Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tröghetslagen, mek. - Trögskatt, kam. Se Mantalsräntan - Trögstad - Trögsteg. Se Spår, sp. 842 - Trögverkande reläer. Se Telefon, sp. 708 - Trökörna, socken i Skaraborgs län - Trölladyngja, vulkan. Se Island, sp. 925 - Tröltsch, A. F. von och Ernst. Se Troeltsch - Tröndelag, Nord-T. och Sör-T., norska fylken. Se Trondhjems amt - Tröndelagen (fno. Throendalög) - Trönninge, socken i Hallands län - Trönö, socken i Gäfleborgs län - Trösk, landtbr. Se Tröskning - Tröskaren, zool. Se Alopecias vulpes - Tröske, bot. och med. Se Rhamnus och Torsk - Tröskel. 1. Bygnk. (ty. schwelle, fr. seuil, eng. sill) - Tröskelvärde, fot. Se Sensitometri, sp. 104 - Trösklin, bot. Se Lin - Tröskloge, landtbr. Se Loge, sp. 974 - Tröskning, Trösk, landtbr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
199
Trögskatt-Tröskning
200
het. Om man t. ex. bibringar en på en plan, horisontal
skifva, som är i hvila på marken, liggande massa,
m, genom en rak och central stöt en hastighet, så
kommer den att glida på skifvan med denna hastighet
utefter en rät linje, under förutsättning likväl,
dels att friktion, luftmotstånd och andra jämförliga
hinder äro försvinnande, dels att jordens rotation
därvid icke utöfvar något inflytande. Om däremot
nämnda skifva vore fäst på en vertikal, roterande
axel, så beskrefvo m under i öfrigt lika förhållanden
visserligen i förhållande till jorden en rätlinig och
enformig rörelse, men i förhållande till den roterande
skifvan blefve rörelsen kroklinig och föränderlig
äfven i öfrigt, d. v. s. m:s hastighet i förhållande
till skifvan ändrades oupphörligt såväl till storlek
som till riktning. Men huru dessa förändringar än vore
beskaffade, komme dock m:s hastighet i förhållande
till jorden att i hvarje ögonblick bli utmärkt till
storlek och riktning af diagonalen i parallellogrammen
på de linjer, som utmärka m:s hastighet i förhållande
till skifvan och den med m sammanfallande skifpunktens
hastighet i förhållande till jorden. Anmärkas
må f. ö., dels att de tre samtidiga rörelserna,
nämligen 1. w.s rörelse i förhållande till skifvan,
2. skifvans rörelse i förhållande till jorden och
3. m:s rörelse i förhållande till jorden, ega alla
samma grad af realitet, dels att parallello-gramlagen
för de nämnda hastigheternas sammansättning eger
giltighet, äfven då de påpekade orsakerna till
afvikelser i m:s rörelse utöfva inflytande; den
möjliggör därför en strängt korrekt bestämning af
w:s resulterande rörelse, äfven då de på densamma
influerande biomständigheterna tas i betraktande.
O. E. W.
Trögskatt, kam. Se Mantalsräntan.
Trögstad, härad och pastorat, Östfold fylke (före
1919 Smaalenene amt), Norge. 206,24 kvkm. 3,548
inv. (1916). Yid T:s kyrka blef 11 aug. 1814 en norsk
styrka under Stabell slagen af en svensk under von
Vegesack.
K. G. G. L. W:son M.
Trögsteg. Se Spår, sp. 842.
Trögverkande reläer. Se Telefon, sp. 708.
Trökörna, socken i Skaraborgs län, Viste härad. 4,256
har. 912 inv. (1918). Annex till Tengene, Skara stift,
Väne kontrakt.
Trölladyngja, vulkan. Se Island, sp. 925.
Tröltsch, A. F. von och Ernst. Se
Troeltsch.
Tröndelag, Nord-T. och Sör-T., norska fylken. Se
Trondhjems amt.
Tröndelagen (fno. Throendalög) kallades fordom
med ett gemensamt namn åtta fylken (motsvarande
i det närmaste nuv. Nidaros bispedömme), som
omgåfvo Trondhjemsfjorden och hade sin gemensamma
tingsplats på halfön Frosta, n. ö. om staden
Nidaros (Trondhjem). Under Norges äldre medeltid var
T. landets i politiskt afseende viktigaste del. Inom
T., på Öreting (vid Nidälfvens mynning), utropades
konungarna och fingo konunganamn. F. n. betecknas med
T. trakten omkr. Trondhjemsfjorden eller i utvidgad
betydelse hela Sör-Tröndelag och Nord-Tröndelag fylke.
