Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 845-846 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trollhättefallen - Trollhätte kanal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

13 m. höga hällen, sammanpressad mellan bergväggarna
till endast omkr. 20 m. bredd (den öfre delen af detta
fall v. om Toppön kallas Tjuffallet). Efter
det tredje fallet, Stampströmsfallet (2,6 m.),
följer ett litet lugnvatten, kalladt

Fig. 2. Östra grenen af Toppöfallet.

Hoijums varp, som snart afbrytes af de tre
Helvetesfallen (tills. 8,3 m.). I
samband med anläggningen af Trollhätte kraftverk
(se d. o.) uppfördes en stor regleringsdamm tvärs
öfver älfven omedelbart ofvanför Gullön. Vatten
till kraftstationen afledes genom en ofvanför
dammen ansluten tilloppskanal. Genom dammen
och vattenafledningen har naturligtvis fallens
skönhet lidit, men då vid högvatten älfven
framför omkr. 900 sek.-kbm. och kraftstationen
ej är utbyggd för mer än 410 sek.-kbm., återstå
ännu under större delen af året högst betydande
vattenmassor, som fritt passera dammen, hvilken
på grund af sin placering lämnar samtliga de
nyssnämnda nedanför belägna fallen oberörda,
frånsedt vattenafledningen. Till Trollhättefallen
räknades förr äfven Flottbergsströmmen, en fors med
omkr. 1,3 m. fallhöjd, belägen omedelbart nedanför
Olidehålan, där kraftstationen är belägen. Genom
uppdämning vid Lilla Edet (se Trollhätte kanal) har
dock Flottbergsströmmen som fors numera försvunnit.

Trollhättefallen ega ännu, trots de ingrepp i
naturen, som vållats däraf, att de tagits i anspråk
för industriens fromma, mycket af sin ursprungliga
vilda skönhet. De ha sedan gammalt mycket besökts af
turister från in- och utlandet, och den storartade
kraftstationen har visat sig som en ytterligare
dragningskraft för turistströmmen.

Om eganderätten till Trollhätte strömmar och däri
belägna öar fördes på 1880- och 1890-talen flera
mycket bemärkta rättegångar mellan kronan å ena och
olika strandegare å andra sidan, Genom K. M:ts dom
30 dec. 1899 i ett mål mot ingenjör E. L. Albert,
närmast gällande eganderätten till de båda Toppöarna,
förklarades kronan vara egare till Trollhätte
strömmar med däri belägna öar, i den mån desamma ej
genom skatteköp föryttrats. I mål mot Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag (se d. o.) såsom egare
af västra älfstranden längs fallen afkunnades af Högsta
domstolen utslag 19 aug. 1901, hvarigenom kronan
tillerkändes rätt till allt vattnet och fallen
invid västra stranden. Dessa domar grundade sig i
hufvudsak därpå, att Trollhätte strömmar af ålder
ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom (jfr
Vattenregalet), vidare på domar afkunnade af
Älfsborgs läns kvarnkommission (se Kvarnkommission)
samt på en af V. Kruse 1714 upprättad karta öfver
"Trollhätte strömmar med alla sina wattenvärk" jämte
därå tecknad beskrifning. Kronans ombud i nämnda båda
mål, vice häradshöfding E. Hagelin, har i "Striden
om Trollhättefallen" (i det af Vattenfallsstyrelsen
utgifna arbetet "Trollhättan, dess kanal- och
kraftverk", d. II : I) lämnat redogörelse för
eganderättstvisterna. Fmn.

Trollhätte kanal, vattenväg längs Göta älf från
Vänersborg till Göteborg med en längd af 84 km.,
hvaraf dock endast mindre delar utgöras af helt
konstgjord kanal, medan i öfrigt själfva älffåran, som
dock på långa sträckor reglerats genom muddringar och
undervattensprängningar, tjänstgör som farled. Redan
Gustaf Vasa lät göra undersökningar för en farled
mellan Vänern och Trollhättan. Första steget till en
direkt förbindelse Vänern–Kattegatt togs emellertid
af Karl IX, som dels iordningställde en slussled vid
Lilla Edet (troligen färdig 1607 – sedermera ombyggd
1639–42 och 1782–84), dels påbörjade en

Fig. 1. Polhems sluss.

kanal från sjön Stora Vassbotten, invid Vänersborg, till
Brinkebergskulle, den s. k. Karls graf, som dock först
i början af 1752 blef färdig för genomgående sjöfart
(se nedan). Ännu återstod dock det svåraste problemet,
passerandet förbi de stora Trollhättefallen. På
initiativ af E. Swedenborg uppdrog Karl XII åt
Kr. Polhem att utreda frågan, och 1718 slöts
kontrakt med denne om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>