Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Träd (lat. arbor), bot. - Träd (eng. trade). Se Trade - Träda, landtbr. Se Träde - Trädarkitektonik, bot. - Trädbockar, zool. Se Cerambycidæ - Träddyrkan, etnol., relig.-vet. Se Trädkult - Träde, Träda (fsv. træþi), landtbr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Träd-Trade
130
stam. Hos det typiska trädet är stammen nedtill
oförgrenad och uppbär i sin öfre del kronan,
t. ex. ek, björk. Hos granen löper stammen tvärs
igenom kronan, hvilken ofta sträcker sig ända ned till
marken. Någon sträng skillnad mellan träd och buske
finnes icke. Den typiska busken har visserligen ingen
tydlig hufvudstam, men det finns alla öfvergångar
mellan exempelvis träd af granens typ och rena
buskar (jfr enens bekanta mångformighet). Äfven träd
med toppställd krona kunna genom stammens korthet
bli busklika, ex. de skånska pilarna, vindpinade
träd. Skillnaden mellan begreppen träd och buske
är öfver hufvud rätt konventionell. Se vidare
Förgrening, Skottbyggnad och Trädarkitekt o-n i
k. Jfr P l a n t e r i n g s d a g och Träd-kult.
H. L-dh.
Träd (eng. trade). Se Trade.
Träda, landtbr. Se Trade.
Trädarkitektomk, bot., ett träds resning, dess yttre
form liksom grenverkets struktur, företer vissa
allmänna lagbundenheter. Redan det unga träder
förråder sin egenart genom en unoaxial (enaxlig)
uppbyggnad: hufvudstammen är det enda upprätta
skottet, kring hvilket de snedställda sidoskotten
symmetriskt stråla ut. Först när huf-vudskottet skadas
genom vindverkan, parasiter e. d., kan dess naturliga
supremati gå förlorad, och ungträdet degraderas då
till buske (t. ex. hafs- och fjällformer af flera
träd). I normala fall bibehåller emellertid trädet
sin unoaxiala byggnad, tills det uppnått normal
höjd. Träd af granens typ bibehålla hela lifvet
denna ungdoms-form. Den eljest förr eller senare
uppträdande kronbildningen har mycken släktskap med
buskformen, i det att den unoaxiala förgreningen
då öfvergår i en multiaxial (fleraxlig). Den förut
koniskt formade trädtoppen sväller ut på bredden
och danar genom en rikligt upprepad sidoförgre-ning
kronan. Kronans undre begränsning betingas af de
basala grenarnas bortdöende. Af yttre faktorer
ha särskildt ljuset och vinden stort inflytande
på trädets arkitektonik. Fristående träd få i
allmänhet en vid, bollformad krona, som sträcker
sig långt ned mot marken. I slutna bestånd blir
stammen högre och kronan glesare, samtidigt som den
slutar ett godt stycke från marken. Träd med stort
ljusbehof, t. ex. björk och ek, få äfven på öppna
fältet en gles krona, medan exempelvis bok och gran,
som kunna reda sig med relativt små ljusmängder,
äfven i slutna bestånd bära rikligt med grenar på
stammens nedre del. Ihållande vindar, särskildt
vid hafvet, verka mycket deformerande: trädhöjden
minskas, kronan blir tät och risig, och den når sin
största utbildning på läsidan. Af inre faktorer, som
ha inflytande på trädets gestaltning, må särskildt
nämnas förgreningstypen (se Skottbyggnad). Almens,
lindens och bokens dorsiventrala (se Skott, sp. 1141)
skottsystem betinga kronans ofta etage-liknande
uppbyggnad. Betydelsefull är äfven omväxlingen mellan
kortskott och långskott (t. ex. äppelträdet). I de
flesta £all gripa äfven här yttre faktorer in; så är
t. ex. de plagiotropa gran-skottens dorsiventralitet
betingad af tyngdkraften. Kronans struktur beror i
hög grad på storleken af de vinklar, under hvilka
grenarna springa ut
Tryckt den 6/" 19
ifrån stammen: hos eken är vinkeln nästan rät, hvaraf
den vidt utspärrade kronan. En viktig roll spela
härvid äfven vedens böjningsfasthet och elasticitet
(jfr H ä n g b j ö r k). Litt.: F. R. Kjellman, "De
nordiska trädens arkitektonik" (i "Nordisk tidskrift",
1900, och i "Föreningen Heim-dalls folkskrifter",
1902). H. L-dh.
