Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trumbull, 2. John - Trumbull, 3. John - Trumbull, 4. Lyman - Trumbull, 5. James Hammond - Trumbull, 6. Gurdon - Trumbyggnadern - Trumeau - Trumeld - Trumf - Trumgräshoppan - Trumhinnan - Trumhålan - Trumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Trumbyggnader-Trumma
56
Detroit, Michigan. Se Nordamerikanska litteraturen,
sp. 1172. - 3. John T., son till T. l, målare, f. 6
juni 1756 i Lebanon, d. 10 nov. 1843 i New York,
deltog någon tid i frihetskriget som adjutant åt
Gates och Washington, utbildade därefter sina
konstnärliga anlag hos Benj. West i London och
frambragte hufvudsakligen historiemålningar med ämnen
mestadels från nämnda krig: Slaget vid Bunkerns Mil
(1786), Montgomerys död (s. å.) och Washington före
slaget vid Princeton (1792). T. var en samvetsgrann
och alsterrik konstnär. Under sitt presidentskap
för konstakademien i New York (1816-25) bidrog
han mycket till dennas höjande. Af hans arbeten
finnas 57 i Yale colleges T.-galleri och några på
Kapitolium i Washington. - 4. Lyman T., politiker,
f. 12 okt. 1813 i Colchester, d. 25 juni 1896 i
Chicago, blef 1837 advokat i Belleville, Illinois,
var 1848-53 domare vid Illinois’ högsta domstol och
1855-73 senator för Illinois. Han tillhörde urspr,
det demokratiska partiet, men ogillade Douglas’
Kansas-Nebraska bill och öfver-gick därför till det
republikanska partiet. 1860 var han påtänkt till
republikansk presidentkandidat, men förordade i
stället Lincoln, till hvars förtrognaste rådgifvare
han hörde under inbördeskriget. T. var i senaten
ifrigt verksam för slaf-varnas frigörelse, röstade
vid riksrätten mot president Andrew Johnsson 1868
för dennes frikännande, återgick senare till det
demokratiska partiet, återupptog 1873 i Chicago sin
advokatverksamhet, slöt sig 1894 till populistpartiet
och väckte s. å. stort uppseende genom att trots
sin höga ålder åtaga sig försvaret af de strejkande
järnvägsmännen i Chicago. - 5. James H a m-mond T.,
historiker och språkvetenskapsman, f. 20 dec. 1821 i
Stonington, d. 5 aug. 1897 i Hartford, var 1847-52 och
1858-61 biträdande samt 1861-66 ord. statssekreterare
i Connecticut och 1863-89 president i Connecticut
historical socie-ty. Bland T:s arbeten märkas The
composition oj indian geographical names (1870),
The best methods af studying the indian languages
(1871) och The true blue laws of Connecticut
(1876). T. utgaf "The colonial records of Connecticut"
(3 bd, 1850-59). - 6. Gurdon T., målare, f. 5 maj 1841
i Stonington, d. 1903, gjorde sina studier i Hartford
och i New York under James Hart, hvarpå han slog
sig ned i Hartford. Bland hans verk nämnas Moriskt
vakttorn på Spaniens kust samt några intressanta
fiskbilder med benämningarna A critical moment, Plunge
for lif e och Över the falls, hvilka - såsom det
heter - "vittna om grundliga iktyologiska studier".
l, 4 o. 5 V. S-g. 3 o. 6 (G-gN.) Trumbyggnader.
Se Kloak. Trumeau [trymå], fr. Se T rym å. Trumeld
(ty, trommelfeuer), en under Världs-
kriget uppkommen benämning, hvarmed man velat beteckna
den ytterst intensiva masseld från artilleripjäser,
företrädesvis gröfre, hvilken förekommer i
ställningskriget vare sig på den anfallandes sida,
en viss tid före anfallets igångsättande, eller på
försvararens sida, vid anfallets af slående. I senare
fallet har elden äfven fått det mera karakteristiska
namnet s p ärr el d (se d. o.). G. af
Wdt.
Trumf (fr triomphe, eg. triumf, seger), i kortspel den
färg, som sticker öfver de andra; kort af högsta färg.
Trumgräshoppan, zool. Se Gräshoppor, sp. 479.
Trumhinnan (membräna tyfmpani), anat. Se Hörselorgan
och öronsjukdomar.
Trumhålan (ca1 vitas ty’mpani), anat. Se
Hörselorgan. - Trumhålans sträng. Se H j är n ner ver,
sp. 850.
Trumma. 1. Mus. (it. tamburo, cassa, fr. tam-bour,
caisse, eng. drum, ty. trommel, af fnhty. trumba),
ett urgammalt slaginstrument, bestående af en trä-
eller bleckcylindeir, hvars båda ändar äro öfverspända
med hudar (pergamentkalfskinn), som fasthållas
af träringar och kunna (för att få tonen klarare)
mer eller mindre åtdragas medelst en stämnyckel och
läderslingor i snören, som löpa i sicksack mellan
träringarna, eller medelst ett system af skrufvar,
hvilken senare metod nu brukas mest. På de mindre
arterna löper tvärs öfver den undre huden en stark
tarmsträng, den s. k. sejaren 1. sångsträngen, genom
hvars skallrande den skrällande tonen uppkommer. Den
öfre fallen anslås med små träklubbor, trumpinnar,
hvarvid endast rytmiken, men ingen bestämd ton
af ses. Fallens vibrationer fortplantas till den i
cylindern inneslutna luften och vidare till den undre
fallen. Hvirfveln noteras, liksom för pukan, såsom
drill eller tremolo. Man skiljer mellan tre arter af
trumma: stor trumma, utan sejare, med cylinder af trä,
mässing eller aluminium, utgör ett orkesterinstrument
och anslås med en enda trumpinne (försedd med stor,
skinnbeklädd knopp),
Militärtrumma,
vanligen i förening med bäcken samt ger en kort dof
ton, r ulltrumma, något mindre och tämligen långsmal,
samt militärtrumma (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
