Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryck (Pression), fys. - Trycka, jaktv. Se Hålla - Tryckaccent l. Intensitetsaccent. Se Accent, sp. 83 - Tryckande koppel, mus. Se Koppel, sp. 999 - Tryckare. 1. Boktr. - Tryckare. 2. Mek. Se Hammarställning - Tryckbank, väg- o. vattenb. Se Bank 2 - Tryckcentrum (Centrum pressionis), mek. - Tryckeri - Tryckeritunnan, detsamma som bibeltryckstunnan (se d. o.) - Tryckfel. Se Korrektur - Tryckfernissor. Se Tryckfärg - Tryckfjädrar, maskinb. Se Fjäder, sp. 485-486 - Tryckform (Form, Stilform), boktr. - Tryckfrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Trycka-Tryckfrihet
74
va kraft etc. Jfr Hydrostatik, Hållfasthet, Presshöj
d, Tryckcentrum och Ånga. - Vid uppmätning af tryck
måste man alltid taga den yta i betraktande, på
hvilken trycket verkar. Tryck som mått är nämligen ett
förhållande mellan en kraft (vikt) och en yta. Vid
hafsytan är luftens tryck (se Atm o-sfär) på l
kvm. lika med 10366 kg., på l kvcm. således endast
ungefär l kg. För uppmätning af det stora tryck,
som krutgasen utöfvar i eldvapen, nyttjas sedan
gammalt ett slags stuk-ningsapparat (the crusher
gauge), bestående af en ihålig, åt ena sidan öppen
cylinder, i hvilken insattes en kopparcylinder,
hvarefter öppningen till-slutes med en pistong och en
tätskifva. Tryckmätaren inlägges i krutladdningen
och igenfinnes efter skottlossningen strax
framför mynningen. Den längdförkortning (stukning)
kopparcylindern undergått uppmätes med särskilda
mycket fina mätinstrument, och med hjälp af empiriska
tabeller bestämmes därefter det mot stukningen
svarande gastrycket. Jfr Stukningsapparat. Om andra
tryck- 1. kompressionsmätare se Manometer. - Jfr T
ryck p res s. A. Bi-n. (G. af Wdt.)
Trycka, jaktv. Se Hålla.
Tryckaccent 1. Intensitetsaccent. Se Accent, sp. 83.
Tryckande koppel, mus. Se K o p p e l, sp. 999.
Tryckare. 1. Boktr., typograf, som bär ansvaret för
tryckpressens skötsel och för noggrant utförande
af tryckningen däri, förbereder denna genom att
verkställa upplappning samt öfvar tillsyn öfver
arbetet under tryckningens gång. - 2. Mek. Se
Hammarställning.
Tryckbank, väg- o. vattenb. Se Bank 2.
Tryckcentrum (Centrum pressinnis], me/c., den punkt
af en plan yta, i hvilken trycket af en med planet i
beröring varande vätskemassa kan anses verka, eller,
m. a. o., angreppspunkten för resul-tanten af de på
ytelementen verkande parallella vätsketrycken. Är
ytan horisontal, sammanfaller tryckcentrum med dess
tyngdpunkt; i annat fall ligger den förstnämnda
punkten djupare. Så t. ex. är vid en rektangulär
yta, hvars ena sida ligger i den horisontala
vattenytan, tryckcentrum beläget på 2/s ofvanifrån
på den räta linje, som sammanbinder de horisontala
sidornas midtpunkter. Jfr Hydrostatik, sp. 1468.
G. R. D.*
Tryckeri, industriell anstalt för tryckning af
vare sig böcker, tidningar, accidenser, gravyrer,
musiknoter, banksedlar eller tyger o. s. v. Ett
boktryckeri omfattar gemenligen hufvudafdelnin-garna
sätteri och tryckeri (se Boktryckarkonst,
sp. 976-983, S ät t m ask i n och Tryckpress),
förutom stereotypiafdelning och expedition m. m. Man
gör skillnad mellan civiltryckerier (för boktryck och
accidenser) och tidningstryckerier. ÅT 1915 funnos
i Sverige 405 boktryckerier med 8,270 arbetare,
1,492 personers förvaltningspersonal och ett
tillverkningsvärde af 40.6 mill. kr.
