Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tryckfrihetsförordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika straff och ansvar för innehållet af brottslig
skrift, som blifvit utgifven från ett icke i behörig
ordning anmäldt tryckeri (§ 1, 5º), liksom ock den,
som med vetskap försålt eller spridt en med kvarstad
belagd eller konfiskerad skrift.
Det ansvar för tryckt skrifts innehåll, som
sålunda kan komma i fråga, må ej utkräfvas i annan
ordning än efter åtal inför laga domstol. Mål,
som röra öfverträdelse mot tryckfrihetslagen,
kunna ej på sätt, som skett under tiden före vårt
nuv. statsskick, afgöras af ordningsmakten, dock
undantagna de i 4 §, 4º omförmälda s. k. ordningsmål,
hvilka angå för boktryckeri och bokhandel gällande
reglementariska föreskrifter. Särskilda bestämmelser
äro ock i T. F. gifna ang. administrativ kontroll
eller öfvervakande öfver skrifters lofliga
allmängörande. Detta är icke öfverlåtet åt de
lokala polismyndigheterna, utan tillhör chefen
för Justitiedepartementet och justitiekansleren,
där icke fråga rör enskild förolämpning, i afseende
hvarå målseganden själf har att bevaka sin rätt och
enligt allmän lag tillgodonjuta sin talan. Chefen för
Justitiedepartementet utöfvar denna tillsyn antingen
själf eller genom ombud i orterna. I alla de fall,
då förbrytelse af beskaffenhet att utgöra föremål
för allmän åklagares åtal anses ha blifvit begången,
eger chefen för Justitiedepartementet eller hans
ombud att öfverlämna skriften till justitiekanslerens
laga åtgärd. Det är denne ämbetsman, som utom i det
fall att K. M:t förordnat om åtal, eger att pröfva
och afgöra, om åtal skall ega rum. Denna rätt eger
justitiekansleren äfven oberoende af anmälan från
chefen för Justitiedepartementet, enär honom för egen
del åligger att genom vederbörande ombud ha tillbörlig
uppsikt öfver tryckfrihetens lagliga bruk. För att
åtal af allmän åklagare må ega rum, skall det ske inom
sex månader efter det skrift inkommit till chefen
för Justitiedepartementet eller hans ombud. Huru
denna uppsikt är förenad med rätt att omedelbart
belägga skriften med kvarstad och hvilka villkor,
som äro föreskrifna för kvarstads verkställande och
bestånd, se Kvarstad i tryckfrihetsmål. Jämte kvarstad
i samband med åtal känner T. F. äfven indragning af
skrift utan åtal för det fall, att skriften, vare
sig den är åtalbar eller icke, uppenbart åsyftar att
undergräfva militär disciplin eller fosterländsk
pliktkänsla samt anträffas vid trupp eller på
flottans fartyg, § 4 mom. 12–14. Förordnande
om indragning ges på befälhafvares begäran
af vederbörande tryckfrihetsombud eller, när
krigsstyrka är mobiliserad, af högste befälhafvaren
själf. Tryckfrihetskommittén skall dock i hvarje fall
pröfva, huruvida förordnandet skall ega bestånd. I
afseende på rättegången tillförsäkras svaranden laga
domstol, hvilken är underrätt i stad, hvarest eller
i hvars närhet tryckeri är anlagdt, och åtnjutande
af laga rättegångsförmåner, hvarjämte ytterligare
skydd är gifvet mot obehörigt åtal, inkvisitoriskt
tvång och subjektivistisk uppfattning af det med
skriftens utgifvande förenade syftet. Åklagaren är
nämligen förfallen till särskilda böter, om domaren
vid rättegångens slut skulle pröfva, att han i
oträngdt mål anställt rättegång, som haft namnsedels
brytande till följd (§ 1, 8º). Boktryckare, hvars namn
är skriften åsätt, instämmes och skall personligen
sig inställa.
