Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trä, teknisk benämning på ved (lat. lignum) - Trä, äldre svenskt rymdmått för handel med ostron och hummer - Träa, jaktv. - Träbeläggning. Se Gatläggning, sp. 802 - Träben, ersättning för förlorad fot eller ett felande ben - Träbitaren, zool. Se Långhorningar - Träbomull, konstgjord bomull, framställd af cellulosa (se d. o.) - Träborrare, zool. Se Ptinidæ 2, sp. 538 - Träborrmaskiner, maskinb. Se Borrmaskiner, sp. 1224 med fig. - Träbyggnader. Se Bostad, Byggnadskonst, Ryggåsstuga och Stafkyrka - Träcellulosa. Se Trämassa - Träcka (af holl. trekken, draga), sjöv. - Träcksedel (af holl. trekken, draga), sjöv. - Träd (lat. arbor), bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 st. 15 fot långa stockar om 10 tums toppdiameter,
l. 180 löpfot. För hvarje högre topptumtal stiger
timrets valör i beräkningen med 1/2, och för
topptumtal under 10 tum sjunker valören till
resp. 3/4, 1/2, 1/3 o. s. v. Af 12-tums timmer gå
alltså endast 90 löpfot på 1 planktolft och af 8 tums
180 · 2 = 360 löpfot. För bränsle, s. k. långved,
används ofta ännu på grund af äldre servitut stafrum
l. lass om 40 kbf. o. s. v. Alltefter sortiment
och användningsområde sorteras träet i skilda
kvaliteter eller klasser, ofta med speciella
benämningar. Särskildt för all exportvara är
sorteringen af stor betydelse. Se härom närmare
under Sortering.
Om trävarurörelsen, särskildt den svenska, och därinom
använda förfaringssätt, se Skogsafverkning,
Skogsbruk, sp. 1062–63, Flottning, Sortering, Sågning,
Sågverk och Timmer.
Trävarorna bilda visserligen icke för världshandeln
ett omsättningsföremål af allra första rang
(sådant som hvete, socker eller järn),
men för skeppsfarten utgöra de afgjordt en
första-rang-artikel. Sverige har sedan gammalt
främsta platsen som trävaruexporterande land, men
var före Världskriget distanseradt af såväl Ryssland
som Nord-Amerikas förenta stater. Enligt 1912 års
statistik omfattade Rysslands export af sågade
eller hyflade trävaror 1,404,627 standard, Förenta
staternas 1,237,915 st., Sveriges 1,043,574 st.,
Canadas 750,333 st., Österrike-Ungerns 657,040 st.,
Finlands 630,973 st. och Norges 155,536 st. Bland
träimporterande länder står främst Storbritannien och
Irland, hvars import för s. å. af sågade eller hyflade
trävaror belöpte sig till 1,689,343 st., Tyskland
med 631,778 st. och Frankrike med 466,846 st. Bland
andra mera afsevärdt träimporterande länder märkas
Holland, Belgien, Danmark, Spanien m. fl. Holland
var förr i tiden världens viktigaste trälastmarknad,
i det att holländarna på sina fartyg hämtade trä
från de nordiska ländernas (i synnerhet Norges)
skogar, sågade detsamma med tillhjälp af vindsågar
och utskeppade det. Ek utskeppas till stor myckenhet
från Ryssland, Polen och Österrike. Valnöt tages
hufvudsakligen från Italien och södra Tyskland. Från
Indien komma bl. a. tekträ, ebenholts och sandelträ,
från Australien flera välluktande träslag i lifliga
färger, från Nord-Amerika en stor mängd ekarter,
svart valnöt, hickory m. m., från Västindien utmärkt
mahogny, jakaranda, guajakträ, blåträ, (oäkta)
cederträ (till cigarrlådor och blyertspennor)
samt det snarliknande sockerkistträet, från Jamaica
äfven järnträ, från Brasilien mahogny, jakaranda
och färnbock, från Medelhafsländerna olivträ, från
Algeriet buxbom m. m. – Om Sveriges utförsel af
trävaror se Skogsbruk. Sveriges införsel af trävaror
belöpte sig före Världskriget till ett värde af
omkr. 15 mill. kr., hvaraf dock hufvuddelen utgjordes
af timmer från grannländerna (främst Finland),
som vid de norrländska sågverken vidare förädlades
för export. Bland andra importerade trävaror märktes
rysk asp för tändsticksindustrien (som numera arbetar
uteslutande med svensk vara från att före kriget i
hufvudsak ha användt rysk), vidare ädlare löfträarter
för snickeri- och vagnfabriker samt varf, garfträ
och en ej obetydlig kvantitet brännved (Finlandsved
till Stockholm).
