Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihetsförordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stadgandena om tryckning och spridning i allmänhet afse dels
boktryckerier, dels bokhandel, och inledas
med förbuden i § 1 mom. 2 mot preventiv censur
af hvad slag den vara må, utom för afhandlingar
såsom sådana vid läroverken, och i § 1 mom. 3, 5,
12 mot privilegiesystemet för såväl skrifter som för
boktryckeri och bokhandel, dock med undantag för vissa
redan förlänta skriftprivilegiers periodiska förnyande
hvar gång på högst 20 år till allmänna inrättningars
understöd (Vet. akad:s almanacksprivilegium och
Svenska akad:s privilegium på "Post- och Inrikes
tidningar"). Boktryckeri får anläggas efter enkel
anmälan, enligt § 1 mom. 5, i stad eller inom 1/2
mil utanför stad eller i köping, och boktryckaren
är i afseende på yrkets utöfning, med undantag
af åliggandet att till kungliga och de två
universitetsbiblioteken aflämna friexemplar af allt
tryck (s. k. arkivexemplar), ej underkastad
andra förpliktelser än att låta å tryckt
skrift utsätta sitt namn, tryckningsort och
årtal samt att, § 4 mom. 2, i samma stund, ej senare
än en skrift till försäljning eller spridning
utges, låta aflämna ett exemplar i Stockholm
till chefen för Justitiedepartementet och i
annan ort till hans ombud, hvarjämte han har att
fullgöra vissa föreskrifter, som äro gifna dels till
vägledning för att kunna vid förbrytelser utkräfva
ansvar af gärningsman, dels till hans eget fredande
för det ansvar, som eljest skulle kunna drabba honom,
som genom skriftens tryckning så väsentligt bidragit
till förbrytelsens möjliggörande. Intet hinder
finnes för bokhandels idkande eller för
föryttrande af en skrift, som ej är belagd med
kvarstad eller konfiskerad; efter grundlagsändringen
1870 behöfves icke en gång anmälan hos
offentlig myndighet. Hvarje författare eller
förläggare står det enl. § 1 mom. 12 fritt
att själf eller genom andra föryttra honom i sådan
egenskap tillhörig skrift, med iakttagande däraf,
att han ej föryttrar skrift, hvarå boktryckarens
namn, tryckningsort och årtal saknas. Huruvida
och i hvilken mån kolportering på öppna platser,
anbringande af tryckta plakat å byggnader vid allmän
gata, äfvensom inträngande i enskilda bostäder för
afyttring af skrifter må ega rum, är en politifråga,
hvarom tryckfrihetsförordningen ej ger någon
upplysning. Dock förutsättes, att boktryckeri- och
bokhandelsreglementen må kunna utges, som reglera
sättet för dessa yrkens utöfning i enlighet med hvad
allmän ordning och säkerhet fordra (§ 4 mom. 4).
Beträffande offentliga handlingar, hvarmed enl. §
2 mom. 4 förstås alla "allmänna ärenden rörande
handlingar, protokoll och beslut", oafsedt hvar de
förvaras eller förekomma, stadgas en fullkomlig frihet
att därom taga kännedom och att däraf taga eller
erhålla styrkta afskrifter mot behörig lösen,
hvarjämte samma frihet gäller i fråga om alla
slags handlingar i hvad ämne som helst, så vidt de
förvaras i arkiven. Emellertid innebär denna frihet
hvarken rätt att under pågående handläggning af ett
ärende fördröja denna genom utfordrande af
till ärende hörande handlingar eller att utfordra
handlingar af andra än publika ämbetsmän och verk,
hvarvic bör märkas, att i åtskilliga fall ett verk
kan vara både publikt och privat, såsom t. ex. inom
kommunalförvaltningen eller vissa korporationer, såsom
universitet och akademier; afgörande blir härvid
handlingens egenskap att angå antingen ett "allmänt
ärende" eller verkets enskilda ärenden. Från regeln
om rätt att af trycket utge hvilka offentliga
handlingar som helst uppräknas ett flertal undantag,
vare sig för viss tid eller utan tidsbegränsning,
i § 2 mom. 4, t. ex. statsrådsprotokoll,
diplomatiska aktstycken, mobiliseringsplaner, vissa
kyrkoboksutdrag, taxeringsuppgifter, statistiska
uppgifter, upphandlingsuppgifter m. m.
För innehållet i dessa handlingar kan utgifvaren
dock ej göras ansvarig, endast för själfva
utgifningen. Annorlunda förhåller det sig med
enskilda författares skrifter. I princip är
hvarje författare berättigad att genom tryck
kungöra = utgifva sina tankar öfver allt, som
är eller kan bli föremål för mänsklig kunskap, under
det ansvar, som lagen bestämmer, ifall skriften såsom
skändlig eller smädlig sig utmärker. Likaså eger
hvar och en frihet att under samma ansvar utge
skrifter, som annan man författat, såväl utländsk
mans arbete eller öfversättning däraf som inländsk
mans, med det enda villkor af helgd för andras
eganderätt, hvarom stadgas i särskild lag, stiftad i
den ordning, som för civillag är föreskrifven. Den,
som utger utländsk mans arbete eller öfversättning
däraf eller inländsk mans, som sitt namn ej angett,
eger enahanda rättigheter, plikter och ansvarighet
som författare, om ej annorlunda i särskilda
fall är stadgadt. Boktryckare eger därför,
vid äfventyr af straff, ej utan tillstånd
å titelbladet utsätta någonderas namn och
ej heller röja hans namn eller hemvist, utan att
sådant honom af domaren ålägges. Denna rätt att
utge skrifter betingas af ansvar för skriftens
innehåll. Till följd häraf åligger författare i
sin egenskap af utgifvare äfvensom annan utgifvare
af en icke periodisk skrift att, ehvad han
okänd vara vill eller ej, tillställa boktryckaren en
förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist
med påskrifvet betyg om dessa uppgifters
riktighet af två på orten välkända, inom Sverige
boende svenska medborgare. I 1810 års T.
F. var utgifvare af periodisk skrift och
af samling af flera författares skrifter
likställd med annan utgifvare. Först i nu
gällande T. F. 1812 infördes bestämmelsen om
särskilda villkor för utgifning af dagblad och
periodiska skrifter och särskilda förpliktelser
för utgifvare däraf. Först och främst gafs
den mindre tillfredsställande definitionen (§
1, 1º) på "periodisk skrift" (se d. o.);
vidare bestämdes vissa behörighetsvillkor för
utgifvare, hvilka dock inskränktes till fordran på god
frejd och sedan 1918 till att icke vara förklarad
ovärdig föra annans talan, § 1 mom. 4,
hvarjämte före skriftens utgifning anmälan sker
hos chefen för Justitiedepartementet, hvilken har
att, därest de personliga behörighetsvillkoren
uppfyllas, meddela bevis (utgifnings- l.
anmälningsbevis) därom, att intet hinder mot
skriftens utgifvande förekommer. Boktryckare må
ej utan att vara försedd med sådant bevis
(ur denna synpunkt äfven, men felaktigt, kalladt
tillståndsbevis) kunna ansvarsfritt trycka den
periodiska skriften. Den rättighet, som sålunda
kommit till stånd, fortfar, till dess utgifvaren
återställer beviset eller blir oförmögen
att begagna detsamma eller ock då han ej längre
uppfyller de stadgade behörighetsvillkoren,
men kan numera ej honom i annat fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
