Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschudi, 2. Johann Jakob von - Tschudi, 3. Friedrich von - Tschudi, 4. Hugo von - Tschudi, Clara - Tschufut-Kale - Tschugujew - Tschu-hi - Tschuktscher - Tschulym - Tschumak - Tschun (Tsai-feng) - Tschung-king (Tschung-tscheng) - Tschungkwo - Tschung-ming (Tsong-ming, Tsung-ming) - Tschung-tscheng - Tschu-san-öarna - Tschussowaja - Tschuwascher - Tschünkkariöng-grafven - Tschöng-tu-fu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tschudi Tschöng-tu-fu
1853) och Reisen durch Südamerika (5 bd,
l 866-69).
3. F r i e d r i c h von T., den föregåendes
broder, skriftställare, f. 1820, d. 1886, lämnade
1847 sin befattning som kyrkoherde i Lichtensteig och
egnade sig därefter åt naturvetenskapliga studier. Han
var i flera år medlem af kantonen S:t Gallens regering
och det schweiziska ständerrådet. T:s mest bekanta
arbete är Das thierleben der alpen-welt (1854;
11:e uppl. 1890; öfv. till flera språk).
4. H u g o von T., son till T. 2, konstforskare och
museiman, f. 1851 på Jakobshof, Nieder-Oesterreich,
d. 1911, studerade i Wien. blef 1884 anställd vid
k. museet i Berlin. 1894 professor, 1896 direktör
för Nationalgalleriet, som under hans ledning;
nådde hög utveckling, blef i grund nyordnadt,
rensadt och med konsekvens och målmedvetenhet
förökadt. T. var upphofsman till 100-årsutställningen
i Berlin 1906, som ’"inledde en omfattande revision
af 1800-talets konsthistoria" i Tyskland. 1909
flyttades hans verksamhet till München, då han
blef generaldirektör för de bajerska museerna. Han
tog med kraft itu med omordnandet af Gamla
pinakoteket. T. utarbetade beskrifvande kataloger
öfver konstsamlingar i Budapest, Berlin, Petersburg,
öfver Böcklins verk m. m. samt var medredaktör för
"Repetitorium fur kunstwissenschaft". Bland hans
arbeten märkas f. ö. Manet (1902; 2:a uppl. 1913),
text till Menzel-verket (1905) och Aus Menzels
jungen jahren (1906). Efter hans död utgåfvos hans
Gesammelte schriften zur neueren kunst (1912).
1. V.S-g. 4. G-g N.
Tschudi, C l a r a, norsk författarinna, f. 1859
i Tönsberg1, af en schweizisk släkt, har med stor
bokhandelsframgång i populär form behandlat historiska
personligheter, särskildt kvinnor. Skrifter: Tre
nutidskvinder (1887), Eugénie (1889; flera uppl.;
sv. öfv. 1901 och 1911), Keiserinde Augusta (1892;
flera uppl.: sv. öfv. 1902), Marie Antoinette (3
bd, 1894-96; 3:c uppl. 1909; sv. öfv. 1900-01. ny
uppl. 1911), Napoleons moder (1898; 4:e uppl. 1910;
sv. öfv. 1899), Elisabeth (1900; sv. öfv. 1901),
En forglemt heltinde (om drottning Maria Sofia af
jNeapel, 1904; sv. öfv. s. å.), Ludwig den anden
(2 uppl. 1905; sv. öfv. 1906), Ludicig den andens
sidste dage (2 uppl. 1906; sv. öfv. 1907), Dronninger}
keiserinder og kongernes moder (3 bd, 1907-08; nya
uppl. med titeln Hoftir, 1915 o. 1916), Napoleons sön
(4 uppl. 1911; sv. öfv. 1917), Dronning Hortense (3
uppl. 1913), Goethes moder (1916; 4:e uppl. 1917),
To keiserkroner (1919; "Kejsarkronor", s. å.) och
de smärre biografiska skisserna Silhouetter Q898;
bl. a. om drottning Sofia af Sverige-Norge).
R-n U.
Tschufut-Kale, stad. Se T j u f u t - K a l e.
Tschugujew, tysk skrifform för T j u g u j e v (se
d. o.).
Tschu-hi, kinesisk polyhistor. Se Kinesiska
litteraturen, sp. 92.
