Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trolle, Nils Axel Arvid - Trolle, Karl Axel - Trolle, Erik Birger - Trolle, af - Trolle, Georg Herman af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregåendes son, landthushållare och politiker, f. 30
mars 1859 på Klågerup, blef student i Lund 1880,
men egnade sig snart åt landthushållning. Friherre
efter farbroderns död 1890, tillträdde han
1891 fideikommissegendomarna Trollenäs och
Fulltofta. Hofjägmästare 1893, befordrades han 1912
till förste hof jägmästare. T. valdes 1902 till vice
ordförande i Malmöhus läns hushållningssällskap och
fungerar sedan 1917 som dess ordf. och är led. af
Landtbruksakademien sedan 1903. T. var 1895–1913 led.
för Malmöhus län i Första kammaren, där han tillhörde
majoritetens relativt moderata fraktion, och blef vid
Nationella partiets bildande 1912 led. af dess
förtroenderåd. Han var led. af bevillningsutskottet
sedan 1901 och 1906–08 statsrevisor.
8. Karl Axel T., den föregåendes broder,
jurist, riksdagsman, jordbrukare, f. 29 juni
1862 på Klågerup, d. 19 juni 1919
i Ramlösa, tog 1887 hofrättsexamen i Lund,
blef 1889 vice häradshöfding, tjänstgjorde i
Justitiedepartementet sedan 1890, arrenderade
sedan 1894 af sin broder Nils T. (se T. 7)
Fulltofta och blef egare af Klintehus och Tejarp. T.
var 1900–05 led. af Andra kammaren för Frosta
domsaga och sedan 1909 ordf. i Skånska
hypoteksf öreningen, vice ordf. i Skandinaviska
kredit-a.-b:s styrelse samt innehade flera andra
förtroendeuppdrag.
9. Erik Birger T., den föregåendes broder,
diplomat, politiker, f. 23 sept. 1863 på Klågerup,
aflade 1886 kansliexamen i Lund och inträdde
därefter som attaché i Utrikesdepartementets
tjänst, där han 1889 blef andre och
1894 förste sekreterare. 1897 utnämndes T.
till legationssekreterare i Berlin, och
efter att under mellantiden ha innehaft flera
särskilda uppdrag i Konstantinopel blef han
1903 kabinettssekreterare. På denna post
kvarstod han till den norska revolutionen
1905, då han utnämndes till envoyé i Köpenhamn.
7 nov. s. å. ingick han som utrikesminister i Karl
Staaffs första ministär och behöll äfven efter dess
afgång i maj 1906 samma portfölj i den följande
Lindmanska ministären. På denna plats kvarstod han
till 17 mars 1909, då han afgick tills, med statsråden
Petersson i På-boda och Roos, och utnämndes därefter
till envoyé i Berlin. 1912 återkallades han från
denna post och utnämndes till landshöfding i
Östergötlands län. Under Världskrigets tid har hans
erfarenhet i vidsträckt omfattning tagits i anspråk
för kommitté- och förhandlingsuppdrag. Han har
sålunda varit ordf. i Statens krigsförsäkrings- och
handels-kommissioner, var ett af de svenska ombuden
vid underhandlingarna om handelsuppgörelse med England
1915 samt ett af Sveriges ombud och ordf. vid
de svensk-finsk-tyska förhandlingarna
rör. Ålandsbefästningarnas demolering (1918) och
har vid flera olika tillfällen företrädt Sverige vid
underhandlingar med Tyskland. Därjämte var han
ordf. i den kommission, som 1918 tillsattes för
att behandla frågan om Utrikesdepartementets och
utrikesrepresentationens omorganisation. T. åtnjuter
anseende som en af våra erfarnaste och
skickligaste diplomater. Som utrikesminister
förberedde och genomförde han 1906 års reform af
utrikesförvaltningen. Under samma tid faller ock
en rad viktiga förhandlingar och traktater. Sålunda
afslöts 1905 en ny handels- och sjöfartstraktat med
Tyskland, vår första moderna tarifftraktat, 1907
ett aftal om ångfärjeförbindelse mellan Trälleborg
och Sassnitz, 1908 handelsaftal med Frankrike och
Kina och s. å. skiljedomskonventioner med Danmark
och Förenta staterna; att nämna äro dessutom flera
traktater med Norge för att reglera en del efter
unionsupplösningen uppkomna eller kvarstående
rättsförhållanden, bl. a. 1908 en konvention om
Grisbådakonfliktens lösning genom skiljedom. Äfven
åtskilliga stora internationella aftal tillkommo
under T:s utrikesministertid, bland dem 1906 års
Algeciras-akt samt 1907 års Haagkonventioner. T:s namn
är ock fäst vid de förhandlingar, som 23 april 1908
ledde till afslutandet af aftalen om status quo i
Östersjön och Nordsjön (se därom Östersjöaftalet),
hvilka efterträdde den s. k. novembertraktaten,
som för Sveriges del upphäfdes genom en af
T. jämte Storbritanniens och Frankrikes ministrar
i Stockholm undertecknad deklaration af 23 april
1908. T. är sedan 1915 led. af Landtbruksakad.
1–5. G. C–n. 7. T–s. 9. T. H–r.
Trolle, af, svensk adlig ätt, som härstammar från
den danskfödde Georg Herman T. (se T. 1), hvilken
adlades 1762 med namnet af T.
1. Georg Herman af T., sjömilitär, f. 1672 (ej
1680) i Danmark, d. 8 febr. 1765 i Stockholm,
tillhörde enligt egen uppgift den danska adliga
ätten Trolle. 1690-1704 tjänade han på handelsfartyg
samt 1704–10 på kapar- och örlogsfartyg i England,
Holland och Frankrike. 1710 blef han löjtnant i
dansk tjänst och s. å. kaptenlöjtnant. 1714 gick
han i svensk tjänst och utnämndes till skeppskapten
vid örlogsflottan. 1718–19 var han kommenderad
på linjeskeppet "Wachtmeister", som 1719 på en
kryssning i Östersjön angreps af 7 ryska skepp. Sedan
skeppsbefälhafvaren, kommendören A. J. Wrangel,
blifvit sårad, tog T. befälet, men efter 9 timmars
strid måste "Wachtmeister" stryka flagg. T. blef
nu förd som krigsfånge till Ryssland och sändes,
då han vägrade gå i rysk tjänst, till Sibirien,
där han måste uthärda en svår fångenskap till
1721. Först 1722 återkom han jämte flera af sina
medfångar till Sverige. Det första svenska fartyg, som
gjorde en resa till Ostindien och Kina, var skeppet
"Fredericus Rex Sueciae". Det stod under T:s befäl
och afseglade för Ostindiska kompaniets räkning 28
febr. 1732 från Göteborg till nämnda land, hvarifrån
det återkom i aug. 1733 med en rik laddning. 1739–40
var T. kommenderad vid båkbyggnaderna vid
Öreskär och Söderarm. 1741 fick han fullmakt som
kommendörkapten vid Stockholmseskadern och deltog
sedan i ryska kriget 1741–43 som befälhafvare på
olika sjöstyrkor. 1754 blef han kommendör och 1758
schoutbynacht. För sina söners skull begärde han
och erhöll, 1762, adelskap. T. hade deltagit i 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