Tryckeritunnan, detsamma som bibeltrycks-tunnan
(se d. o.).
Tryckfel. Se Korrektur.
Tryckfernissor. Se Tryckfärg.
Tryckfjädrar, maskinb. Se Fjäder, sp. 485-486.
Tryckform (Form, S ti l f or m), boktr., en
järnram, som innesluter en medelst skrufvar,
kilar eller "slutsteg" fast hopdrifven stilsats,
d. v. s. färdigsatta kolumner (ofta äfven klichéer),
hvilka hållas sinsemellan åtskilda genom mellanlägg
("steg") af bly o. s. v. samt utgöra de till arket
hörande sidorna. Formen utgör en högtrycksform., i det
att därå de tryckande ställena (stilen, klichéerna)
ligga högre än de icke tryckande ställena (de tomma
mellanrummen mellan de förra). Såväl den medelst
färgvals anbragta färgen som det vid tryckningen mot
formen pressade papperet komma i beröring endast med
dennas tryckande delar.
Tryckfrihet utgör ett sätt för yttranderättens
utöfning, nämligen genom att i tryck lägga under
allmänhetens ögon sina skriftligen affattade tankar
öfver allt, som ligger inom mänsklig kunskaps och
erfarenhets område eller att i tryck offentliggöra
urkunder och handlingar. Denna frihet har sin gifna
begränsning, som sammanfaller med gränserna för
yttrandefriheten (se d. o.). Ordet får ej på detta
sätt mer än i andra former strafflöst missbrukas
till angrepp mot religion, sedlighet, stat eller
samhällsordning, ej heller till ärekränkningar. Med
den utveckling boktryckarkonsten erhållit för att
med oerhörd snabbhet mångfaldiga en skrift och med
det biträde vid skrifters spridning, som nya tiders
kommunikationer lämna, har tryckfriheten större
betydelse än någon annan form af yttrandefriheten,
särskildt som pressfrihet, d. v. s. frihet för
tidningarna att påverka den allmänna meningen. På
samma gång den till samhållets stora båtnad utgör
ett verksamt medel för främjandet af upplysning
och bildning, kan den .visa sig samhällsfördärflig,
nämligen då den lånar sig till straffbara missbruk
af yttrandefriheten. I betraktande af dess
betydelse i förra afseendet har lagstiftningen
gjort sig till uppgift att befria pressen från
alla för hårdt tilldragande tvångsband, medan
å andra sidan dess skadegörande verkan fordrar,
att staten vidtager kraftigare och mera omfattande
mått och steg för att kunna i bestraff-ningsväg
förekomma missbruken. Därtill fordras särskilda
lagstiftningsåtgärder. Det ingår nämligen flera
handlingar i en skrifts offentliggörande i
tryck än uti det talade och skrifna ordet. Först
bestämmes innehållet af den skrift, som skall
offentliggöras, därefter vidtagas åtgärder för dess
tryckning och spridning, hvarvid anlitas särskilda
yrkes-idkare, nämligen boktryckare, bokhandlare
och förläggare. Lagstiftaren har därför skyldighet
att noga of verväga, huruledes vid utkräf vande
af straff för ett genom tryckt skrifts utgifning
begånget tryckfrihetsbrott rätte gärningsmannen må
med straff träffas och huruledes, så snart brottet
blifvit styrkt, skriftens vidare spridning och därmed
förenade skadegörande verkan må hindras. För att vinna
detta mål åligga dem, som ha till yrkesverksamhet
befattning med utgifning, tryckning och spridning
af skrifter, vissa skyldigheter, hvilka dock med
afseende på det gagneliga inflytande, som pressen
utöfvar, ej må vara af beskaffenhet att lägga hinder
i vägen för pressens viktiga uppgift att främja sann
upplysning. Detta förhållande har gett upphof i de
flesta länder till särskilda lagar ang. pressen och,
där sådana ej finnas, till särskilda stadganden om
straff och ansvar för pressförbrytel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
