Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trygger, Ernst - Tryggevældestenen - Tryggve Olofsson - Tryggön - Trygon och Trygonidæ - Trykkefriheds-selskabet - Trykkefrihedsskrifterne - Trym - Trymhem - Trymskvida - Trymå - Tryon, sir George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2:a uppl. 1916), till lag ang. ändrad lydelse af
11:e kap. Rättegångsbalken (1900), till lag om
handräckning åt utländsk domstol (1901) och till lag
om ändring i vissa delar af Rättegångsbalken 14
juni 1901 (1902). F. ö. har han utgett Flaggfrågan
(1899), Gustaf Adolf den store (tal, hållet
i Uppsala 6 nov. 1901), Några ord om Uppsala
universitets ekonomi (1902), De ungas uppgift i
svensk politik (1916) och hvarjehanda politiska
tal m. m. Litt.: E. Thyselius, "Våra herrar i
Första kammaren" (1908), E. Nathorst-Böös, "E.
T." (1916, i serien "Männen för dagen"), och V.
Spångberg, "Store män och mindre" (1917).
T–s.
Tryggevældestenen, en mycket omtalad dansk
runsten från 900-talets förra hälft, som från en
närbelägen höjd 1556 fördes till Tryggevælde gård
(Præstö amt på Själland). I midten af 1600-talet
kom stenen till Vallö, flyttades 1810 till
Köpenhamn och uppställdes 1867 i Nationalmuseets
"Runehal". Stenens inskrift lyder i Wimmers öfv.:
"Ragnhild, Ulfs syster, satte denna sten och gjorde
denna hög och denna skeppssättning efter Gunnulf,
sin make, den vältalige mannen, Närves son. Få
födas nu, som bättre äro än han. Den skall för
visso få sona sitt brott, som öfvar våld mot
denna sten eller drager den härifrån". Jfr Wimmer,
"De danske runemindesmserker" III, n:r 9 (1901).
B–e.
Tryggve Olofsson, norsk småkonung, var son till
Harald Hårfagers son Olof, hvilken 934 dräptes af
Erik Blodyx. T. var konung i Viken, men låg mycket
ute i vikingatåg till Skottland och Irland. 963 dräptes
han vid Sotenäs af sönerna till Erik Blodyx (jfr Tryggön).
Hans son var norske konungen Olof Tryggvesson.
Y. N.*
Tryggön, hög bergholme i Skagerak, Göteborgs och Bohus
län, Sotenäs härad, Askums socken, 17 km. n. v. om
Lysekil, tätt intill fastlandet. Holmen är nästan
cirkelrund med ungefär 1,2 km. diameter. I ett röse
på holmen är enligt Sturlasson den 963 mördade konung
Tryggve (se d. o.) i Viken begrafd, hvaraf holmen
måhända fått sitt namn. Roset lär dock sannolikt ha
ännu äldre ursprung.
N. H–m.
Tryigon och Trygonidæ, zool. Se Spjutrockor.
Trykkefriheds-selskabet (eg. Selskabet til
trykkefrihedens rette brug) stiftades 30 mars
1835 i Köpenhamn af L. N. Hvidt, J. F. Schouw,
H. N. Clausen, J. K. Drewsen, H. K. örsted m. fl. som
en protest mot Fredrik VI:s böjelse att ytterligare
inskränka pressfriheten och särskildt mot hans
högmodiga yttrande (22 febr. 1835): "Vi allena
äro i stånd att bedöma folkets sanna nytta". Det
var den första sammanslutningen af frisinnade
män i Danmark (1838 räknade den 4,000 medlemmar),
utan att dock kunna hindra nya inskränkningar af
friheten. Under Kristian VIII blef sällskapet
mera utprägladt politiskt och hotades rent af
med upplösning 1844, såvida det fortsatte sin
kritik af regeringens lagstiftningsarbete. Det
utgaf en serie mindre folkupplysningsskrifter
samt veckotidningen "Dansk folkeblad",
1836-48. Sällskapet upplöstes i sept. 1850.