Tschuktscher. Se T j u k t j e r.
Tschulym, tysk skrifform för T j u l y m (se d. o.).
Tschumak. Se T j u m a k.
Tschun (med mandschunamnet Tsai-feng), kinesisk prins,
f. 1883, är yngre broder till kejsar Kuang-su (se
d. o.) och son till en 1891 afliden
Tryckt den 5/1 20
prins Tschun. kallad "sjunde prinsen", hvilken som
mångårig chef för kinesiska amiralitetet visat prof
på duglighet och en viss reformvilja. T. sändes
1901 till Berlin för att inför tyske kejsaren
framföra Kinas beklagande af mordet på ambassadören
von Ketteler i Peking 1900; han fick därvid namnet
"försoningsprinsen" och utförde sitt uppdrag, den
första utlandsmission, som anförtrotts en kejserlig
prins, med mycken takt. Efter Kuang-sus död 1908
blef T. regent för dennes späde efterträdare,
T :s egen son Pu-yi (Hsuan-tung), och fortsatte,
om än ganska trefvande, den några år tidigare
inledda försiktiga konstitutionella reformrörelsen
under växande motstånd från mandschu-prinsarna
och utan att kunna vinna förtroende hos den
folkliga, reformrörelsens män. Hösten 1911
återkallade T. Juan-schi-kai till makten, och 10
dec. s. å. afsade han sig formligen regent-skapet.
V. S-g.
Tschung-king (Tschung-tscheng,
eng. Chungking), handelsstad i kinesiska provinsen
Sz’-tschwan, ligger vid floden Kia-lings utlopp i
Jang-tse-kiang, 189 m. ö. h., och består egentligen
af två städer: Tschung-tscheng på högra
och Limin l. Kiang-pe på vänstra sidan om Kia-ling,
hvarjämte på högra stranden af Jang-tse-kiang ligger
en stor förstad. Omkr. 700,000 inv. T. är västra
Kinas Schang-hai, medelpunkten för handeln med landets
produkter. En engelsk konsul finnes där sedan 1878,
och 1890 öppnades staden för främmande handel. Dock
tilläto de kinesiska myndigheterna endast,
att segelfartyg, men icke bogserbåtar med pråmar
användes i flodfarten; lastförande ångbåtar kunna
ej gå längre upp i Jang-tse-kiang än till I-tschang
(i prov. Hupe). Exporten från T. hade 1914 ett värde
af 13,9 mill. tull-tael, medan den ut- och inländska
importens värde var 23,8 mill. tael. Siden- och
sockerindustri äro näringsgrenar i staden. H. W-k.
Tschungkwo, kinesiskt namn på Kina (se d. o., sp. 26).
Tschung-ming (Tsong-ming, Tsung-ming),
ö vid mellersta Kinas östra kust, prov. Kiang-su,
i mynningen af och s. ö. om Jang-tse-kiangs
æstuarium. Areal 720 kvkm.; omkr. 1 mill. inv. Ön
är odlad med ris, korn och bomull m. m. och hyser
bufflar, svin och höns. Gifvande bergsaltgrufvor.
H. W-k.
Tschung-tscheng. Se Tschung-king.
Tschu-san-öarna (eng. Chusan), grupp af 300–400 öar,
utanför mellersta Kinas (prov. Tsche-kiang) kust,
i mynningen af Hang-tschóu-bukten, på 30–30 1/4°
n. br. Stor är endast den n. ö. om Ning-po belägna
hufvudön Tschu-san, 600 kvkm. med omkr. 500,000
inv. och hufvudorten Ting-hai (se d. o.). Hela
ögruppens folkmängd uppskattas till 600,000
personer. 1840–41 och 1860 hölls hufvudön besatt af
engelsmännen. H. W-k.
Tschussowaja, tysk skrifform för Tjusovaja
(se d. o.).
Tschuwascher. Se Tjuvasserna.
Tschünkkariöng-grafven. Se Korea, sp. 1025.
Tschöng-tu-fu (eng. Chengtu), hufvudstad i kinesiska
prov. Sz’-tschwan, på det af vattendrag och kanaler
öfverspunna, bördiga slättlandet mellan floderna
Min och To i Jang-tse-kiangs flodområde, 460
m. ö. h. Omkr. 400,000 inv. Staden har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
