- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
223-224

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tscherning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snabba lopp farbar endast till Artvin,
50 km. i rak linje från Batum.
(H. W-k.)

Tschorum. 1. Sandjak i nordöstra delen af turkiska
vilajetet Angora, Mindre Asien. – 2. Stad i
sandjaket T., vid ett sydligt litet tillflöde
till Kisil Irmak (Halys). Omkr. 8,000 inv.
1–2. H. W-k.

Tschosen, tysk skrifform för Chosen, japanska
namnet på Korea (se d. o.).

Tschóu, kinesisk dynasti. Se Kina, sp. 56.

Tschou-kiang, Pärlfloden 1. Kantonfloden, östra
mynningen af den i kinesiska prov. Kwan-tungs norra
del upprinnande Pe-kiang ("norra floden"), hvars andra
gren något västligare förenar sig med Si-kiang (se
d. o.), som med sina tillflöden bildar det förnämsta
flodsystemet i södra Kina. Si-kiangs hufvudarm går
direkt mot s. och faller ut i hafvet v. om Macao,
medan T., sedan den vattnat Kanton, bibehåller
östlig riktning mer än 20 km., innan den vänder sig
mot s. Omkr. 35 km. längre ned bildar den ett bredt
æstuarium (Kantonviken), efter att ha passerat ett
trångt pass, kändt under namnet Bocca Tigris. Innan
T. når detta pass, mottager den fr. ö. Tung-kiang
("östra floden"). Hela området mellan T. och
Si-kiang är ett lågt och sumpigt delta, af otaliga
segelbara kanaler sönderskuret i en mängd öar.
(H. W-k.)

Tschu (Tju), flod i ryska Central-Asien, upprinner
på norra sidan af Kungei-Alatau, utmed hvars sydsida
den stora bergdalsjön Issyk-kul (se d. o.) utbreder
sig. Efter att ha passerat genom bergklyftan Buam
kommer T. inom prov. Semirjetjensk med nordvästligt
lopp ned på slättlandet. Sedan utgör den gräns
mellan prov. Sir-Darja samt prov. Semipalatinsk och
Akmolinsk, flytande fram med småningom aftagande
vattenmängd och västlig riktning öfver Hungerstäppen
(Bedpakdala). Efter 920 km. lopp slutar den midt
ute på denna med en träskartad sjö Saumal-kul på 45°
n. br. och 68° ö. lgd. Dess flodområde har beräknats
utgöra omkr. 210,000 kvkm. Bland tillflöden är
anmärkningsvärd den från Alexanderbergen s. om
T. kommande Kurgaty l. Karagatai. H. W-k.

Tschuang-tse, författare. Se Kinesiska litteraturen,
sp. 93.

Tschuan-tschang, stad i Mandschuriet. Se K i r i n.

Tschuder, folkstam. Se T j u d e r.

Tschudi, gammal schweizisk adlig ätt från Glarus, där
J os t T. 1419-54 nästan oaf brutet var landammann och
spelade en hufvudroll vid inbördeskriget mellan Schwyz
och Glarus å ena sidan och Zürich å den andra. Bland
släktens medlemmar må f. ö. följande nämnas: 1. JE
g i-dius (G i l g) T., sonsons son till Jost T.,
"schweiziska historieskrifningens fader", f. 1505
i Glarus, d. där 28 febr. 1572, deltog redan som
yngling i tidens häftiga religiösa strider och visade
sig städse vara varmt öfvertygad katolik. 1530 blef
han landfogde i Sargans, var flera gånger landfogde i
Baden och en kort tid 1536 kapten i fransk krigstjänst
samt blef 1558 landammann i Glarus. Han sändes 1559
som edsförbundets ombud till riksdagen i Augsburg och
utverkade där af kejsar Ferdinand allmän bekräftelse
på förbundets

privilegier. T. tog framträdande del i de
följande årens schweiziska inbördesstrider, det
s. k. "Tschu-di-kriget" mellan Glarus och "de fem
orterna" samt nödgades 1562 för ett par år gå i
landsflykt. - Under sina många och vidsträckta resor
genomforskade T. med utomordentlig flit klostrens
och stiftens arkiv och bibliotek, samlade ett
stort historiskt material och räddade genom sina
afskrifter åt eftervärlden en mängd historiska
urkunder, romerska inskrifter o. d. Af T:s arbeten
utkom under hans lifstid endast hans redan 1528
färdiga topografisk-anti-kvariska förstlingsverk,
Die urallt warhafftiy Alpisch Rhetia (Basel, 1538),
hvartill hörde en för sin tid epokgörande schweizisk
karta. Af J. J. Gallati utgafs 1758 T:s innehållsrika
antikvariska arbete Gallia comata, författadt på
1540-talet T :s förnämsta och mest bekanta verk
är Chronicon Tielveticum (omfattande tiden 1000-
1470, utg. af Iselin i 2 bd 1734-36), delvis ganska
okritiskt nyttjadt som en hufvudkälla af J. von
Muller. T:s otryckta arbeten, omkr. 100 till antalet,
behandla, utom historia, äfven teologi, geografi,
arkeologi, numismatik och heraldik samt förvaras
dels i Zürichs statsarkiv och stadsbibliotek, dels
i S:t Gallens stiftsbibliotek. T. var den förste,
som på grundval af verklig forskning sammanfattade
en schweizisk landshistoria, liksom han tidigare
grundlagt den schweiziska topografien. Först
nutidens kritiska forskning har, sedan T:s arbete
mer än ett århundrade behärskat uppfattningen af
schweizisk historia, ådagalagt osäkerheten af T:s
uppgifter och våghalsigheten i hans många teorier
samt uppvisat, att han ibland ej ryggade tillbaka för
att uppdikta hela urkunder. Hans lärdom, samlarflit
och framställningskonst beröras dock ej af denna
kritik. Jfr Fuchs, "Egidius T:s leben und schriften"
(2 bd, 1805), Vogel, "Egidius T. als staatsmann
und geschichtsschreiber" (1856; föråldrad),
Blumer. "Egidius T. als geschichtsschreiber" (i
"Jahrbuch des historischen vereins Glams", X, 1874)
och biografi af W. Oecbsli (i "Allgemeine deutsche
biographie", bd 88, 1894). Om kritikens resultat
i fråga om T:s historiska arbeten se G. v. Wyss,
"Geschichto der historio-graphie in der Schweiz"
(1895).

2. Johann Jakob von T., naturforskare, f. 1818 i
Glarus, d. 1889 på Jakobshof, Nieder-Oesterreich,
företog 1838-42 en resa i Peru och besökte 1857-59
Brasilien, Argentina, Chile, Bolivia och Peru
samt 1860-62, såsom schweiziskt utomordentligt
sändebud, ånyo Brasilien, då han särskildt studerade
invandringsförhållandena i dess mellersta och södra
provinser. 1866-72 var han chargé d’affaires och
1872-83 envoyé i Wien. Hans förnämsta skrifter äro
Fauna peruana (5 bd, 1844-46), Peru. Reiseskizzen
(2 bd, 1846), Antiguedades veruanas (tills, med Don
Mariano de Kivero, 1851), Die kechuasprache

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free