Till följd däraf, att T. F. ej tillåter något annat
bevisningssätt än det i denna lag utstakade, slår
det skydd för friheten, som med bestämmelserna och
bevisningen afsetts, lätt öfver i skydd för frihetens
missbruk, hvadan i Sverige mer än annanstädes utväg
är öppen för dem, som vilja använda pressen till
samhällets eller enskildas skada, att förskaffa sig
s. k. ansvaringar (bulvaner), hvilka uppbära den
formellt bestämda ansvarigheten och därför äfven
undergå straffet för de förbrytelser, som en annan
i verkligheten begått. I afseende på pröfningen af
den åtalade skriftens innehåll utgår T. F. från den
förutsättningen, att i tvetydiga fall man hellre bör
fria än fälla, alltid mer fästa uppmärksamheten på
ämnet och tanken än på uttryckets lagstridighet, mer
på skriftens åsyftning än på framställningssättet. För
att vinna detta ändamål är åt en jury (se vidare
Jurydomstol, sp. 318) öfverlåtet att pröfva
lagligheten af åtalade skrifters innehåll.
Denna frihet att utge och sprida svenska skrifter
är förbunden med rätt att föryttra utrikes ifrån
inkomna skrifter, dock under kontroll af chefen
för Justitiedepartementet. Därom, äfvensom om
det fall, då konungen, på anmälan af främmande
regering, eger omedelbart ingripa och förordna om
skrifts sekvestrering och indragning, se Kvarstad i
tryckfrihetsmål. Därjämte har konungen rätt (§ 3,
9º) att, så snart genom någon skrift, oafsedt om
den är smädlig eller förgriplig, missförstånd med
utländsk makt sig yppat, låta densamma utan rättegång
konfiskera.
Tryckfriheten är i nu gällande T. F. på alla sidor
omgärdad och ställd under domarmaktens hägn, utan att
regeringen eger af maktfullkomlighet ingripa i andra
fall, än då fara för rikets yttre säkerhet fordrar
en utomordentlig åtgärd (§ 5 mom. 13). Till skydd
mot missbruk af ämbetsmakt är i Ansvarighetslagen
för statsrådets medlemmar § 4 stadgadt straff af
ämbetets förlust för ledamot, som underlåter att
afstyrka verkställighet af mot T. F. stridande
steg. Och riksdagens justitieombudsman är (T. F. §
4, 5º) särskildt ålagdt att lämna sin ämbetsåtgärd
för beifran af tjänstefel vid tryckfrihetsmåls
handläggning, och han bör med synnerlig uppmärksamhet
och nit iakttaga hvad till skydd af tryckfriheten
finnes stadgadt. – Litt.: H. L. Rydin, "Om
yttrandefrihet och tryckfrihet" (1859) och "Om
reform af den svenska tryckfrihetslagstiftningen"
(i "Ny svensk tidskr.", 1887), O. Alin, "Sättet för
tryckfrihetslagens antagande 1813" (i "Hist. tidskr.",
1886), J. Ask, "Ansvarighet för tryckfrihetsbrott"
(1890) och "Jurymål enl. T. F." (i "Nytt jur. arkiv
II", 1899), C. A. Reuterskiöld, "Tryckfrihet och
tjänsteplikt" (i "Strödda uppsatser, I" 1901), "Om
åtalsrätt och svarandeplikt i tryckfrihetsmål" (i
"Statsvet. tidskr.", 1898), I. Flodström, "T. F. §
2 mom. 4 och deklarationstvång" (ibid. 1899),
O. Croneborg, "Tryckfrihet och sekretess" (i
"Statsvet. tidskr.", 1903), N. Alexanderson,
"Den svenska tryckfrihetsprocessen" (1907),
J. L. Bååth, "Tryckfrihetslagstiftningen"
(1909), särskilda kommitterades "Betänkande
med förslag till tryckfrihetsordning" (1912),
och R. Eldh, "Ansvaret för tryckt skrifts
innehåll" (i "Statsvet. tidskr.", 1917).
Rld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