Ehuru trä på många områden ersatts af andra ämnen,
såsom bränsle af stenkol, inom byggnadsindustrien
af järn och betong o. s. v., har det å andra sidan
undan för undan funnit nya användningsområden –
främst kanske genom cellulosaindustrien. Trä
är därför lika oumbärligt nu som tillförne, och
världsförbrukningen af trä är fortfarande stadd
i stigande.
G. Lg.
Trä, äldre svenskt rymdmått för handel med ostron
och hummer. 1 ostronträ räknades = 16 kannor = 41,9
l., ett hummerträ = 24 kannor = 62,8 l. Sedermera
räknades ett ostronträ innehålla 200 stycken ostron,
men sedan ett årtionde har termen trä kommit ur
bruk, och ostron säljas antingen dussinvis eller
i fastager om 250 stycken (danska ostron), 500
st. (holländska) o. s. v. Hummer säljes numera tjogvis
(och styckevis). En gammal benämning på ostronträ är
tredjung.
Träa, jaktv., gå upp i träd (om t. ex. mård, lodjur),
"slå till" i träd (om skogsfågel).
G. G.
Träbeläggning. Se Gatläggning, sp. 802.
Träben, ersättning för en förlorad fot eller ett
felande ben. I st. f. en krycka har man sedan
äldsta tider begagnat en staf af trä, som på
olika sätt fästes på den kvarvarande delen af
extremiteten. Urspr. tog man ingen hänsyn till,
att ersättningen också borde motsvara den förlorade
delens form, utan nöjde sig med en klyka, i hvilken
det krökta knät kunde hvila, medan nedre ändan ofta
med spikar eller järnbeslag skyddades för nötning. För
att hålla träbenet fast och skaffa nödig stadga
användes remmar eller hylsor af trä, metall eller
läder kring benets öfre, kvarvarande parti. Genom att
förbinda dessa stödjemedel med en gördel kring lifvet
(ofta af läder) kunde brukbara ersättningar vinnas,
äfven om förlusten nådde upp på låret. Senare har
man såväl åstadkommit en formliknande ersättning som
också framställt träben med leder på platserna för
fotleden och knäleden. Från dessa enkla eller mera
utvecklade träben finnas alla öfvergångar till våra
dagars konstmässiga och fullkomnade ersättningar
i form af konstgjorda lemmar (se d. o. Suppl.).
J. Å.
Träbitaren, zool. Se Långhorningar.
Träbomull, konstgjord bomull, framställd af cellulosa
(se d. o.).
Träborrare, zool. Se Ptinidæ 2, sp. 538.
Träborrmaskiner, maskinb. Se Borrmaskiner, sp. 1224
med fig.
Träbyggnader. Se Bostad, Byggnadskonst, Ryggåsstuga
och Stafkyrka.
Träcellulosa. Se Trämassa.
Träcka (af holl. trekken, draga), sjöv., att med
människor eller andra dragare, som gå längs en
strand, medelst ett tåg framdraga en båt eller
ett fartyg. Tåget, träcklinan, fästes i allmänhet
på toppen eller så högt, att mötande kunna passera
därunder. Båtar, som i smala åar eller kanaler på
detta sätt fortskaffas, benämnas träckbåtar
(holl. trekschuiten).
R. N.*
Träcksedel (af holl. trekken, draga), sjöv., fullmakt
för hemmavarande att hos fartygets egare få uppbära
någon viss del af utevarande sjömäns månadshyra.
R. N.*
Träd (lat. arbor), bot., kallas en vedväxt, hvars
grenverk uppbäres af eller utlöper ifrån en tydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