Trönninge, socken i Hallands län, Tönnersjö
härad. 1,200 har. 661 inv. (1918). Annex till
Snöstorp, Göteborgs stift, Laholms kontrakt.
Trönö, socken i Gäfleborgs län, Åla tingslag.
17,570 har. 1,717 inv. (1918). Annex till Norrala,
Uppsala stift, Ala kontrakt. Ett i kyrkan befintligt
relikskrin är afbildadt i art. Relikgömma. –
T. ödekyrka (se fig. 2 i art. Kyrka), uppförd troligen
under 1300-talet, och därtill hörande (senare byggda)
klockstapel ha för af riksdagen 1913 anslagna medel
(8,000 kr.) konserverats med villkor, att de jämte
kyrkogårdsmuren öfverlåtits till staten. Församlingen
har dock fått rätt att en och annan gång hålla
gudstjänst i kyrkan. Dess predikstol är ett mästerverk
af träsnidarkonst.
Trösk, landtbr. Se Tröskning.
Tröskaren, zool. Se Alopecias vulpes.
Tröske, bot. och med. Se Rhamnus och Torsk.
Tröskel. 1. Bygnk. (ty. schwelle, fr. seuil,
eng. sill), det understycke af sten eller trä, intill
hvilket underkanten af en dörr eller port sluter, då
den stänges; den är oftast, för undvikande af drag,
försedd med en fals. I moderna bostadshus saknas
vanligen trösklar i mellanväggarnas dörröppningar,
emedan de äro hinderliga för gångmattornas
framdragning. Dörrarna emellan rummen stå af samma
orsak omkr. 1 cm. från golfvet. – 2. Skpsb.,
en tvärs för och i bottnen af portöppningen till
en fast docka af sten uppbyggd anslagsklack, mot
hvilken dockportarnas l. sättens nedersta del stöder,
då dockan är stängd. Tröskelns djup under vattenytan
bestämmer största djupgåendet för ett fartyg, som
kan dockas. Jfr Docka 5. – 3. Slusströskel. Se Sluss.
1. C. G-m. 2. C. K. S.
Tröskelvärde, fot. Se Sensitometri, sp. 104.
Trösklin, bot. Se Lin.
Tröskloge, landtbr. Se Loge, sp. 974.
Tröskning, Trösk, landtbr., säds och andra fröslags
frigörande från halm och agnar. I uråldrig tid (och
fortfarande i varma länder) tillgick detta så, att den
utbredda säden trampades af hästar. Eller man slog
kärfven mot något hårdt föremål, en metod, som ännu
begagnas i östra Asien och ända till senare tider
förekommit här och där i Europa (se fig. 1). Äfven
var det bruk hos folken kring Medelhafvet, att man
öfver den på tröskbottnen utbredda säden körde med
trösksläde eller tröskvagn, hvilken ännu under
1800-talet hade sin motsvarighet i den norrländska
tröskvälten l. bulten (fig. 2). Denna är numera
fullständigt bortlagd, och detta gäller äfven
tröskkäppen och i hufvudsak äfven den intill senaste
tid allmänt brukade slagan (fig. 3 o. 4). Denna
bestod af en släng, vanligen bestående af en ung
ekstam med kvarsittande rothals, med en rem af
lädnr eller ålskinn fäst vid skaftet. Tröskarna
slängde slagan öfver sitt hufvud och läto den
taktmässigt slå på den på logbottnen utbredda
säden. Fortfarande förekommer i smått att med käppar
uttröska frö, men eljest sker all tröskning i regel
med tröskverk. Dessas hufvuddelar äro tunnan, äfven
kallad trumman l. cylindern, samt skon l. slagbron,
en intill tunnan, kring större eller mindre del af
dennas omkrets ställbart fäst mantel. Därtill komma,
alltefter tröskverkets fullständighet, halmskakare,
en eller flera fläktar, sorterare, körnare, elevator
m. fl. delar. Man skiljer mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