Trädbockar, zool. Se Cerambycidse.
Träddyrkan, etnol., relig.-vet. Se Trädkult.
Trade, Träda (fsv. trce^i), landtbr., dels det
förhållande, att åkerjorden ligger obesådd, dels
åkern i detta tillstånd. I äldre tid antog man den af
grödor utsugna åkerjorden behöfva hvila för att hämta
ny kraft till fortsatt bördighet och lät den därför
längre eller kortare tid ligga osådd och obrukad,
hvarvid ogräset på trades-skiftet lämnade kreaturen
ett magert bete (betes-trade). Vanligen fick trädet
återkomma hvart annat eller tredje år (t v å- eller
treskiftes-bruk). Med nyare tids uppfattning,
att jorden icke behöfver hvila, utan fortast
återställes till bördighet genom gödsling och grundlig
bearbetning, inskränktes trädesbruket och förändrades
till sitt utförande. Från två- och treskiftesbruket
öfvergick man till längre växtföljder (se d. o.), så
att trädet från Vz eller Vs inskränktes till Ve-1/io
a^ åkern eller alldeles försvann. Trades-skiftet får
ej heller vid det rationella jordbruket längre tid
hvila orördt, utan blir föremål för grundförbättring
(se M e l i o r a t i o n), gödsling samt flitig
bearbetning för ogräsets utrotning. I senaste tid ha
de bakteriologiska forskningarna visat, att en rätt
skötsel af trädet i hög grad kan återupplifva det för
jordens fruktbarhet viktiga bakterielifvet i jorden,
och således besannas äldre tiders uppfattning, att
"trädning är half gödsling". Då stråsädesodling
mest utsuger och fysikaliskt försämrar jorden och
gör grundlig bearbetning och gödsling behöäiga,
kan trädningen minst undvaras vid utsträckt
sädesodling och i synnerhet där jordens styfhet
eller sommarens korthet står i vägen för jordens
tillbörliga gödsling och bearbetning under mellantiden
mellan två grödor. Därför finnes relativt största
trädesarealen (Vs-Ve i vissa delar af Gottland
och Uppland) på mellersta Sveriges för öfvervägande
sädesodling använda styfva lera, som svårligen hinner
bearbetas på eftersommaren mellan skörd och följande
höst-sädessådd. På lättare jord och där sommaren är
längre kan det hela sommaren upptagande helträdet
ersättas af h a l f t r ä d e, d. v. s. jordens
bearbetning och gödsling under tiden mellan skörd
och sådd eller mellan radsådda växter (g rönträd e,
i motsats till svart-trade). Af half trade skiljer
man mellan: vall-trade, då vall upplöjes tidigt
och jorden gödslas och bearbetas för samma år
följande höstsådd; grönfoderträd e, då trädesskiftet
besås med tidigt grönfoder och sedan beredes till
höstsådd; samt rotfruktsträd e, då bearbetning mellan
rotfruktsraderna ersätter trädningen. Med hjälp af
dylik halfträdning har helträdet afskaffats eller
starkt inskränkts, så att det intar mindre än 10
proc. af åkern i södra Sverige och nästan försvunnit
i dessa landsdelars bäst odlade trakter. I norra
Sverige, där odling al säd, särskildt af höstsäd,
är inskränkt eller saknas, upptar trädan
30 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