E. Ebg.
Trykkefrihedsskrifterne är ett gemensamt namn
på den stora mängd småskrifter, som utkommo
under den korta tryckfrihetsperioden i Danmark
okt. 1770–okt. 1773, särskildt till Struensees fall
(jan. 1772). De voro till största delen anonyma
och behandlade delvis allehanda samhällsfrågor,
men bland dem funnos äfven många smädeskrifter,
riktade mot själfva tryckfrihetens upphof sman,
Struensee. – Se E. Holm, "Nogle hovedtræk af
trykkefrihedstidens historie 1770–73" (1885).
E. Ebg.
Trym (isl. þrymr), nord. myt., en härskare
bland jättarna, stal en gång från Tor, som sof,
hammaren Mjollner. Den listige Loke begaf sig då
till Jotunhem, och tursadrotten Trym tillstod, att
han tagit hammaren, hvilken han icke ville återlämna,
såvida han ej fick Freja till brud. Freja vägrade med
förakt att bli jättens maka. Heimdall rådde då till,
att Tor, klädd som Freja i brudslöja och hufvudkläde,
med nycklar i bältet, Brisingakedjan om halsen och
stora ädelstenar på bröstet, skulle fara till T. Loke
följde som tärna. T. mottog Tor och hans tärna och
församlade jättarna till festmåltid. Tor förtärde en
oxe, åtta laxar och tre såar öl, och för hans skarpa
ögon ryggade T. tillbaka, då han lutade sig under
linklädet att kyssa. Loke förklarade, att bruden af
längtan att komma till Jotunhem ej kunnat äta eller
sofva på åtta dagar. Slutligen frambärs Mjollner och
lades i brudens knä att viga henne; men när Tor väl
fått hammaren i sin hand, reste han sig samt krossade
T. och hela den församlade jätteflocken. Dessa
tilldragelser skildras i en af den äldre Eddans
skönaste sånger, "Trymskvädet" (þrymskviða).
Th. W. (B–e.)
Trymhem (isl. þrymheimr), nord. myt., jätten
Tjatses boning, som efter dennes död tillföll hans
dotter Skade, hvilken sedan blef gift med Njord.
Jfr Njord och Skade.
Th. W.*
Trymskvida (isl. þrymskviða, i pappershandskrifter
Hamarsheimt, "hammarhämtningen"), en eddadikt,
om hvars innehåll se Trym. T. är en af Eddans
äldre dikter från omkr. 900 och troligen
norsk. Dikten går igen under allehanda
förändringar i medeltidens kämpavisor. I dessa
visor har Tor namnet Tord af Hafsgård, Tore-Kall,
Tore-kar(l). Tursadrotten Trym kallas Trolle-Tram
eller "tossegrefven". Loke kallas Locke Leve eller
Lejeman. Freja benämnes jungfru Fridlefsborg
eller Fröjenborg o. s. v. Allt visar, att sägnen
var mycket bekant i alla de nordiska länderna.
Th. W. (B–e.)
Tryma (fr. trumeau), större väggspegel, som går ända
från golfvet eller framtill täcker öfverdelen af
en öppen spis (cheminée). Det franska ordet betyder
eg. muren mellan två fönster i ett rum (väggpelare,
fönsterpelare), sedermera en spegel, som utfyller en
sådan väggyta.
Tryon [traion], sir George, brittisk amiral, f. 4
jan. 1832, d. 22 juni 1893, blef 1848 kadett, deltog
som löjtnant i Krimkriget, blef commander 1860 och
var 1861-64 chef på "Warrior", den brittiska flottans
första pansarfartyg. Utnämnd till captain 1866,
deltog han 1867 i den abessiniska expeditionen och
1878 i amiral Hornbys operationer vid Dardanellerna
samt 1880 under Seymour i blockaden af turkiska hamnar
vid Adriatiska hafvet. 1882-84 var T. sekreterare vid
amiralitetet, blef 1884 konteramiral och chef för den
australiska eskadern, erhöll 1887 knighttitel, blef 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
