Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tubo-kurare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land. I T. finnas statsuniversitet, grundlagdt 1891,
ett botaniskt laboratorium, upprättadt af
Carnegie-institutet i Washington, ett Carnegie-bibliotek,
romersk-katolsk ”academy” samt två missionsstationer,
katolsk och presbyteriansk, för indianer. T.
är sedan 1900 säte för en romersk-katolsk biskop.
– T. omtalas först 1699 som ett indianskt
samhälle, förvärfvades åt Förenta staterna genom köp
1853 och var länge Arizonas viktigaste stad samt
1807–77 dess hufvudstad.
E. A–t.
Tucumán. 1. Den minsta, men tätast bebyggda
provinsen i Argentinska republiken, omgifven i n.
af prov. Salta, i ö. af prov. Santiago del Estero
samt i s. och v. af prov. Catamarca. 28,124 kvkm.
354,545 inv. (1918 beräknad folkmängd), 15 på
1 kvkm. Nordvästra delen fylles af Anderna, som
i Nevados de Aconquija nå 5,400 m., och återstoden
är ett bördigt alluvialt slättland, vattnadt af
Rio dulce l. Sali, dess månira bifloder och ett flertal
bevattningskanaler. Mest odlas sockerrör, hvete,
tobak, majs, ris och meloner, allt exportvaror
liksom ett slags rom (”aguardiente”), frukt, ost,
timmer, hudar och läder. – 2. (San Miguel
de T.) Hufvudstad i prov. T., på Rio dulces högra
strand. 91,216 inv. (1914). T. har en
medeltemperatur af 19,5° C. med max. af 40° C., och
malarian (”chucho”) är där endemisk. T. är en
välbyggd stad med många moderna byggnader,
bank, teater, seminarium och bibliotek, har liflig
industri och är en viktig järnvägsknutpunkt. –
T. grundlades 1565 af Diego Villaruel. 1680 blef
det efter Santiago del Estero provinshufvudstad och
lydde till 1776 under vicekonungen i Lima, senare
under vicekonungen af La Plata. 1816 samlades i
T. ombud från La Plataländerna, hvilka 9 juli
s. å. uppsade Spanien tro och lydnad.
E. A–t.
Tuda l. Toda, försvenskadt Todaer, en
till dravida (se d. o.) hörande liten stam i södra
Främre Indien omkring Utakamand i Nilgiri (se
vidare d. o.).
Tudela, stad i spanska prov. Navarra, vid
högra stranden af Ebro, där den upptar bifloden
Queyles, och vid järnvägen från Zaragoza till
Pamplona. 9,449 inv. (1900). Öfver Ebro går en
vacker gammal bro, 360 m. lång, bestående af
17 bågar. Ungefär 10 km. s. ö. om T. utgår ur
Ebro (se d. o., sp. 1282) den s. k. Kejsarkanalen,
med ett stort slussverk Bocal del Rey. Den
märkligaste byggnaden i staden är den romanska
katedralen Santa Maria (grundlagd 1135, invigd
1188), med praktportal och korsgång, som är
smyckad med rik plastisk utstyrsel. Stadens
industri (tillverkning af kläde, sidenväfnader och
lergods) är obetydlig. – T., fordom Tutela, var
den ryktbare medeltidsresanden Benjamins af
Tudela födelseort. Vid T. besegrade en 28,000 man
stark fransk armé under marskalk Lannes 23 nov.
1808 en 42,000 man stark spansk här under
Castaños och Palafox.
(H. W–k.)
Tuder, stad. Se Todi.
Tuderus, Gabriel, de finske lapparnas
apostel, f. 1638, d. 1705, student i Åbo 1656, förde
där ett stormigt lif, som slutade med relegation
för tre år 1659, aflade sedan prästexamen och blef
1669 kaplan i Enare, 1675 (1670?) kyrkoherde
i Kemi lappmark med bostad i Torneå och 1684
kyrkoherde i Nedertorne. T. ifrade med stor
nitälskan för lapparnas omvändelse och utrotade
med kraft och stränghet deras afguderi. Om sitt
missionsarbete skref han en vidlyftig berättelse
(utg. af S. Loenbom 1773). Ett etnografiskt tillägg
till samma berättelse utgafs af K. B. Wiklund i
”Svenska landsmålen”, XVII (1905).
K. B. W.
Tuditanus. Se Sempronius 2.
Tudmur, stad. Se Palmyra.
Tudor [tjō′də], frejdad engelsk dynasti, som
härstammade från Wales, 1485 med Henrik VII besteg
Englands tron och utslocknade med drottning Elisabet
1603. Om regenterna af denna släkt se England,
sp. 616-619, om Henrik VII:s äldre dotter Margareta
T. se Margareta, drottningar af Skottland 5. Hennes
yngre syster Maria T., f. 1456, d. 24 juni 1533,
var först ämnad till brud åt sedermera kejsar Karl
V. och äktenskapskontrakt uppsattes 1508 och 1513,
men 9 okt, 1514 förmäldes hon i stället med Ludvig XII
af Frankrike. Han af-led redan l jan. 1515, och den
unga änkan äktade kort därefter i hemlighet i Paris
Charles Brandon, hertig af Suffolk (se B rån don), med
hvilken hon 15 maj högtidligen förmäldes i Greenwich,
sedan hennes broder Henrik VIlI:s harm öfver den
hemliga vigseln blidkats. Hon var mormoder till
drottning Jane Grey. Jfr M. A. E. Green, "Lives of
the princesses of England", bd 5. - Bland släkten T :s
medlemmar före dess tron-bestigning märkas följande:
1. Owen T. (Owen a p Meredydd), d. 1461, kom som
ung landtadelsman från Wales på 1420-talet till
den då ännu minderårige Henrik VI:s hof, vann
gunst hos dennes moder Katarina af Valois och fick
med henne fem barn, utan att något äktenskap dem
emellan finnes betygadt af säkra källor. 1436 togos
barnen från modern, hon förmåddes eller nödgades
att gå i kloster (där hon dog redan jan. 1437),
och T. sattes i fän-gelsö, men lyckades snart fly
till Wales. T. var sedermera en af Henrik VI:s
trognaste anhängare under de första stridsåren i
Rosornas krig. Han blef 4 febr. 1461 fången i slaget
vid Mortimer’s cross och halshöggs i Hereford på
befallning af Edvard af York (sedermera Edvard IV). –
2. Edmund T., earl af Richmond (Edmund af Hadham),
den föregåendes son med Henrik V:s änka Katarina af
Valois, föddes omkr. 1430 i Hadham, Hertfordshire,
uppfostrades efter 1436 af en abbedissa i Barking1 med
sina syskon, kom på 1440-talet till Henrik VI:s hof,
slogs 1449 till riddare, blef 1453 formligen förklarad
af legitim börd och upphöjdes s. å. till earl af
Richmond samt inkallades i Privy council. T. äktade
1455 hertigens af Somerset dotter lady Margaret
Beaufort (se d. o., sp. 1115-16), men afled redan 3
nov. 1456 i Carmarthen; postumt föddes sonen Henrik
(28 jan. 1457), hvilken som Henrik VII 1485 besteg
Englands tron. - 3. J a sp er T., earl af Pembroke,
sedan hertig af Bedford, den föregåendes yngre
broder, f. omkr. 1431, d. 1495, blef samtidigt med
sin äldre broder riddare 1449 och legitimerad 1453
samt upphöjdes då till earl af Pembroke. Han stred
för sin halfbroder konung Henrik VI vid S:t Albans
(1455) och vid Mortimer’s cross (1461), nödgades på
srund af Yorkpartiet?; öfvermakt fly ur landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
