt förhållande till
allt, hvad som hör till den kristna kulten. Många
sägner från olika trakter veta sålunda omtala,
huru trollen pinats af ljuden från kyrkklockorna och
därför kastat väldiga klippblock mot kyrkorna för att
krossa dem. Då trollen icke lyckats träffa sitt mål,
ha de öfvergett bygderna och dragit sig längre in i
bergen. De sky dagsljuset. Under vinterns längsta och
mörkaste nätter äro de ofta ute; julnatten samlas de
till dans och dryckeslag under sina berghällar, som
då äro upplyfta på pelare (jfr Ljungby horn och pipa
och Våxtorpshornet). Hastigt påkomna sjukdomar hos
människor eller husdjur kallades fordom trollskott
och voro enligt folktron framkallade af trollen. De
kunde därför botas endast genom hemlighetsfulla
konstgrepp. Th. W.*

Trollaborg. Se Trolleborg.

Trollbrunn, i folkspråket namn på intermittent
springbrunn. Se Fontän.

Trollbägare. Se Tantalosbägare.

Trollbär, i folkspråket benämning på åtskilliga,
icke ätliga bär, såsom af Actæa spicata (äfven
trolldrufva, iktebär), Paris quadrifolia (ormbär)
och Solanum Dulcamara (galnebär, ormbär). -
Trollbärsört, ett af de många folknamnen
på Solanum Dulcamara. O. T. S.*

Trolldom, förmåga att med öfvernaturliga medel
framkalla underbara verkningar (se Troll). Om
denna företeelses väsen och utbredning se Magi. -
Jur. Rättslig betydelse erhåller trolldom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>